Nu är det på tiden

0.22
2 november var sist jag kikade in och skrev ner mina tankar här på bloggen. Snart två månader sen. Det har varit tyst sen dess. Av flera skäl gissar jag. Sinnet har varit fyllt av mycket stress, grubblande och oro sista tiden som jag nämnt tidigare. Försöker att inte bli för privat här. Integritet borde vara mer dyrbart och värt att värna om för oss alla. Sen vill jag inte blotta mitt innersta för precis vem som helst i min omgivning. Man får då och då tanken att sudda ut sig från sociala medier, men helt raderat kommer det ändå aldrig bli. Och skrivandet har livet igenom varit så befriande för mig. Men värt att ägna en tanke då och då till att det man delar med sig av på nätet stannar där för alltid. Känner mig relativt trygg ändå i den mängd jag väljer att dela. Det finns många som är hundra gånger mer orädda än mig som vi behöver oroa oss över mer där ute i cyberrymden. Mitt aktiva val till digital paus har varit att lägga mindre tid på Facebook och det är så befriande. Strunta i det där flödet till exempel..

Det är mycket som satts i rullning i tankarna detta år. Tyvärr på grund av mycket som fått mig ledsen och besviken. Summerar man allt det som gått emot så har det å andra sidan även stärkt min vilja att kämpa på. Grundfundamendet inom mig säger mig hela tiden "det kommer bli bättre". Och den enda som kan bibehålla och underhålla denna positiva livssyn är jag själv.

Jag var sjukskriven två veckor efter operationen. Väl tillbaka på jobbet fick jag en jobbig månad att kämpa mig igenom innan en efterlängtad ledighet med familjen här över julen. Känner mig så trött på vuxenvärlden ibland. Att möta och hjälpa till med elevers brett skiftande problematik ger mig energi och arbetsglädje. Men härskartekniker, maktspel och falsk inställsamhet bland vuxna får mig illamående. Men så tänker jag... Sånt existerar säkert på alla arbetsplatser? Jag har hur som helst många stöttande kollegor som är genuina och fantastiska människor och då får inte energitjuvar samma utrymme helt enkelt.

Vid lucia var vi in till Uppsala och firade min farmor som fyllde 75 år. Det var så härligt att överraska henne med sådan glädje och fest efter sorgen som fyllt våra tankar sista tiden. Nu har vi fått jullov tillsammans hela familjen och det är verkligen så efterlängtat. Heira hade sitt 5-årskalas i söndags och hon verkade så nöjd. Hon omgavs av flera av sina jämnåriga vänner och de lekte och skrattade massor i två timmar i en gympasal. På födelsedagen tog vi det lugnare och firade här hemma. Julaftonen firade vi hemma hos min lillebror. Det var supertrevligt och barnen hade det skoj.
Just nu är Ronnie och barnen på en snabbvisit i Dalarna. Jag är hängig och höll mig hemma denna gång.

Nu är det dags att sova..

Tiden därefter

6.50
För exakt en vecka sen den här tiden slår jag upp ögonen på uppvaket. Jag tittar mig yr omkring för att lokalisera var jag är. Jag har aldrig blivit varken opererad eller varit sövd tidigare. Sköterskorna kom och hämtade mig kring kl 3 tidigare samma natt på avdelningen jag låg på. Jag rullas in i operationsrummet, får syrgas, lugnande intravenöst och sen blir det svart. Jag minns att jag låg där och tittade upp i taket full med smärtstillande och tänkte att de kanske inte ens hittar något. En smurf kanske ligger där? Snurrig. Jag var rädd, kände mig ensammast i världen men samtidigt trygg på något vis. Jag ligger på uppvaket några timmar och får morfin i omgångar. En kvinna ligger bredvid och skriker, yrar och är otrevlig mot personalen för hon vill ha mer smärtstillande. Någon annan ligger och snarkar högt. Jag sover mest och får cirka tre timmar senare komma tillbaka på min avdelning som nästan börjat kännas som hemma. Här får jag en skinkmacka och saftsoppa och helt otroligt vad himmelskt gott det va just då. Min mage hade i princip varit tom i tre dygn. Dropp är inget vidare att leva på och jag var nog redigt uttorkad vid det laget. Mitt blodtryck är lågt 100/65. Under dagen blir jag piggare och får åka hem till kvällen. Det är underbart att komma hem. Men den natten när allt smärtstillande börjar gå ur kroppen har jag ont. Dels där ingreppet gjorts och sen även i hela högra sidan. Höger axel känns nästan som avsliten, har domningar och stickningar ut i fingrarna och jag har ont ont så jag gråter hejdlöst. Ringer till avdelningen och frågar om varför det känns som jag blivit misshandlad, och det verkar kunna uppstå tryckskador i samband med operationen. Gissar att de inte är så snälla mot den sövda kroppen med andra ord. Smärtan blir mer uthärdlig dag för dag sen jag kom igång med smärtstillande. Idag är första dagen jag vågar säga att jag är smärtfri med maxdos av alvedon och Ipren i kroppen. Jag fick någon morfinliknande tablett som jag skulle ta vid behov men den gav mig hallucinationer så nej tack!

Nu är jag sjukskriven en vecka till och det behöver jag verkligen på alla plan. Måste få tillbaka funktionen i min kropp och själ. Under vistelsen upptäcktes även något ytterligare något som jag ska åka in och få utrett här i slutet av veckan. Kan säga att det kan leda till en ytterligare operation om det vill sig illa. Fortsättning följer..

Men jag lever med hoppfullhet om att allt kommer bli bra så småningom.. Som min klassföreståndare på högstadiet alltid sa: "det som inte dödar härdar"!

Direkt från hjärtat

22.10
Känner att det är så mycket som hänt i livet som är helt utan kontroll och som gått emot en sen en tid tillbaka. Har inget behov att dra allt här. Varför händer det just nu i livet? Det där som kallas flyt verkar bara infinna sig där ibland. Det kan man ha tur att ha i ganska långa perioder i livet. Sen känns det som det är någon som programmerar in kaos på agendan och då inte bara på ett plan. Det sista halvåret har varit enormt kämpigt helt enkelt. Jag har känt att man varit på bristningsgränsen och förstår det där med hur man kan fastna i den ondas spiralen. Jag trodde jag va lite immun mot motgångar, stress och press och vad det kan göra med en på lång sikt. Nu tänker jag annorlunda. Ingen människa är osårbar. Vad är det coola med att stå pall i varje läge, att man alltid ska va så stark? Tror alla människor då och då i livet behöver få ha någonstans där de kan bryta ihop, bli små, visa sin sårbarhet, gråta, släppa ut allt utan att bli dömd på något sätt. Det har jag fått göra denna gång med den som står mig allra närmast och det är så befriande. Jag älskar dig Ronnie!

Jag gråter äntligen!

Känns som jag har kapslat in alla typer av känslor under en lång period. Överdos av lycka och kärlek. Men också efter svek, att fått känt sig förminskad, sårad, pressad, besviken, orolig eller sjuk.
Jag har samlat in alla andras känslor. Dels alla barnen på jobbet som behöver stöd, kollegor som är uppgivna. Hemma med barnen som är trötta och behöver närhet, mannen som är sliten, nära och kära som har något som tynger dem. Allt det där suger jag i mig likt en svamp och behåller det där. 
Har på något sätt bara stängt av min egen förmåga att förstå hur allt detta inverkar på mig, lagt den på en hylla i väntan på tillfälle att ta hand om det. Som en stor påse som man fyller och fyller och fyller med olika känslostormar, både andras och egna varje dag hela dygnet.
Men nu när man kommer på insidan av sig själv och verkligen på djupet av sina känslor. Det är så skönt. En propp som löser upp sig inom en. 

