Direkt från hjärtat

22.10
Känner att det är så mycket som hänt i livet som är helt utan kontroll och som gått emot en sen en tid tillbaka. Har inget behov att dra allt här. Varför händer det just nu i livet? Det där som kallas flyt verkar bara infinna sig där ibland. Det kan man ha tur att ha i ganska långa perioder i livet. Sen känns det som det är någon som programmerar in kaos på agendan och då inte bara på ett plan. Det sista halvåret har varit enormt kämpigt helt enkelt. Jag har känt att man varit på bristningsgränsen och förstår det där med hur man kan fastna i den ondas spiralen. Jag trodde jag va lite immun mot motgångar, stress och press och vad det kan göra med en på lång sikt. Nu tänker jag annorlunda. Ingen människa är osårbar. Vad är det coola med att stå pall i varje läge, att man alltid ska va så stark? Tror alla människor då och då i livet behöver få ha någonstans där de kan bryta ihop, bli små, visa sin sårbarhet, gråta, släppa ut allt utan att bli dömd på något sätt. Det har jag fått göra denna gång med den som står mig allra närmast och det är så befriande. Jag älskar dig Ronnie!

Jag gråter äntligen!

Känns som jag har kapslat in alla typer av känslor under en lång period. Överdos av lycka och kärlek. Men också efter svek, att fått känt sig förminskad, sårad, pressad, besviken, orolig eller sjuk.
Jag har samlat in alla andras känslor. Dels alla barnen på jobbet som behöver stöd, kollegor som är uppgivna. Hemma med barnen som är trötta och behöver närhet, mannen som är sliten, nära och kära som har något som tynger dem. Allt det där suger jag i mig likt en svamp och behåller det där. 
Har på något sätt bara stängt av min egen förmåga att förstå hur allt detta inverkar på mig, lagt den på en hylla i väntan på tillfälle att ta hand om det. Som en stor påse som man fyller och fyller och fyller med olika känslostormar, både andras och egna varje dag hela dygnet.
Men nu när man kommer på insidan av sig själv och verkligen på djupet av sina känslor. Det är så skönt. En propp som löser upp sig inom en. 

Min svagaste punkt är att jag tror att jag måste upprätthålla någon sorts ordning. Jag måste alltid va stark och ta ansvar för att allt flyter på. Måste stå pall för barnens skull. Hålla skutan flytande. Hjulet i rullning.. Varför har man präntat in den tanken så starkt? Kontrollbehov. Inte lägga över onödigt ansvar på någon annan. Inte va till någon last. Inte be om hjälp. Ta på mig uppdrag som känns övermäktiga. Svårt att säga ifrån när något känns fel. Inte sätta krav på andra. Jag upplever ibland att jag lever i någon sorts mellanväxel när det gäller förmågan till känsloyttringar. För en del människor kan reaktioner vara så yviga. De ilsknar så det slår blixtar runt dem, skriker, slår på saker och kan vända om i nästa ögonblick och skratta högt och ljudligt visa sin lycka. Svart eller vitt. Jag är mer i gråzonen. Mest åt det glada hållet i alla fall och tror jag för mesta utstrålar positiv energi, och försöker verkligen göra det också.

Den här morgonen är första på länge där jag vågar hoppas på att det vänder nu.