Tror jag har svaret..

16.28

Har misstänkt en tid att jag råkat ut för något som kallas hälsporre. Går att läsa mer om det här: http://www.netdoktor.se/smarta/?_PageId=374. Det värsta är att det verkar ha blivit permanent. Efter förlossningen i vintras började jag med raska promenader och sen så fort snön hade smält och det var bart ute på stigarna började jag löpträna. Det kändes jättebra och jag körde på med 3 ggr/vecka i ett par månader. Tills mina fötter började protestera. Efter första känningarna har jag knappt kunna gå vanliga promenader utan att få ont och det gör mig så arg.

En häl och en sporre men inte hälsporre

Jag borde ju gå och kolla upp det hos läkare, men det känns rätt uppenbart att det är just det problemet, samt att man sällan gör så mycket åt det. Man får tipset att tejpa fötterna och att köpa inlägg. Så första steget blir väl att köpa inlägg. Känner mig genast så gammal om jag ska behöva ha hålfotsinlägg i skorna resten av livet. Men det är ju ganska oskyldiga krämpor och hinder ändå, så jag ska väl inte klaga. Det är väl bara det att man känner att man vill ha kontroll över sin kropp och att kunna göra vad man vill. Det började med all smärta med foglossningar hela förra hösten och sen det här. Jag vill kunna göra allt jag tycker är kul. Rida, promenera, styrketräna, jogga.. Det gäller väl att hitta andra motionsformer. Jag älskar simning och det är bra i alla lägen men när det blir 8 mil att åka fram och tillbaka till simhallen så blir man inte så motiverad. Jag funderade på att börja styrketräna igen för det trivdes jag jättebra med. Så det får väl bli något sånt. Men först köpa inlägg så kanske man kan njuta fullt ut av promenaderna igen till och börja med.

En helt vanlig dag hos Nystedt/Manfredsson

18.45
Jag är redan trött. Får se när man somnar ikväll. Ronnie kommer hem från jobbet 23.30 ca och vid det laget sover jag nog djupt. Heira jobbar hårt på att somna i sin säng så jag håller mig borta därifrån så hon får komma till ro själv.. Kikar in ibland utan att hon ser mig och nu 15 min senare har hon somnat, efter lite brottande med gossedjuren.

Det har varit full fart här idag. Heira vaknade 6.30 ca. Ronnie och hon gick upp och jag fick sova vidare. Sen vaknade jag vid 8, upp och äta frukost. Efter det slog jag ihop en långpanna med kaka. Tydligen kan man hitta ett liknande recept som det jag gjorde om man söker på Pitekaka.Sen kom mamma runt 10.30, och Ronnie drog iväg ut och tränade någon timme innan jobbet. Precis när han hunnit ut vid 11.30 kom Daniel, Tina och Melwin upp en snabbis, när jag precis vridit på duschen så jag vände ut igen för att hälsa på dem och struttade runt här hemma i bara handduken. Inte alls uppe i varv. He, he!

När de gått och jag klätt mig plockade vi ihop allt som ska med till Heira (är ju inte bara en sak nej; blöjor, våtservetter, extrakläder, nån leksak, napp, mat, vattenflaska, majskrokar osv..).

Småbarnsföräldrars bästa vän

Efter 12 åkte jag, Heira och mamma till Östhammar för att hälsa på min faster Stina. Det va jättemysigt att sitta där hemma och prata. Hon visade foton, jag pratade lite hårdrock med min kusin, vi fikade, och hon pratade om släktforskningen hon börjat göra där hon letat sig bak ända till 1700-talet både på farmor och farfars sida. Superspännande! Finns en hemsida där man kan göra egna släktträd:

http://www.myheritage.com/FP/Company/login-to-myheritage.php?lang=SV

Hon är sjukskriven i nuläget, för hon har extremt låga järnvärden, under 100 någonstans så hennes puls har varit jättehög och hon är jättetrött. Vi skjutsade Stina till sjukhuset vid halv tre-tiden där hon skulle få dropp med extra järn.

Mamma, jag och Heira åkte sen och åt en pizza och strosade runt i affärer innan vi åkte hemåt igen.

Väl hemma så ställer jag mig och diskar och aktar mig för Heira som rejsar runt i gåstolen, men sen blev det natta tidigt ikväll för den lilla damen var supertrött. Det var den dagen än så länge. Nu ska jag ta mig lite fil och flingor och sen bara slappa. Gissar att man kommer somna i soffan i kväll..

Snopet?

21.32

Ja, saker och ting blir inte alltid som man har tänkt sig (ej skrivet aldrig, för det händer faktiskt rätt ofta).. Hittills har bl a dessa saker hänt, såna där steg i livet som fått mig att växa, och som många varit mål/drömmar att vilja uppnå..
Min allra största dröm som liten handlade om att få ha en egen häst. Det har jag haft sen '95 och framåt, vilket har varit min stora passion under barndomen och som mestadels uppfyllt min tid. Sen var det..