Min svagaste punkt är att jag tror att jag måste upprätthålla någon sorts ordning. Jag måste alltid va stark och ta ansvar för att allt flyter på. Måste stå pall för barnens skull. Hålla skutan flytande. Hjulet i rullning.. Varför har man präntat in den tanken så starkt? Kontrollbehov. Inte lägga över onödigt ansvar på någon annan. Inte va till någon last. Inte be om hjälp. Ta på mig uppdrag som känns övermäktiga. Svårt att säga ifrån när något känns fel. Inte sätta krav på andra. Jag upplever ibland att jag lever i någon sorts mellanväxel när det gäller förmågan till känsloyttringar. För en del människor kan reaktioner vara så yviga. De ilsknar så det slår blixtar runt dem, skriker, slår på saker och kan vända om i nästa ögonblick och skratta högt och ljudligt visa sin lycka. Svart eller vitt. Jag är mer i gråzonen. Mest åt det glada hållet i alla fall och tror jag för mesta utstrålar positiv energi, och försöker verkligen göra det också.

Den här morgonen är första på länge där jag vågar hoppas på att det vänder nu.

Livet as we (not) know it.

18.45
Den närmaste veckan har nog varit den tuffaste i mitt liv. I söndags anmäldes min faster försvunnen hemma i Östhammar. Missing People gjorde en stor sökning hela natten utan resultat. Bland alla var min man och min lillebror och gick med i regnet. På måndagkvällen hittas hon avliden i en tät skog en bit från deras bostad. Det är en stor fruktansvärd tragedi för allihop. Hennes man, barn, mamma, syskon och alla vänner sörjer så. Det är så orättvist. Hon är en så varm och go kvinna som förtjänade att få det bästa med sin enorma omsorg och omtanke för alla runtom henne. Satte sig själv i andra hand. Närmaste släkten hade en minnesstund för henne under tisdagen. Det va skönt att ses.

På onsdagen var jag mest i chock och höll mig hemma. På torsdag försökte jag jobba och lägga fokus på något annat men det va nästan omöjligt. Kombinerat med detta började jag känna mig yr, matt och kallsvettades de sista timmarna på jobbet. Jag låg sen hela kvällen med kramper i magen och kräktes. På fredagen hade smärtan klingat av men letat sig ner på högra sidan av magen. In till akuten på kvällen där de misstänker blindtarmsinflammation. Sen dess har jag slussats hit och dit. Det har varit sjuktaxi, in på Akademiska på akuten, ta prover och klämma och känna massa.Träffa sköterskor och läkare i mängder. Vidare upp på vårdavdelning inför operation. Iväg till gyn för att utesluta eventuella besvär där. Tillbaka igen. Göra skrubbdusch på skrubbdusch. Morfindos på morfindos. Haft besök av min älskade lillebror och hans fru på förmiddagen och sen kom en av mina närmaste vänner hit på eftermiddagen. Man sover. Gråter en skvätt. Hemlängtan och till min fina familj. Vrålhungrig och törsdig efter att knappt ätit på två dygn. Agerar nåldyna för blodprover, då jag är omöjlig att hitta kärl på. Får leva på dropp och måste fasta inför operationen som skjuts fram hela tiden när de har lägre bemanning på helgen och hela tiden får ta det mer akuta före. Tänker på hur det blir att bli sövd för första gången och vad de kommer hitta där inne..

Så nu ligger jag här på lördagkvällen och tänker och tänker.. Ligger helt stilla för då gör det som minst ont. Vill bara att det ska va överstökat och få åka hemåt snart.. och kramas och pussas med min älskade man och våra barn. Och äta.. halleluja vad gott det kommer va att ta den första tuggan mat.. och de första stora klunkarna vatten..

Jag älskar er alla där ute!

Morgonro

7.30
Har kommit in i någon tröttfas där jag har ovanan att somna runt 21-snåret i soffan och sen vakna upp efter midnatt och inte kan somna igen såklart. Det händer inte varje natt som tur är. Får kanske ta en promenad den där tiden så energin kommer tillbaka. Idag smattrar det utanför så det nalkas nog en regnig dag.

Unghästen bara växer. Bella som vi kallar henne. Hon börjar testa mer och mer men accepterar oerhört mycket. 2,5 år nu. Tanken går till att skicka henne till unghästutbildare sen i vår. Tänker inte stressa på med inridningen för vill ha en häst som håller länge. Vi tränar mycket från marken och jag hoppas kunna lära henne tömkörning efter att longeringen sitter. Tränar på all vardagshantering mycket. Löshoppa ska vi försöka få till någon mer dag när jag har lite hjälp med mig. Hon är positiv till allt vi gör i alla fall.

Jag känner lite frustration över att jag inte tagit mig i kragen vad gäller träning. Tjejmilen i september var sist jag va i konditionsform, och jag kände mig nöjd med att jag kom runt på timmen. Sen dess har det bara blivit lite magövningar, ridning och promenader. Och det räcker ju långt såklart men inte för styrkans skull. Har köpt gymkort så egentligen handlar det bara om den där motivationen. Och att känna att det är värt det. Ca 5 dagar i veckan går det åt ca 2 timmar i stallet vardera gång. Övrig ledig tid vill jag ägna åt barnen just nu för det är dom som behöver den helt enkelt och det är där jag vill vara. Jag har funderat på att få in ett morgonpass och något sent pass efter kl 20 men just nu får det bli vad det blir.

Nu är det dags att ta ta sig upp för långfrukost hela familjen.

Lever

7.07
Evigheter sen. Lördag morgon. Laddar för en tur till stallet. Den senaste tiden har varit helt snurr i hjärnan för mig. Familjen har varit sjuk till och från sen dagis och jobb kom igång efter sommaren och det man möjligen planerat har blivit uppskjutet. Och just den där känslan. När saker inte blir som man vill riktigt är en svår en. Acceptera det du inte kan påverka!! Matar huvudet ofta med den tanken och mycket av det som gått emot en handlar ju just om sådant. Jag har en naiv syn på att alla är ärliga och vill väl. Och sen kanske man ibland utgår lite för mycket från att saker och ting blir som planerat. Ibland händer det, ibland inte. Jag är så tacksam över att ha min man somf får mig att tänka positivt, att fokusera på det bra och inte stressa ihjäl mig på just det man har noll kontroll över.

Ojdå

1.03
Det blir som aldrig som man har tänkt sig va. Vi hade planer på att åka iväg och boka hotell och gå ut och äta i helgen för att fira vår bröllopsdag idag. Thorin är sjuk igen och har haft svårt att andas och hostar så nu är läkartid bokad nästa vecka för att kolla vad som är på tok med den pojken. Är det allergi eller brist på något som gör honom så mottaglig för allt från A till Ö. Det hoppas vi få reda på.

Det blev som så att Heira fick åka till sin mormor i alla fall och Thorin är hemma med oss. Jag och Erika drog iväg en sväng till stan och shoppade lite idag istället.

Jag och Ronnie försökte oss på en filmkväll men jag sov mig igenom halva filmen. Usch vad trött jag är på kvällarna ibland. Ibland har man hållt låda från långt före 6 och då faller ögonen ihop på stört när mörkret börjar falla och det är lugnt i alla vrår.

Det är liite mycket snurr på tillvaron just nu. Men har tilltro till att det kommer att lugna sig i alla fall. Bollar i luften finns det iallafall och det gäller bara att ducka när man är nära att få dem i skallen. He he.

Igår kände jag mig lite kulturell när jag gick och skaffade ett bibliotekskort och lånade lite kul böcker till barnen. En guldgruva som jag så lätt glömmer bort. Önskar att min läslust bara ramlade över mig igen. Jag har älskat det. Men får aldrig ron till det längre. Ska bli bättring där. Är så mycket mer utvecklande än att ägna timmar på sociala medier varje dag.

Ja, ett år som gifta. Jisses vad häftigt. Det har varit ett utmanande år på många vis och jag har fått ställas inför mycket känslomässiga beslut detta år. Inget som jag kanske uttrycker här för det har jag inte behov av. Men med facit i hand inser man att olika utmaningar man ställs inför bara gör en starkare. Det har varit mycket spännande och kul som hänt också såklart. Bara att få genomföra den stora fest som ett bröllop kan vara. Det var magiskt. New York-resan har verkligen gjort avtryck hos oss och där har man fått mersmak på fler sådana upplevelser. Nu kommer vi försöka ta med barnen på de flesta resor framöver och det ser jag verkligen fram emot. När de blir större, uppakattar det mer och kommer ha minnena med sig från olika upplevelser i livet.

