Karaktären

21.30
Helgen har varit bra. Man vill att det aldrig ska ta slut. I fredags var agendan rätt full från början. Planen va rida, träna, spontanbesök av Erika, pulkabus i Öregrund med Tina och barnen och utgång med ett par kollegor i Uppsala på kvällen. Nu blev inte allt av så dagen blev lugn och mest hemma. Passade på att rida min vilda häst. Han är så härlig med sitt galna temperament. Det bidrar minst sagt till en skräckblandad förtjusning att ge sig ut. Han är så taggad ibland. Ibland är han lugn och from, ibland håller han på att krypa ur skinnet helt.
På eftermiddagen åkte vi pulka hela familjen. Har en backe ganska nära som är perfekt för barnen. Va superkul!

På lördagen blev det stall och sen följde mamma med mig och barnen och badade. Träningen den veckan blev två gympass, en löprunda, ridning och promenader.

Idag efter jobbet tog jag ett gympass.
Nu har jag gått in i vecka 3 med mitt gör-det-själv-rehab med socker. Några återfall kan jag erkänna att det blivit. 1 delicato-bit, 1/2 munk, 2 småkakor. Ingen semla eller annat gräddigt bakverk i alla fall, vilket är en stor seger på resan. Jag fortsätter på och kan med en titt i backspegeln erkänna att jag inte lyckats mer än en vecka utan att ge efter. Men jag känner att det är lättare nu än för två veckor sen. Det stora eldprovet va att se en nyöppnat chokladask stå i fikarummet på jobbet. Då va mina fingrar på väg dit. Omedvetet. Men jag lyckades stå emot.

Jag känner att det verkligen va på sin plats att tänka över sina gottevanor. Före jul blev det mycket gott med fika, kakor varje dag och en chokladkaka fick jag nog i mig varje helg under en period. Jag märker hur dålig sömn, stress, stor press, för mycket ansvar,  brist på träning och det där eviga mörkret gör med min karaktär. Ändrar jag på det så stoppar jag ovanorna.

8 timmars

21.00
Det va längesen jag var duktig och gick och la mig en bra tid på kvällen (utan att ha somnat vid nattningen innan) och i kombination med det så sover barnen oavbrutet hela natten igenom. Hela åtta timmars oavbruten sömn fick jag igår natt. Det händer inte många gånger per år. Det krävs inte mycket för att man ska känna tacksamhet under småbarnsåren minsann. Nu börjar ögonlocken bli tunga så egentligen skulle jag gå och lägga mig redan nu men då missar jag den där vakna stillsamheten som är så avkopplande.

Så hur har det gått med att stå emot mitt sötbegär? Hur har det gått vägen?
- att inte utsatt mig för mycket för onödiga frestelser
- att inte handla på tom mage
- inte stressat lika mycket (detta gör mig till en individ utan karaktär på alla plan)
- dra ner på kaffet
- aktiverat mig mycket som gör att det inte är värt det på samma sätt

Undrar hur länge jag håller ut. Såg semlorna stå och ropa på mig på caféet idag. Och tårtbitarna och bullarna och..
Snart två veckor och bara EN sak under den tiden.

Sova snart.

Supersöndag

22.11
Önskar att alla dagar va så här. Att man hinner med allt det där roliga. I morse slog jag upp ögonen 6.40. Drar mig en kort stund. Drar på träningskläder och åker till gymet. Va där en timme ca. Va riktigt skönt att köra igenom hela kroppen. Bästa av allt är att man kan få va där helt själv en sån tid på dygnet. Hem. Duscha. Äta härlig helgfrukost med alla fyra samlade runt bordet. Tvätta två maskiner. Städa lite. Leka med barnen. Ut allihop och ta en promenad och åkte massa pulka. Äta lunch ihop. Ta mig ut till stallet. Rider en timme i snöyran. Långa härliga galopper i nysnön är helt underbart. Äta middag och sen sitta och måla med barnen på eftermiddagen och busa en massa. Ronnie hann med en löprunda med här på kvällen. Ja, det där med jobba känns ju överflödigt såna här dagar helt enkelt.

Igår va vi till Uppsala och till Leos lekland en sväng. Det va jättekul och barnen älskar det. Hade planen att kika in på Ikea men tar det någon dag när det är mindre folk att trängas med.