• ta studenten från gymnasiet med godkända betyg '01
• hitta min själsfrände '02
• flytta hemifrån '03
• klara körkortet '03
• komma in på universitetet och börja läsa till socionom '04
• flytta till en helt ny stad och helt stå på egna ben '04
• inte ha skulder till andra människor
• ta examen och bli färdig socionom '07
• att flytta hem och vara nära havet igen '07
• få jobb efter examen '07 (först behandlingshem, sen socialtjänsten, sen skolkurator som jag är fortfarande)
• få fast tjänst '08
• stå på ett par slalomskidor för första gången ' 08
• hoppa fallskärm '08
• se Metallica live '09
• bli förälder '09
• vara mammaledig '10
• bo i hus '10

Om än oerhört varierande mål, med lite ojämnt värde så känns det så kul att ha kunnat uppfylla så många av sina drömmar. Man kommer långt på vilja!

Sen har vi en punkt som jag vill fylla på med åren och det är att få resa och uppleva världen mer. Det är jag inte orolig för att inte få uppfylla. Tar det med ro och väntar in de tillfällen som ges i livet.. dock ska jag inte leva med filosofin som många lätt fastnar i, "det gör jag när jag blir pensionär".

Men sen finns det saker som överraskar en i livet, som får en att tappa hakan, som får en att falla pladask, och som gör att man inser att livet inte kan planeras in till punkt och pricka., att inget kan tas för givet. Och hur kul vore det egentligen om livet var förutbestämt och ristat i sten?

Ja till det där nya livet

7.43
Ja, det är komiskt. Fler än jag har nog lovat sig själv mer än en gång i livet: i morgon börjar mitt nya liv, från och med måndag börjar jag leva sunt.. osv osv.

Jag vill börja min resa att försöka gå ner 20 kg och det nu! Jisses! Vad mycket det låter när man talar om det för sig själv så där. "20 st mjölkpaket, 20 liter vatten.. Well! Vi tar det i små steg så ska det bara gå! Jag förväntar mig inte snabba resultat utan tänker ge mig själv två år. Skulle jag däremot inte klara det på den tiden så blir det piskan! ;)
Nä, nu ska jag gå och busa med Heira!

Det är jättesmart att dricka kaffe innan läggdags!

22.59

Ronnie sitter och kämpar med viruset han fått på sin dator. Jag sitter och kämpar med att skriva min blogg. Sned arbetsfördelning så är på kvällskvisten.. ;)
Vi har precis tittat på filmen Freedom writers från 2007, som handlar om hur en lärare påverkar elever med olika etnicitet, från olika tungt kriminella gäng till att motiveras att lägga gängrivaliteten åt sidan och vilja klara av skolan. Såklart att jag som socionom fastnar för den. Min dröm är att skolans focus mer kunde vara att känna in istället för att lära ut.

Ibland när man sitter på möten där ungdomar knappt är i skolan och tidigt hamnat hos soc pga kriminalitet etc så snöas det direkt in på "du måste nå målen för att.. bla bla", "måste sköta skolan bla bla..". Och så kommer förslaget "Men kan han/hon inte gå hos kuratorn och prata?" Jisses! Och vad? Uppfostra? Lära dem veta hut? Trolla?

Tyvärr efterfrågas det sällan om barnet ifråga skulle vilja ha stöttande samtal med en vuxen på skolan, utan skälen lyser igenom av desperata försök i hopp om mirakel, att förvandla det som inte passar inom skolans ramar.. Jag har hittat den arbetsidentitet jag vill ha och det är INTE att förvandla ungdomar eller stöpa dem i en mall, utan att vara deras språkrör och vilja föra deras talan i saken!

Hittade här tre ordspråk om barn som jag fastnade för:

"Barn får de smulor vi andra, som har makten, bestämmer att de skall ha."

"Det finns bara två bestående gåvor vi kan skänka våra barn. Det ena är rötter, den andra vingar."

"Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar, vi har lånat den av våra barn."Idag har vi haft en jättemysig eftermiddag tillsammans med min barndomsvän Andrea och hennes kille Pontus. Vi gick och åt glass, satte oss och tog en varsin öl i solen och sen blev det lite middag hemma hos oss! Så skoj att ses igen och självklart snöade jag och Ea in på häst, häst, häst. Ahh... Hur hade våra liv sett ut utan dessa underbara varelser i tankarna? Och så mycket kul man har gjort tillsammans tack vare denna gemensamma nämnare!Nu är det dags för sängen. I morgon blir det Ikea-tripp för mig, Heira och mamma medan Ronnie besöker sjukhuset och kollar upp sin brutna hand (förhoppningsvis för sista gången)!