Nu är det verkligen dags för att sova..

Härochnu

21.27
Har nog gjort mitt första försökt till meditation här ikväll. Andas rätt och inte tappa fokus på just det är en konst. Jo, det blir nog mer av den varan. Några minuter varje kväll bara. Bidra till lite harmoni i kroppen. Finns inga argument till att inte prova. Lära sig slappna av fullt ut och inte låta tankarna surra i 140 all vaken tid. Hade gärna haft helg någon dag till men så är det nästan alltid. Nu börjar vi se en ljusning efter förkylningarna och vi har haft en fin helg av återhämtning där vi förmodligen fått njuta fullt ut av de sista varma fina dagarna detta år.

I fredags hängde vi hela familjen vid hinderbanan som officiellt blev invigd på kvällen. Kom väl ett 70-tal som deltog. Har lovat mig själv att prova hela någon gång. Men första svettiga försöken gör jag helst när det är folktomt och solen gått ner. Hi hi. Sån är jag. Igår var vi på höstmarknad. Barnen älskar det där och man gläds med dem. Som vuxen glider man mest med. Lite karuseller, godis och träffa på några man känner. Fint väder va det med. Sen blev det stallet en stund. I morse fick Heira komma iväg på sin gympa en stund och Ronnie va med och agerade tränare. Jag och Thorin fick lite tid hemma ihop under tiden. Den tiden behöver jag sno åt mig oftare. Jag klippte honom och han verkade bli nöjd. Det får gå undan lite när jag klipper honom. Fram med trimmern och dra några drag och sen klar. Han ville först spara ut håret långt men sen ångrade han sig och jag fick frisera honom.

Nu blev det verkligen ett avstamp med höstrusk för det hällregnar här utanför. Mysigt att sitta inne såna gånger i alla fall.

Fredag

22.20
Idag har vi fått igång vår externa handledning i jobbet igen och det har varit efterlängtat känner jag. Hade det sist innan jag var föräldraledig och man märker att det gör skillnad. Man får chans att blotta sig kring de dilemman man möter i jobbet inför människor som inte dömer en. Det är så befriande och utvecklande. Men det krävs också att man är bekväm med varandra och har ett öppet klimat för att det ska hända något magiskt i rummet. Kanske låter flummigt om man inte varit i det men det är häftigt att ingå i sådan gemenskap. Är så fascinerad av allt i den terapeutiska världen och skulle själv vilja jobba mer så. Nu får jag en glimt av det i mitt arbete och det är så kul att jobba trots allt det tunga som sker vissa perioder.

Men nu tar vi helg och försöker bli friska en gång för alla. Heira och jag försökte oss på ett parti schack ikväll men det är kanske liite tidigt att lära sig för henne. Hi hi. Men nu ska det i alla fall bli inköp av lite kul sällskapsspel som julklappar. Kanske på en 5-årings nivå dock. Det är ju superkul sätt att få umgås hela familjen tycker jag.

Har hängt på en abs-utmaning i en månad. Tycker det är bra drygt men intalar mig att jag klarar det. Syftet för mig är mest att bara utmana mig själv och min förmåga. Sist blev jag sjuk när jag kommit halvvägs och sen gav jag upp.
Dag 30 består då av:
125 situps
200 crunches
65 legraises
120 s plank

God natt!

Sovbehov

22.20
Dags att tänka på sömnen. Försökte lova mig själv för ett par veckor sen att sova mer och stressa mindre men det är inte lätt alla gånger. Satt och kollade på valvakan precis när det avgjordes inatt så man valde bort sömnen lite där. Sen har vår son fått en omgång krupphosta med feber här i fredags så det är bara att åka med på VAB-tåget och mindre sömn här under hösten gissar jag. Ibland håller man sig frisk ett halvår i sträck och andra gånger är man konstant sjuk inom familjen i ett par månader.

Efter tjejmilen tog jag det lugnt med träningen. Det blev lätta promenader och ridning som hanns med i alla fall i förra veckan. Försöker tvinga mig ut på lunchrasten på promenad så ofta jag kan. I synnerhet nu i det fantastiska höstvädret. Försöker boosta kroppen med allt solljus man kan få. Och vad mycket lättare det känns att hålla fokus resten av dagen bara man unnar sig en välförtjänt paus mitt på dan.

Har hållt igång ridningen nu ett bra tag. Där hittar jag min bästa återhämtning trots allt. Det har varit en del intensiva jobbdagar och då har stunden i stallet fått mig att varva ner och sen kunna komma hem och va lugn, närvarande och få mysa med mina barn och man. De dagar jag jäktar hem direkt följer ofta jobbet med.

Ser fram emot några lugna helger nu under hösten. Det är på sätt och vis fördelen med rutinerna i vardagagen, att man inte tar ledigheten för givet utan inser att det är återhämtning ihop som behöver ha största prio.

Jävlaranamma

22.00
Det händer mycket i livet men inte gör det avtryck just på min blogg kanske.

Det blev en fullspäckad dag i Lördags. Första Tjejmilen avklarad! Tina och jag drog iväg på morgonen och var på plats i Stockholm till 10. Det var så mycket folk och en otrolig härlig stämning. Cirka 27000 tjejer sprang. Det var superfint väder och en härlig bana att springa på. Kom i mål på strax över en timme och känner mig supernöjd. Efter två veckor med lite lagom kaos på hemmafronten så är jag tacksam över att jag överhuvudtaget kom iväg. Barnen har varit sjuka, stressigt på jobbet, knappt någon träning på tre veckor, en skadad häst och jag har själv känt mig halvkrasslig med huvudvärk och halsont. Men jag gjorde det ändå och känner mig så stolt! Det är så skönt att göra något sådant för att utmana sig själv och bara utgå från just sig själv och sina mål. Nästa år vill jag vara där igen och ska ha en bättre dagsform då hoppas jag. Egentligen är inte tiden det viktiga för mig. Jag höll mig i joggtempo hela rundan och sist men inte minst va det en kul upplevelse så jag är nöjd.

På kvällen sov vi kvar i Uppsala. Vi gick ut och åt god mat och gick sen på fest. Men lite trött va man allt efter en lång dags äventyr. Igår morse gick vi till ett hotell och unnade oss en frukostbuffé! Klart värt pengarna!

Det var mysigt att få komma hem igen igår såklart. Ronnie och barnen har haft lite aktiviteter för sig. I lördags va de iväg och badade i simhallen och i går barngymnastik. På eftermiddagen följde Heira med mig ut till stallet och fick leka med barnen där ute samt hälsa på hästarna med mig.

Tankar

22.20
Nä, nu är det dags att somna snart. Måndag och igång med rutinerna i morgon. Har haft en fin helg! I fredags var en vän och fd kollega över med sina två barn och busade hela dan med mig och kidsen. Sen på lördagen åkte jag och två barndomsvänner ut till Gräsö för vår årliga kräftskiva som vi haft sen sena tonåren. Med vissa uppehåll på vägen. Så härlig tradition som jag hoppas vi kan hålla i. Det är så härligt att få ha de tjejerna kvar i ens närhet. Man har några vänner som man håller hårt i och som det känns som man kommer få ha livet ut.

Virr

22.46
Ibland surrar tankarna utan ordning medan ibland känner man helt och fullt kontroll över läget. Varför är hjärnan så lömsk? Varför är medvetandet så svårmanövrerat? Det jag främst behöver lära mig är att flyta med i saker jag ändå inte kan påverka. Tänk om "tänk om" inte existerade? Vad skönt! Jag har lite lovat mig själv att försöka att inte måla f-n på väggen. Det blir allt som oftast katastrof-tänk framför "chilla.. det löser sig". Ska nog nöta in det sistnämnda grundligt i min hjärna så jag slipper det där "tänk om" för gott. Det enda jag känner att det gör med mig är att hindra mig att leva fullt ut.

