Virr

22.46
Ibland surrar tankarna utan ordning medan ibland känner man helt och fullt kontroll över läget. Varför är hjärnan så lömsk? Varför är medvetandet så svårmanövrerat? Det jag främst behöver lära mig är att flyta med i saker jag ändå inte kan påverka. Tänk om "tänk om" inte existerade? Vad skönt! Jag har lite lovat mig själv att försöka att inte måla f-n på väggen. Det blir allt som oftast katastrof-tänk framför "chilla.. det löser sig". Ska nog nöta in det sistnämnda grundligt i min hjärna så jag slipper det där "tänk om" för gott. Det enda jag känner att det gör med mig är att hindra mig att leva fullt ut.

Sen är vi oftast dubbla där. Gällande vissa saker kan jag känna mig helt orädd, medan andra är så obehagliga att man bara vill springa därifrån. Hoppa fallskärm - inga problem. Gå ut i mörka natten själv - inga problem. Stå inför en stor folksamling och prata - betydligt mer ansträngande. Ge någon kritik - usch vad det gör ont. Och såklart vet jag någonstans där inne att det där man vill fly från ska man konfrontera gång på gång för att bli starkare. Ja, ett mentalt träningspass då och då skadar inte.