Hemma eller borta?

15.16

Har spenderat många timmar på buss och tåg den här helgen men det var det självklart värt. Åkte upp till Östersund i fredags för att hälsa på Bodil och hennes familj. Det är en tjej som jag lärde känna på grund av att hon hjälpte mig med min förra häst under tiden vi bodde i Östersund. Det är superkul att vi har kunnat hålla kontakten trots att det är 4 år sedan vi flyttade därifrån. Jag fick chansen att se deras lille son på 5 mån för första gången, delta på hans dop och umgås med henne i deras nybyggda fina hus som de precis flyttat in i.

Jag och Bodil december 2005

Jag hoppas vi får fortsätta behålla kontakten för hon är en så härlig och avslappnad tjej, som har ställt upp på mig så ofantligt mycket under åren vi bodde där uppe. En klippa!

När man återvänder till Östersund så känns det lite som att komma hem varje gång. Det är nog mycket för att vi skapade en helt ny tillvaro där uppe, utan att någon av oss hade anknytning dit. Helt från ruta noll, samt att Jämtland är så vackert! Kanske det blir att skaffa en liten stuga vid nån stilla sjö i framtiden dit vi kan smita undan och få vår fjälluft.

Både på resan upp och ner sträckläste boken Släpp inte taget av Harlan Coben. Den författaren får en att sluka bok efter bok vill jag lova!
Nu är jag hemma hos Ronnie och Heira igen och idag har vi bara varit och haft det skönt.

Söndag..

14.30

Heira har nyligen somnat i sin säng och Ronnie är i Uppsala så det är alldeles tyst och stilla här hemma. Har haft min lillebror och hans tjej här på en spontanfika på förmiddagen och efter det har jag skruvat lite hyllor och fixat.

Sakta men säkert blir det lite ordning här hemma men det tar tid. Har man hand om en nyfiken dotter själv om dagarna får man släppa allt för en stund och inse att det inte är någon brådska. Kan väl bli mest stressad av de där kartongerna med prylar som man helst skulle vilja få uppackade på momangen eller få köra till tippen. Varför ska man ha så mycket saker? Det största intresset för heminredning och att få den här myskänslan ligger hos mig, så då blir det mig det hänger på för att det ska hända något.

Men nu är vi här och det är det viktigaste! Är så superlycklig med att få känna att man äntligen är HEMMA. Sen jag fyllde 20 har jag bott på lite olika platser vilka de flesta har känts som mellanlandningar, att man så småningom kommer bege sig vidare. Nu när vi får bo i hus på hemmaplan, har fått trygga jobb vi trivs med och bildat familj har vi landat på riktigt känns det som..

Så här har vi bott och gjort sen 2002, då vi möttes:

• Ronnie bodde hos sin mamma i Falun och jag i en stuga på pappas tomt, vid tidpunkten då vi blev tillsammans, juni 2002.
• Vi flyttade sen ihop till en 2:a i Falun april 2003. Ronnie jobbade på Scania och jag pluggade på komvux.
• Jag kom in på Socionomutbildningen i Östersund januari 2004 och flyttade dit till en studentlägenhet på 19 kvm. Ronnie sa upp sig och flyttade upp även han mot våren samma år och får ganska snart jobb på Solectron.
• Augusti 2004 flyttar vi till en 2:a i Östersund och bor där till hösten 2006. Jag pluggar på och Ronnie jobbar.
  
• Jag flyttar ner till mamma redan sommaren 2006 för sommarjobb, och gör mitt avslutande år på utbildningen därifrån. Jag bor där samt hos pappa fram till vintern 2007. Ronnie flyttar ner i oktober 2006 då hans anställning går ut.
• Vintern 2007 får vi tag på en lägenhet i Öregrund. Jag tar min Socionomexamen juni 2007 och jobbar en kort tid på Socialförvaltningen och får sen mitt nuvarande jobb som kurator till hösten samma år. Ronnie får jobb på Sandvik våren 2007 och jobbar där än.
• Hösten 2010 flyttar vi till ett hus vi får hyra, har fått en dotter och ett till barn på väg..
  

Det mest spännande med livet är att man inte har det utstakat för sig. Vem vet var man befinner sig om 10 år?

To be continued..

Hemma..

6.36
Nu bor vi i vårat nya hem! Redan första natten kändes det som att komma hem. Vi hyr huset, vilket känns rätt skönt, så får man passa på att prova på huslivet innan man bestämt sig för vad det är man vill ha.

I alla år har min dröm varit att ha en liten hästgård på landet. Kunna ha lugn och ro och bara få ro om sig själv. Men ju mer tiden gått har bekvämligheten med att ha nära till någon form av tätort känts rätt.

Jag växte själv upp på ute på landsbygden med ca 2 mil till närmaste affär och skola. Så fort jag ville någonstans så var jag ständigt beroende av skjuts, och det är nog lite den erfarenheten som gjort att jag vill låta mina barn i sin tur kunna komma och gå som de vill. Det mest ultimata vore om man kunde hitta den där lantliga idyllen men fortfarande kunna gå till skola och busshållplatsen varje dag.

Ja, man kan ju inte få allt. Just nu njuter jag av situationen till max och tror kunna göra det en lång tid framåt..

Stilla..

19.40

Heira har precis somnat och det är alldeles tyst här hemma. Ronnie har åkt iväg för att jobba 12 timmar natt.

Har precis gjort i ordning en stor kopp te och macka med ost och marmelad som ska avnjutas i soffan. Lugn och ro..