Sen är vi oftast dubbla där. Gällande vissa saker kan jag känna mig helt orädd, medan andra är så obehagliga att man bara vill springa därifrån. Hoppa fallskärm - inga problem. Gå ut i mörka natten själv - inga problem. Stå inför en stor folksamling och prata - betydligt mer ansträngande. Ge någon kritik - usch vad det gör ont. Och såklart vet jag någonstans där inne att det där man vill fly från ska man konfrontera gång på gång för att bli starkare. Ja, ett mentalt träningspass då och då skadar inte.

Skruva upp

21.04
Ikväll tar vi det piano. Tänkte först dra ut till stallet men är trött och mör i kroppen. Jag sprang milen igår. Runt 58-59 min har tydligen blivit mitt tempo. Egentligen handlar det inte så mycket om tiden i sig utan mer att jag orkar runt hela sträckan utan trassel. Fick t ex stanna och dra av mig strumporna denna gång för att jag fick skav. Så 6 km med bara skor va väl inte så behagligt. Men jag kom runt. Det är så skönt när kroppen vill samarbeta med en. Ska verkligen ta mig i kragen och börja styrketräna igen nu med när det blivit svalare.

Första arbetsdagen med elever bjöd på mycket oväntade möten och samtal och full fart. Bara hugga i direkt. Väldigt kul att äntligen ha lite liv och rörelse i skolorna igen.

I lördags var Ronnie iväg och finslipade lite på hinderbanan ett par timmar samt for sen iväg och trollade så jag och barnen fick en dag att busa och pyssla ihop. Sen på eftermiddagen kom min lillebror med familj över. Var supermysigt. Vi grillade och mumsade i oss äppelpaj och satt och skrattade och pratade till mörket föll.

Fick en spontanbukett blommor av Ronnie i helgen. Blev väldigt glad. Man tänker inte att man behöver sånt men just det där oväntade spontana är såå mysigt och uppskattat då och då.

Igår kväll möttes jag och Anna i stallet och tog en ridtur. Det finns mycket som jag behöver ta beslut om just nu. Jag köpte ju en ny häst i våras som jag ska ta mig an och utbilda. Hon är fantastisk och jag är jätteglad att jag köpt henne. Hon heter Sweet miss blue och vi ska kalla henne Bella. Hon fick kallas Pippi som föl men nu får Bella passa bättre när hon växer till sig. Tanken med att jag tog steget och köpte henne va att få sälja Prix men personen backade ur i sista stund och då började jag tvivla om det verkligen är det jag vill. Men att ha två hästar.. Har jag råd och tid med det? Och att sälja honom är ju inte som att lägga ut en bil på Blocket direkt. Mer som om man skulle sätta en till salu-skylt på sin bästis.

Nu ska vi avverka något avsnitt av Orange is the new black innan sängdags.

Vända på en hand minsann

8.07
Torsdagens konsert var superbra. Miss Li! Den dalkullan sprudlar verkligen på scenen. Tog en hyfsat tidig buss hem och va lite uppe i varv innan jag somnade. Sen vaknade vi abrupt upp ett par timmar senare av Heira som kräktes. Så det blev nattvak för min del med henne. Självklart man vill va där och trösta och hjälpa de små när de våndas. Där och då pusslade vi ihop ett och annat. Efter att vi var ut i tisdags blev Ronnie jättehängig. Vi trodde först han blivit en aningens förfriskad under tisdagens festligheter men det va feber, frossa och han kräktes. Sen har barnen turats om här under gårdagen att va sjuka och jag går nu lite på nålar i väntan på min tur.
Livet hamnar lite i karantän såna här gånger. Man får ställa in alla planer och helst inte lämna hemmet på ett par dagar. Sånt är livet.
Bara önska att allt går över fort. Jag vågar inte ta mig iväg på något förrän jag kan gå säker att inte smitta någon.
Idag hade jag tänkt följa med en vän och se sin unghäst som är på inridning och sen gått ut med två vänner i Uppsala ikväll men det får vänta. Kollade igenom kalendern och räknade att vi har haft cirka tre dagar denna sommar där vi inte umgåtts med andra så det har minst sagt varit en social sommar.

Nästa vecka blir mjukstart med jobb två dagar sen drar det igång mer på allvar veckan därpå. Ser fram emot ett nytt läsår.  Jag är inne på mitt tredje år på denna tjänst sen jag va föräldraledig. Min arbetsresa har nu varit följande:
2007: timvik. på behandlingshem samt semestervik på socialtjänsten tre månader.
I samband med examen den sommaren fick jag min nuvarande tjänst men då placerad på fem f-6-skolor.
2009: tjänsten drogs in plötsligt och jag placerades i ett halvår på en f-9-skola i Alunda.
Dec. 2009 - juli 2012: föräldraledig och blev tvåbarnsmamma under den tiden där det skiljer 14 månader mellan första och andra knodden.
Juli 2012 gick jag på och jobbade heltid en termin på tre skolor men det va inte kul med två små barn hemma.
Jan 2013 och framåt har jag jobbat på 80% på två skolor f-9.
Vi får se vad framtiden bjuder på. Mycket förändringar hela tiden så man får ta en dag i taget har jag insett. Det tuffaste när det blir mycket personalomsättning under kort tid är att man lite tappar orken att bygga relationer. Det är alltid en sorg när en kollega man trivs med försvinner..

Sista semesterveckan

11.37
Ibland tänker jag PANIK, är semestern redan snart slut. Sen tänker jag lugn, det är mycket kvar att njuta av denna sommar. Tror vi har fler varma sommarkvällar att se fram emot. Fler härliga dagar att njuta av. För mörkret faller inte än på många månader!

Har lagt på mig ett par semesterkilon denna sommar men det ska nog svettas bort i sinom tid. Har ambitionen att springa milen en dag/vecka fram till tjejmilen i alla fall och sen väva in annan träning med så styrkan hålls igång. Har varit betydligt mindre av den varan sen i maj. Vill köpa nytt gymkort nu till hösten igen för det trivdes jag så bra att varva med löpningen och ridningen.

Denna sommar har allt som allt varit fantastisk hittills! Önskar att man kunde få va ledig lite till men det vill man väl alltid.

Det har varit en oerhört social sommar och jag är på ett sätt glad för att vi inte hetsat land och rike runt. Är inte en sån person tror jag. Hemkär och ta dagen som den kommer mera helt enkelt..

Ikväll ska jag och mamsen gå på Miss Li i Öregrund. Ska bli oerhört kul att göra något bara vi. Har inte blivit så många såna händelser genom åren. Men det är aldrig för sent.

Vi lever och njuter

12.06
Har varit semesterledig från bloggandet, eller inte haft tid och lust att skriva. Det är märkligt hur man fyller sina dagar till max så fort. Nu har vi avverkat fyra veckor ledigt tillsammans hela familjen. Dock har det inte varit ledigt på heltid för Ronnie har kört trollerijobb varje helg. Men den här helgen har vi första hela helgen ihop som vi ägnar åt en roadtrip ner till Jönköping och hälsar på barnens faster och kusiner. Har haft det supermysigt här i tre dagar. Värmeböljan har hållt oss på stranden vid Vättern mesta tiden där det fläktar lite och är skönt i vattnet.

Ronnie börjar jobba på måndag och jag och barnen har en vecka ledigt till. Veckan som kommer ska jag lägga tid på hästarna. Har ridit och hållt igång varje vecka men nu i hettan får de gott vila. 

Tyst

23.24
Antingen är jag den som somnar först av alla eller så är jag den enda som är vaken. Det första brukar dock vara vanligast förekommande. Minns redan som liten att jag nästan alltid somnade först. När vi satt massa kompisar hemma hos någon och körde anden i glaset, eller när det va klassfest..Tröttast av alla.

Jag och Heira är och övernattar hos en kompis och hennes dotter. Jag ska snart krypa ner i sängen. Känns som man behöver sömnen. Det kommer gärna ur fas på kort tid när man vet att man är ledig. Men så skönt att inte ha tider att passa. Ibland tycker jag bara att livet är så inrutat till max. Det där med att vara impulsiv och se till att man i vardagen kan göra saker spontant känns så viktigt. Den gången jag kommer på mig själv med att vara för inbokad är när man inte kan ta en spontanfika med en vän förrän om fem veckor framåt. Då är det inte så spännande att vara vuxen längre.