Ok, så veckans träning har hunnit bli några promenader, en löprunda på en halvmil, ridturer och två gympass. Och hur går det med mina sötsaker. Det har gått över förväntan för det enda jag inte kunnat motstå på åtta dagar är en delicato-bit. Latterulle till kaffet igår. Älskar dem! Och frestelsen blir för stor vid just dessa tillfällen som man åker iväg och ser allt det goda stå där. Men jag ska köra på igen nu så får vi se om jag fixar en vecka till.

Dags att sova.

Så lätt

22.23
Ja, tydligen går min mat- och sovklocka igång kl åtta på kvällen. Nattning. Sova. Vakna till med ett ryck efter kl tio i Heiras rum. Blir lite låg varje gång att jag inte orkat hålla mig vaken. Den där kvällstiden. Det är då man hinner göra saker. Ringa samtal. Förbereda för morgondagen. Och just det där att inte göra något. Det där utrymmet för att vara passiv. Återhämtning. Koppla av. Men att få sova är också återhämtning. Ännu mer. Så egentligen behöver man de där timmarna.

Ja, för att uppdatera gällande min lilla sockerpaus så har det gått över förväntan. I morgon inne på dag fem och trots godis och kakor framför nosen så blir jag inte frestad. Trodde jag aldrig om mig själv. Självbehärskning finns där ändå. Tagit honung i teet ett par gånger men annars har det gått bra.

Träningen har tyvärr fått sättas åt sidan en del de sista två veckorna. Livspusslet är helt enkelt så ibland. Gäller bara att ta det med ro och inse att man kommer tillbaka på banan igen. Min ambition är att få till ridningen, promenad till och från jobbet och hinna med minst två pass på gymet i veckan. Ett lagom mål som inte känns ouppnåeligt. Ska väva in mer konditionspass med framöver. Nu är det fantastiskt att löpträna ute bara man klär sig bra. Jag hade ett driv i höstas att ställa klockan och gå upp före jobbet för att träna men det drivet har tagit paus. I vår känns det lättare när man får ljuset med sig.

Barnen sätts i första hand och det är så underbart att komma till insikten att diskhögar och gå och plocka kläder och prylar från golven får vänta. Kan stå ut med kaoset då och då. För barnen får min tid hellre. Sätta sig och krama om dem och berätta hur mycket jag älskar dem. Inget annat har betydelse då.

Nu är det sängen nästa.

Projekt

20.19
Kaffe.. kaffe.. Och det där att tugga på till.. Har tänkt förut om jag skulle lägga ner kaffedrickandet helt för det triggar igång sötsuget hos mig så mycket.

Nu vill jag utmana mig själv och klara mig ifrån sötsaker (har provat förut, jag vet) och dag för dag ska jag försöka stå emot. Vågar inte ha ett långt mål utan har börjat med en dag.

Dag 1 va idag och det klarade jag! Nästa mål är tre dagar till. Sen en vecka osv. Jag har försökt sätta längre mål och inte lyckats. Den här gången ska det gå. Och varför gör jag det? Bara för att ge mig den på att jag kan. Att ge mig själv kontrollen. När jag ser ett gott bakverk så är knappast min första reaktion "nä, fy vad dåligt min kropp mår av allt det här" utan snarare "I obey you lovely cake". Tänk att bara få göra en omvända på den där tanken en period. Men med det tänker jag mig inte ett evigt liv utan sötsaker och fika utan bara dra ner på begäret efter det. Jag har väl egentligen inget skadligt intag av onyttigheter men känner bara att det är sådan last att alltid ha sug efter det. Och det största begäret är trots allt fika och choklad.
För att inte dra ner min karaktär i botten så känner jag ändå att det mycket jag redan kan stå emot. Läsk, glass, smågodis, snacks, småkakor, skräpmat.. dom är ingen match. Egentligen.

Det har varit en fartfylld och härlig helg. I fredags åkte barnen ut för att få en natt hos sin mormor på Gräsö. Jag och Ronnie passade på att städa när vi kom hem. Spännande. Sen på kvällen skärpte vi oss och tog vi oss ut och åt på restaurang. Känns som en lättsam lyx att få då och då. Alltid när man får möjlighet till barnvakt så har man något större inplanerat. Den här gången ville vi bara få sova ut hemma och ta det lugnt.

På lördag morgon åkte jag till stallet och passade på att klippa Prix. Han har blivit så svettig och andfådd vid ridningen nu sista månaden så då fick han bli av med pälsen och tjockare täcke på ute istället. Efter det va det fort hem. Duscha och tina upp kroppen lite. Sen iväg till Öregrund och gratta Melwin som blir 4 år. Det blev fika, bus och pulkaåkning. Där fick barnen även följa med oss hem igen. Man saknar deras barnprat här hemma fort så det va skönt att få hem dem.