Har haft en spännande och händelserik början på semestern. Det har i princip varit fart och fläkt nu varje dag i en veckas tid. Idag kändes det i många ögonblick som jag fått vara i mina rätta element. I full galopp på hästryggen i sommarvärmen. Sen att äntligen få ta årets första dopp här i min barndomsmiljö. Det har varit iskallt men idag kom ändå värmen och solen fram. Varmt i vattnet var det kanske inte men det struntar jag ju i.

Uppskattat

16.20
Jo, nu är det skönt att va ledig ett tag framåt. Har känt mig som en urpyst boll denna sista vecka. Blivit uppretad för minsta lilla och varit extra känslig för vad folk säger och gör. Där jag i vanliga fall brukar ha ett stort tålamod och en stor ödmjukhet. Ska bara iväg till jobbet en kort sväng nästa vecka bara för lönerapportering och hänvisning på telefon och annat.

I sommar känner jag verkligen att den här pausen är efterlängtad. Nu har jag jobbat två år sen föräldraledigheten och först nu har jag fått grepp om allt. Det här med att jobba med tonåringar har varit som att börja på ett helt nytt jobb. Tiden innan vi fick barn jobbade jag bara med f-6-skolor och det är något helt annat. Nu är jag så glad för att jag får hela spannet av åldrar för det är så utvecklande. Tycker tillexempel 11-åringar är fantastiska att få jobba med. I den åldern börjar de kunna sätt ord på sina känslor och är så öppna med det mesta. Sen är puberteten en omskakande tid och man har så fullt upp att jämföra sig med alla andra på alla möjliga sätt. Bergochdalbanan av känslor är helt galen. 9:an kommer ofta det där mer öppna och trygga tillbaka igen och de flesta som sökt upp mig på egen hand har varit de äldre barnen. Det är fortfarande ett så spännande jobb det här!

Var ut och red igår kväll. Vi galopperade över stock och sten och busade loss i solen och grönskan. Underbart! Passade även på att miljöträna den yngre pärlan. Vi försöker få till det där med longering och ha träns. Det är även kul att få vänja henne vid allt möjligt. Trafik, oväntade saker, oljud, bli lämnad.. allt sådant känns ju värt att träna innan det är dags att rida.

Vad glad jag blir i hela kroppen så fort solen skiner. Nu är det bara värmen vi väntar på. Har blivit lite lågprioriterat med träning nu ett tag. Jag hoppas komma i fas igen under semestern. 3-4 pass i veckan skulle vara som bäst. Kombinerar löpning med lite egenkomponerade cirkelpass. I tisdags körde jag:
20min crosstrainer
10 min rodd
20x3 legraise
20x3 swings m kettlebell
90sek x2 planka
Det va härligt och pulshöjande

Just nu ligger jag på studsmattan och sträcker på mig i fem minuter, efter en aktiv dag med sysslor och utflykt med barnen. Nu väntar ledigt ihop hela familjen och det ska bli så sköönt..

Sommarlycka

22.40
Midsommardagen. Lugnt och stilla. Hemma. Ibland är det så skönt. Har varit en vecka med full rulle på jobbet, mycket att avsluta och trevliga festligheter med kollegor. Torsdag tog jag ut övertidstimmar och vi åkte ut till gräsö så fort Ronnie slutade jobbet. Gud vad jag älskar denna ö. Allra helst den här årstiden. Det blir lite smått hysteriskt bara när så många människor ska bege sig ut till ön samtidigt för att fira denna högtid. Med cirka 3 km lång kö till färjeläget kan man ju längta efter en bro. Vi slapp kön men många bekanta fastnade där. Det traditionella firandet i byn där jag växte upp har i alla år bestått av att man blir upphämtad med traktor och vagn på olika håll. Med picknickkorg och filt samlas massor av folk vid en samlingsplats med resning av midsommarstång, dans och lekar. Vi hann hälsa på mamma, farmor och pappa och det blev en lugn midsommar. Jag är så glad att några av mina barndomsvänner också återkommer på midsommar. Det gör det lite extra traditionellt och nostalgiskt.

Nu väntar en vecka till med jobb sen fem veckor ledigt. Längtar verkligen efter att få vara ledig nu. Vi tänker låta semestern bero. Vägrar ha dessa veckor uppbokade. Hela övriga året består dygnet runt av planering och inrutad tillvaro. Så då slipper jag gärna det när jag är ledig. Vi vill hellre kunna vara spontana. Förvisso har Ronnie en del trolleriuppträdanden som väntar i sommar som håller oss hemma en del men mellan dem kommer vi bara kunna slappna av och ta dagen som den kommer. Blir lite besök här och var i Sverige känner jag på mig. Jag ska verkligen se till att ha hästsommar med. Och vi hoppas på sol och värme snart så man kan ägna många timmar vid havet. Havet, bada, kompisar och hästar har präglat mina härliga sommarlov hela uppväxten. Mer än så behöver i alla fall inte jag för att vara nöjd.

Ska lägga krut på tränigen rejält i sommar. Måste tagga mig för tjejmilen i höst och även fokusera på mer styrketräning så jag blir starkare och så inte leder och allt tar för mycket stryk. Gymet känns så omotiverat att gå till den här årstiden samtidigt som man behöver det. Tycker ryggen är en svår muskelgrupp att träna utanför gymet. Nä det blir nog att förnya kortet och ta sig i kragen ändå. Har varvat löpning med cirkelpass nu senaste månaden och det har funkat det också men saknar den där mörbultade känslan som styrketräningen ger ändå. Och framstegen man gör sakta men säkert.
I morse fick jag och Ronnie möjlighet att springa en halvmil ihop och det va så skönt att få springa på småvägarna där hemma i Norrboda igen. Först föreslog han att vi skulle ta oss till Örskärsund som är en mil fram och tillbaka. Nä du..

Nu väntar sängen och i morgon stall, storstäd och lite kalas är planen.

Impuls

23.03
Sitter och varvar ner. Drog ut på en halvmilsrunda i spåret strax efter nio ikväll. Det är så märkligt hur kroppen kan reagera ibland. Från början var jag helt opepp vad gäller träning. Ville mest slappa i soffan med fika och kolla på serier ikväll. Sen fick jag för mig att bara göra lite armhävningar och direkt tryckte jag på någon hemlig drivkraft och drog mig ut.

Det blev sammanlagt:
5 km jogg på 27min
100 crunches
40 squats
50 armhävningar
40 swings m 8 kg
40 step-ups på stol
30 legraises

Idag har jag och barnen varit lediga ihop. Nu är det inte så långt kvar till semester. Känns härligt. Idag har man förvisso haft allt annat än sommarvibbar. +9 grader och stormvindar. Huu.. vi har hållt oss mest hemma. Varit ute och busat ett par timmar och sen försökt få lite ordning här hemma. Känns förvisso lika lönlöst som att göra förbättrinngsarbete med en klocka som går baklänges. Man gör fint och en halv dag senare har tornadon dragit fram genom huset. Och vi kan tyvärr inte bara klandra barnen och leksakerna. Jag har alltid varit expert på att röra till det. Men det är å andra sidan oviktigt när man kommer till kritan. De viktigaste sakerna de här dagarna är att komma ner i varv och att barnen kopplar av. Att de får bekräftelse. Att ge dem kramar och närhet. Det är tusen gånger viktigare än att dra runt med dammtrasan trots allt.

Time

23.38
Ja, det är dags att sova nu. Thorin roar sig med att gå upp redan vid femtiden vissa mornar. Ibland sover han till sju så då får man sovmorgon. Men det är viktigt att komma i säng någorlunda vettig tid ändå.

Nu är det sommarlov för alla elever. Det är härligt att ha sommaren att se fram emot. De veckor som är kvar innan semester ska jag ägna till att skriva ner allt man hunnit göra detta år samt en grovplanering för nästa år. Sen gäller det att städa ur alla tusen papper jag samlar på mig. Ska bli riktigt skönt. Ska även läsa in lite litteratur är planen. Finns alltid att göra. Igår var jag ute och fältade mellan 19-03. Är oerhört lärorikt för min del eftersom jag inte haft möjlighet förut. Särskilt när man möter på elever som man känner igen och får prata med dem.

I morse tog Ronnie med barnen till dagis, eftersom jag kom hem så sent inatt. Våra knoddar kommer in och väcker mig precis innan de ska iväg "god morgon lilla mamma" och pussar på mig. Kan man känna sig mer älskad än så? Det gjorde min dag komplett.

Idag drog jag ut till stallet så fort jag jobbat klart. Var toppenväder och så rofyllt att vara där.

I helgen väntar lite olika händelser. Full rulle men det är en charm med det med. Ska lägga manken till och träna och rida i helgen med.

Men nu är kudden efterlängtad..

Väcker minnen

22.05
Det händer något inombords när minnen från alla sinnen vaknar till liv. Just nu syftar jag på att höra svalorna. Det ger hopp. Det nalkas ljus, värme och sommar. Tänker på alla underbara somrar man fått uppleva och alla underbara somrar man har kvar att få uppleva. Tidigare ikväll var det att se min dotter och son leka med mina gamla leksaker. Det för mig tillbaka till att vara barn själv. Utan krav och grubblerier om framtiden. 

Jag sitter ute och njuter av kvällen. Det är så fridfullt. Det här småstadslugnet tilltalar mig. Man hör bilar långt borta. Röster som pratar. Musik som spelar. Slipper bullret och det ständiga ljudet. Tanken har passerat hur det skulle va att bo i en storstad. Men lika fort försvinner det ur tankarna. Tror jag skulle känna mig som en fånge. Jag vill ha integritet, distans, inte vara omgiven av folkmassor, inte känna lukten av avgaser, inte stressa mig fram.. Det är mera jag helt enkelt. Sen kan jag ibland känna att småstäder känns lite som urväxta skor till slut. Jag vill inte veta allt om alla och vill inte att folk vet vem jag är. Men jag känner mig samtidigt trygg med det på ett sätt. Det är väl skvallrandet i sig jag nog kan vara utan helt enkelt.

Skönt det är när Ronnie är hemma igen. Tänk att man blir halvknäpp av att va ifrån varandra fem dagar. Det har ju varit längre än så tidigare i och för sig. Hans resor till London har varit längre. Nästa resa blir nog tillsammans. Har inte rest jättemycket i mitt liv men har i hunnit med Kanarieöarna, Kreta, Egypten, Skottland, Finland, Tallin Tyskland, Danmark, Norge, New york, Rom, Prag. Vill uppleva mer av världen men känner att jag kan ta det med ro. Jag hoppas kunna få uppleva några av mina drömresmål med min familj. Få resa med mina barn ska bli så kul. Livet har bara börjat när man tänker ur den aspekten. Så mycket kul man har kvar att utforska!

Kvällsfika

23.40
Snart midnatt och Ronnie gör kvällsfika till oss. Varm oboy och en skiva pågenlimpa. Gött!
Idag har det varit full fart från morgon till kväll och en riktig toppendag. Vaknade kl 6 av morgonpigg son. Frukost. Stallet. Lång ridtur med Prix och träna Pippi lite på ridbanan. Hem. Lunch. Dusch. 5-årakalas och sen till min lillebror och familjen på kvällen. Härligt!

Sängen ropar på oss nu..

Tyst

21.05
Hade en superhäftig arbetsdag idag. Var utomhus från 8-16. Det blev på något vis en uppiggande belöning och avrundning för majoriteten av tunga ärenden man ägnar sig åt under övriga delen av läsåret. Vi har en grupp som kallas kompisgruppen på högstadiet jag jobbar på. Huvuduppdraget för dem är att hitta på roliga händelser som engagerar hela skolan och skapar vi-känslan. Är superkul att vara en del i detta arbete och där får jag verkligen känna att man får jobba förebyggande om något. Idag hade vi en dag där vi tackade av gänget som går ut nian här om en vecka och samtidigt välkomnade de nya eleverna som kommer in i gruppen till hösten. Vi gjorde olika lekar, samarbetsövningar och hade korvgrillning. Sen drog vi iväg och körde höghöjdsbana med de äldre medlemmarna. Det va så häftigt! Eleverna var så duktiga och det va en superkul utmaning att ta sig igenom. Något jag vill prova någon mer gång. Det är bara en vecka kvar nu för eleverna. Sen sommarlov. Jag ska verkligen vara effektiv veckorna innan semestern och röja ur, sammanställa läsåret samt ha en hyfsad planering inför nästa läsår. Är så skönt om man får knyta ihop påsen och ha tömt ur alla tankar på jobb inför ledigheten. Ska va både mammaledig och ta semester är planen. Och sen bara njuuuuta!

Projektet att få rida in min lilla häst ska bli riktigt kul. Mot vintern bör hon kunna vara ridbar är planen. Nu jobbar vi mycket med markarbete, vänja vid sadel och bara miljöträna. Hon är superduktig och är trots allt bara 2 år än. Jag känner att jag hellre väntar än att ha för bråttom med att utbilda henne. Hon har fått så mycket fin hantering redan och känns oerhört lättsam. Men det klart vi kommer möta på patrull på vägen. Men hellre då att man ägnat hundratals timmar av träning från marken så slipper man ta lika stora risker på hästryggen. Att köra in henne vore också såklart en häftig grej. Men vi får se. Tömkörning får bli första momentet i alla fall.

Har ju varit och hälsat på hos polishästarna i Stockholm ett par gånger genom åren och kan verkligen lära mycket därifrån vad gäller det här med miljöträning. Ju mer de får utsättas för oväntade saker desto säkrare blir de tror jag. Jag kom ihåg när vi fick träffa Utter (en gammal pensionerad polishäst) som bara gick utan att tveka under en stor presenning som låg på marken. Eller att de får dem att hoppa över brinnande hinder. Att vi människor vinner den tilliten hos djuren är rent magiskt!

Ska försöka ta ett krafttag med min kost för nu har det varit katastrof ett tag. Tårta, fika, godis, glass, chips.. näe jag mår fysiskt dåligt när jag proppar i mig allt det där! Min hy blir hemsk, jag blir trött, svänger i humöret och känner mig konstant pluffsig. Det svåra är att börja vara konsekvent. Jag vet av erfarenhet att gör jag förbud mot mig själv så brakar hela konceptet med att tänka nyttigt. Jag behöver egentligen bara se till att vara omgiven av massa nyttiga goda alternativ och samtidigt ta bort alla frestelser man har liggandes hemma. Förvisso kan hela skafferiet vara fullt med godis och jag rör det inte men ett kakpaket eller bjudas på hembakat är jag svag för däremot. Det ska va jobbigt att äta det där. Typ lägga allt gott nere i källaren. Då blir det en ansträngning att ta det. Eller i garaget kanske.. ska nog prova det.

Långt och massa text. Mycket saker som snurrar helt enkelt.

Nu dags för sängen. Och ett mirakel att jag inte somnade vid denna gångs bloggande.

Det händer

22.50
Jo, det händer saker hela tiden alltså. Har flera kvällar i rad börjat skriva på blogginlägg men lyckats somna mitt i skrivandet. Då är man trött..

Det har varit en intensiv helg. Fem dagar utan Ronnie hemma. Nu är han hemma. Ordningen återställd.

Jag har lyckats få igång träningen hyfsat bra den här veckan. Känns skönt att va på banan igen. Skulle kunna öka pressen på mig själv och träna mer. I en utopi skulle jag få till fem ridpass och fem träningspass i veckan men var får jag då in min familj i det hela. Ne.. någon måtta får det vara.

Nu sova..