I morse passade Heira och jag på att måla lite. Så kul att pyssla ihop med barnen. Sen har jag tagit en ridtur i snöyran. Det har snöat nästan oavbrutet idag. Men väl ute på hästryggen kikade solen fram några korta stunder mellan snöbyarna. Det är så svårt att vara beslutsam att ta sig ut såna här dagar. Tror jag va på väg att vända med bilen tre gånger på vägen ut men stod emot känslan. En dag under ett varmt täcke i soffan hade varit mer rimligt. På vägen hem blev det en timme på gymet med. Det va klart värt hela alltet efteråt.

Apropå karaktär så är just söndag ibland en sån där dag då vi lätt köper snabbmat. Just för att ingen av oss orkar laga mat. Men även där ryckte vi upp oss i sista stund. Jag öppnade skåpen och tänkte "hm.. vad kan vi göra av det som är hemma?" Slutade med en linsgryta med grönsaker, tomat och massa kryddor. Samt american pancakes.

Ibland så kommer man långt med lite vilja.

Kortvecka

19.23
Har i vanlig ordning försökt mig på det här inlägget nu vid ett par tillfällen hela veckan men av några olika anledningar (små varelser mestadels) så har det blivit uppskjutet. Men faktum är att det inte gör så mycket. Att bli avbruten av dem är det bästa sättet ändå. Ibland är bara kreativiteten något som kommer och går till att skriva och då kan det få dröja en vecka här och där mellan varje.

På väg hem från Uppsala. Haft möte ihop med kuratorerna inför kommande terminen. Det behövs verkligen att vi sätter oss ner ibland och går igenom allt vi gjort och allt vi vill göra framåt.

Tog en stund på stan också. Tänkte köpa nya löparkläder men det där med provhytt och tänka "självklart, den där tar vi" infinner sig inte jätteofta för mig. Kläder är så dumma och sitter inte som jag vill. Skulle leta upp ett par tights som jag älskade men fanns inte i small. Men vi letar vidare och får väl beställa på nätet istället.

Jag fick ihop några timmars motion förra veckan vilket kändes fint.
Må: rida
Ti: 5,3 löpning
On: 1 mil powerwalk
To: 1 h gym styrkepass
Fr: 1 h gym styrkepass
Lö: promenad+rida
Sö: 1 mil löpning+rida

Denna vecka har jag tagit det lite lugnare. Någon ridtur har det blivit. Men tänkte ta tre gympass och rida här i slutet i veckan i alla fall så det känns skönt! Hjärnan behöver det, kroppen behöver det, hjärtat behöver det, själen behöver det. Kommer i balans helt enkelt.

Tiden sen nyår har annars bestått av att träffa lillebror med familj, hälsa på mamma, hälsa på en vän och hennes barn. Och att ha börjat jobba. Blev lite lagom upstart med två arbetsdagar denna vecka. Nu tar vi helg!

Nytt år alltså

0.10
Kommer bli trevligt att ställa tillbaka rytmen sen när jobb- och dagisrutinerna är igång igen. Just nu är vi inne i en somna-vid-nattandet-period och sen vakna till och va pigg såhär vid midnatt. Att vi inte lär oss. Men sömnen har tidvis varit lågprioriterad så vi behöver väl sova just nu med. Det skadar ju aldrig även om kvällarna blir lite tråkiga.

Igår morse tog jag mig till gymet vid sjutiden. Har mest löptränat nu en period så att jobba igenom kroppens alla muskler va riktigt skönt. Knäna har hållit trots löpningen och det känns så skönt. Har lite trevligt knastrande i dem när jag är ouppvärmd så jag är försiktig. Har varit sugen flera dagar nu under julhelgen att prova springa milen men inte vågat riktigt. Sist jag gjorde det gav mitt knä upp så halvmilsrundorna får räcka bra.
Veckans motion har bestått av ridning, långpromenad, löpning och styrketräning så det känns bra att få det lite mer mångsidigt.

Ja, det här blir första blogginlägget för 2014. Vi hade ett trevligt nyårsfirande i Marka. Vi sov över där och var uppe till långt efter midnatt efter alla barnen kommit i säng. Heira och Emelie höll ut till ett på natten. Har aldrig hänt förut. De gillade raketerna och va pigga och glada hela kvällen.