I fas hyfsat

23.11
Ledig idag. Skönt läge. Känner att saker börjar klarna mer nu än hur det kändes för en vecka sen. Galet hur saker och ting är ibland. Tankar är tankar och går alltid att påverka i någon form. "Gah.. stressad. Gah.. hinner inte med.. Orkar inte.. Usch vad missnöjd jag är med än det ena än det andra..." alla såna negativa tankar går ju att ersätta med det goda. Vad väljer jag att lägga energi på? Istället för att skylla på min omgivning så kan jag bara ändra på mitt eget sätt att förhålla mig till det. Lättare säagt än gjort men hjärntvättar gärna mig själv med det upprepade gånger så man kan träna på det i alla fall.. Den närmaste vägen till lycka är att unna sig den.. inte haka upp sig på andras och sina egna brister.. Skönt sätt att se på livet helt enkelt.

Haft en bra vecka hittills med mycket umgänge här och där. Men nu sova så kan man skriva mer sen.

Långväga

19.40
Nattning precis avklarad och passar på att skriva några rader. Nu nalkas härligt umgänge med en vän ute på Frösön i Östersund. Gårdagen spenderade hos en annan av vännerna som är bosatta här.  Var jättekul att få träffa hennes familj och och se huset de byggt. Vad jag har saknat denna stad. Var tre år sedan sist vi va upp på bröllop och innan det Storsjöyran 2009. Hoppas det ska kunna bli tätare än så framöver. Nu känns det som barnen börjar nå en ålder då de också kan få utdelning av resorna man gör. Nu börjar det! Hittills har det mest blivit Stockholm och Dalarna med barnen men i sommar ska vi försöka bege oss lite längre. Varken jag eller Ronnie är så nyfikna på det här med långa bilturer utan vill nog hellre ha kort resväg och och uppleva desto mer. En helg känns kort när man åker 100 mil t/r men det har gått bra och vi har haft det toppen hittills.

Mina rutiner runt motion har varit lite sporadiska denna vecka men hoppas komma på banan igen nästa vecka. Mår som bäst då helt enkelt. Är lite halvt kaos i mina tankar av olika orsaker så rensa huvudet och få va i balans är oerhört efterlängtat nu.

Morgonkvitter

6.40
Sitter och laddar kroppen med havregrynsgröt och njuter av vårfåglarna som kvittrar utanför. Ska strax väcka barnen för dagis.

Igår drog jag och två tjejer till in och joggade vårruset i Uppsala. Jag kom in på 29 min. Trots regn och rusk så var humöret på topp hos alla. Det är sån skön stämning bland alla och banan kändes väldigt lättsam.

Jag sprang utan musik och det tycker jag oftast blir jobbigare. Särskilt när man vill öka tempot eller i backarna. Och sen tycker jag att det är utmattande att lyssna på sitt eget flås. Då är musiken skön att ha som pepp. Får se hur det blir på tjejmilen.

Hoppas på bättre väder idag ändå. Ska ta mig till stallet och rida på kvällen så då vore det härligt med uppehåll. Ska nog införskaffa bra kläder att ha i vätan så är inte det någon ursäkt för att ge sig ut heller. Först och främst ska jag ta mig hem och umgås med barnen och Ronnie efter jobbet. Har lite lagom abstinens efter det just nu.

Skor

12.30
Är på väg hem från Uppsala nu. Har köpt ett par nya löparskor, Nike air icarus+. Nästa jag vill satsa på blir deras Vomero 9 för de va supersköna men hade inte råd. Det är en djungel med dessa skor. Och jag gillar Nike. Asics är också supersköna men så ovant med den stela sulan från att ha haft Nike free i över två år. Vägen till att springa helt barfota som min kära man klarat av är så lååång. Gillar inte att trampa på vassa saker helt enkelt. Jag har gillat den där barfotakänlsan som Nike free ger men när jag springer så mycket på asfalt strejkar mina höfter och fötter.

Nu längtar jag efter min familj. De åkte till dalarna i fredags och kommer hem idag. Helgen har gått oväntat fort ändå. I fredags blev det löptur vid middagstid. Sen iväg till Elin på kvällen med vin, ost och räkor. Somnade halv 3 på morgonen. Var trevligt att hänga lite.

Igår vaknade jag 9. Började det omöjliga uppdraget att rensa källaren. Men i detta finväder gav jag upp efter ett par timmar. Iväg och handla sen ut i bikini och solade någon timme. Ut till stallet för en skön ridtur på kvällen. Soffan på det va rätt uppskattat för kroppen. Tittade på Game of thrones och åt lite nachos och bara slappade.

Den kommande veckan är fullspäckad så hem nu och ladda inför familjens hemkomst och en ny jobbvecka med Vårruset, mycket stallbesök, bus med barnen och Östersundsresa.

Fokus

22.50
Dags för kudden strax. Var så jättetrött efter middagen idag så det blev en kort tupplur i soffan. Skulle träna eller åka till stallet idag men orkade bara inte. Idag har det varit full fart hela dan på jobbet från 8-17. Mycket olika former av samtal och möten med elever och kollegor vilket är så kul! Jag gillar verkligen mitt jobb! I perioder känns det bara tungt men att se barn lyckas och växa som individer är så fint! Ibland kan man känna en uppgivenhet att man inte gjort tillräckligt i en del fall och så får man å andra sidan inte glömma att man aldrig ensam ska ha lösningen på svåra bekymmer. Det gör man tillsammans. Här innan sommaren ska vi få fördjupa oss i MI vilket känns bra. Behöver bygga på med mer metoder och fortbildning har man inte varit så bortskämd med genom åren.

Jag gick ju och köpte en häst också för någon månad sen. Det var något jag funderat på ända sen Anna beslöt sig för att sälja henne, men inte vågat ta steget. Det är en unghäst på 2 år, som jag fått följa ända sen födseln. Ett otroligt vackert och go halvblodssto som jag alltså ska rida in och utveckla. Det ska bli oerhört spännande.
Prix och jag har kommit till ett vägskäl där jag tror att han skulle må bra av större utmaning än vad jag kan ge honom just nu. Han behöver hårdjobbas och få använda huvudet mycket flera dagar i veckan. Det är sälja som det lutar åt. Svårt beslut men ändå känns det rätt. Vi har fått ha så kul ihop och jag har lärt mig mycket av den gossen på vägen. Jag har i princip ridit in honom och fått honom att göra det jag bett om hela vägen med många prövningar på vägen. Tror säkert han hade kunnat nå ännu längre hos någon annan men det viktigaste för mig är att ha kul ihop och inte att prestera och nå resultat. Men han är allt en lojal arbetsmyra med turbo och det är så kul att rida en sån häst trots hans små egenheter.
Känner för varje gång jag ägnar några timmar där ute, att jag aldrig skulle tänka mig ett liv utan dessa fantastiska varelser. Har ju haft häst 20 år av mitt liv så det är bara att köra på.

Nu sova. I morgon är jag och barnen lediga ihop. Sen drar Ronnie och barnen iväg till Falun i helgen och jag får två dagar bara att göra vad jag känner för. Ska inte boka upp en minut av helgen. Får jag för mig att dra till stan så gör jag det. Får jag för mig att storstäda gör jag det. Får jag för mig att ligga kvar i sängen och dra mig till lunch gör jag det. Och helst stänga av all teknik och bara pyssla om sig själv. Göra ansiktsmask, fotbad, ja sånt där med att skämma bort sig själv. Men känner jag mig själv kommer jag väl vända upp och ner på hela huset när jag har möjlighet. Det är sååå mycket som ligger där och väntar på att ryckas tag i. Nåväl.. måsten är bara måsten när man måste.

Minnen

23.11
Sitter och lyssnar på The Offspring och blir nostalgisk. Låtar för en tillbaka till så kul minnen. Vara tolv år. Spela in låtar från NRJ på kasettband. Före tiden med mobiltelefon. Före ständig internetuppkoppling. Lyssna i freestyle. Prata i timmar i telefonen. Fick min första häst. Brevväxla. Cykla iväg mitt i natten och bada. Sommarlov. Hemligt kär i 10 killar på samma gång. Galopp över ängarna med hästarna. Konserter. Fjorton. Discon. Spelningar på unkan. Kompisar. Avgudar Brad Pitt. Filmkvällar. Fest. Prova dricka. Ja jisses..

1994 var man på väg in i tonåren. Det är 20 år sen. Är det dags att få åldernsnoja? Näe.. Bara dra fram de där minnena och vara där ofta för att inte glömma hur det är att vara ung. På något sätt plockar det här med föräldraskapet fram det där härligt barnsliga i oss. Hoppas kunna flippa ur, få skrattanfall och släppa på vuxenfasaden hela livet ut.. och att  Man blir aldrig äldre än vad man gör sig. Och så tråkigt att vara "vuxen" egentligen. I alla fall sådär präktigt, moraliserande, humorlöst och allvarsamt vuxen hela tiden. Nej hua!

Har fått in mer rutin på träningen nu igen i alla fall. Vårruset om en vecka och den där halvmilen ska väl gå vägen. Kanske inte kommer i mål på snabbare än halvtimmen men det är kul att vara med oavsett. Håller tummarna för toppenväder. Jag har fastnat i ett bekvämt tempo som jag ska försöka förbättra under sommaren. Skulle va kul att någon gång springa 1 mil på 50 min men vågar inte riktigt tro på det än. Måste få bukt med hälar, höfter och knän först tror jag. Och köpa bättre skor. Men jag ger mig inte så lätt.
Har träningsvärk i varenda muskel så idag fick det räcka med promenad. Igår sågs Erika och jag på gymet en timme och körde igenom hela kroppen. Dagen innan tog jag en joggrunda med Heira cyklande brevid mig och sen ett cirkelpass på gräsmattan på det.

Har haft en underbar helg hela familjen. Så skönt att dra ner tempot och va lediga tillsammans. Längtar efter sommar, värme och ledighet nu. Bara en dryg månad kvar till sommarlov. Barnen får ledigt i sex veckor i sommar.

Nu dags för sängen..

Mycket i farten

20.16
Ja, det är lite kul med det höga tempot ibland. Då och då plockar man fram energi från oväntade håll. Igår var en sån dag. Jag gick till jobbet och jag fick känslan av att det va en skön stämning efter långledigheten och jobbdan flöt på bra. Var hemma till halv fem och åt mat ihop hela familjen. Jag svidade sen om till stallkläder och gav mig ut till stallet för en ridtur samt träffade de andra i stallet. Det blev fyra timmar där ute och det va riktigt kul. Väl hemma pustar jag fem minuter innan jag hinner tänka att "nä vad fasen, det klart jag ska ut och springa!" Alternativet att inte göra det finns inte denna kväll har jag lyckats lura hjärnan. Då är klockan strax före tio.

Idag var också en aktiv dag med 11 timmars arbetsdag. Är inte lika energisk till motion idag men hann däremot gosa massor med barnen innan det va dags för nattningen.

Helgen har varit fantastisk. Barnen har fått busa ute hos sin mormor medan vi var på bröllop. Bröllopet va magiskt. Har fått uppleva sex bröllop inom tre år så man kan väl påstå att man kommit in i någon sorts giftasålder. Vi passade även på att gratta pappa som fyllt år i helgen så mycket kalasande har det blivit.

Min barndomsvän Andrea kom och hälsade på också i fredags. Alltid kul att träffas och prata minnen. Allt hästkul vi gjort genom åren.. Vi fikade först här hemma och drog sen ut till stallet och gosade med hästarna.

Jag har två av mina vänner som funnits med sen jag föddes och kommer alltid fylla en viktig roll i mitt liv. Det är något unikt som jag verkligen vill va rädd om.

Nu måste jag sova.. får se vad morgondagen bjuder på.

Lovdagar

7.40
Låg kvar i sängen igår morse och bara njöt av att det är långhelg ihop med familjen och samma känsla vaknar jag med idag. Paus där. Här vill jag stanna tiden och bara njuta av ögonblicket.

Igår var det 1 maj och det hade snöat ute! Känns ju väntat? Förra helgen sprang barnen runt och busade barfota i gräset och nu det här! Ja ja det är snabbt borta som tur är.

Valborg spenderades några timmar hos Johan, Erika och barnen. Under kvällen dundrande det förbi brandbilar, helikopter,  polis och ambulans utanför där ute. Tror 10 olika fordon passerade så det va något rejält som hänt.

Heira lärde sig cykla helt utan stödhjul i måndags. Vi hittade en större cykel åt henne på Blocket som Ronnie tog med sig hem efter jobbet. Hon satte sig upp och bara cyklade iväg. Blev väldigt överraskande då hon varit lite osäker med sin mindre cykel så fort det vinglat till och inte vågat åka utan stödhjul. Hon är så glad!

I helgen ska vi på bröllop och barnen ska få åka och hälsa på sin mormor och stanna där en natt. Ska bli väldigt kul att klä upp sig och gå på fest.

Idag kom en barndomsvän på besök. Var superkul att ses igen och vi ser fram emot att ses mer i sommar.

Tog en löprunda igår. Träningen har ju verkligen blivit bortprioriterad sista två månaderna. Men trots det ena med det andra med det tredje så höll jag samma tempo som tidigare. Jag och ett till gäng tjejer ska springa Vårruset och sen tagga för tjejmilen i höst. En halvmara skulle kunna bli nästa års mål. Men en sak i taget. Har tänkt länge att jag ska unna mig riktigt bra skor nästa gång jag köper nya. Det är en långsiktig hälsoinvestering så det är värt lite pengar.

Vad händer?

7.00
Ja, det har gått ett tag sen förra blogginlägget. Jobb. Övertid. Vård av barn. Sjukdagar. Påsklovsvecka. Andrum. Ridning. Hästar. Påsk i Dalarna med släkten. Ätit (för mycket) påskgodis. Handlat barnkläder. Picknick och bus i vårvärmen. Firat Hugos 1-årsdag. Mamma här. Ronnie i Uppsala. Varit på 4-årskalas. Tränat. Haft bihålorna som jävlats. Tränat lite till. Bihålor jävlats igen. Rörmokare här och fixat bergvärmen. Haft lillebror med familj här på middag. Hängt med kusiner i Marka. Ätit grillat. Solat. Kaffe. Glass. Ja, det ryms mycket på två veckor ändå. Men idag är det lugnt och skönt. Söndagen får vara lite helig. Vi har ju helgen för vilan trots allt. Men oftast och jämnt kör man järnet när man väl är ledig.

Jag var inte jätte i form i fredags och ville nog helst gräva ner mig under filtar och stanna där hela dan. Då gäller det verkligen att strunta i alla måsten. Det behövs tvättas, städas och röja trädgården, samtidigt som barnen vill ha all fokus när vi äntligen är lediga tillsammans. Måste lära mig att livets viktigaste uppgift inte är att bara göra göra fixa putsa. Ingen kommer minnas en för att man går runt med en dammsugare eller krattar löv hela dagarna. Nu gör jag revolt mot mig själv och släpper på allt. Barnen är lyckliga ändå utan den där blankpolerade ytan att leva i! Ja och det är långt ifrån plankpolerat här vill jag lova. Men bara att släppa ångesten över allt man borde få gjort och sånt man tycker bara växer på hög hela tiden. Guuu så gött! Chilla, grilla, älska och lev livet! I morgon kan det va för sent!

I fredags kände jag mig matt och fortfarande ur form i och med förkylning som ligger och släpar en i fötterna typ jämnt. Jag vill TRÄNA! Helst varje dag om kroppen fick bestämma! Idag ska jag i alla fall vika några timmar åt stallet och hästarna. Har haft den där klumpen av dåligt samvete lång tid nu. Men det blir bättre. Jag ger mig inte med den tanken. Måste också få in en vettig rutin att bara ge mig ut dit oavsett. Det är alltid ett dåligt samvete åt flera håll. Men nu ska jag banne mig lägga några kvällar i veckan på att ta mig ut och rida. Och helgerna såklart. Det är jämnt så mycket skoj som man vill hinna på helgerna. Nästa helg blir långhelg igen. Älskar våren och alla röda dagar med ledigt tillsammans. Och den helgen blir det att gå på bröllop med! Ska bli så kul!

Nu frukost och ladda för en heldag ute i det underbara vädret med familjen! Jag älskar våren och sommaren!