Idag är det ännu en grå novemberdag. Varför bli förvånad? Men man håller humöret uppe ändå, när tanken slår en att man ska vara ledig lång tid framåt. Gud, vad det känns skönt! Min kropp är öm och sliten i alla vrår nu känns det som, som ett riktigt renoveringsobjekt. Den här semestern och övertiden som jag hunnit jobba in under hösten är så efterlängtad nu! Det bästa val jag kunnat göra!
Det har varit svårt att ställa om kroppen, när man tidigare varit van vid ridning, simning, gymet, joggingturer och raska promenader regelbundet, till att det gör ont bara av att kliva ur och i bilen, vända sig i sängen, resa sig från soffan, eller ta en långsam promenad.
Jag längtar efter att få upp pulsen, bli svettig och fysiskt utmattad. Den känslan fyller en med sådant lugn efteråt, men samtidigt massa ny energi. Förlossningen blir ju ett jädra avtramp då det påstås kunna jämföras med ett Marathonlopp. Där har man lite att jobba med minsann!
Å andra sidan känns det såklart värt att befinna sig i den här fasen när man vet vad belöningen blir. Det är en kort period i ens liv som man får vara så fysiskt begränsad så det är bara att vänta ut tiden och göra det bästa av den.
Det jag hoppas kunna pyssla med i december är ju hemmet. Nu kommer man kanske ha lite energi över till sådant som annars skjuts upp pga tröttheten efter jobbet hela tiden. Idag blir det lite advenstpyssel. För första gången känns det lite skoj att julpynta. Har aldrig varit så mycket för juldukar, julgardiner och plick plock men i år känns det lite kul.
Det har varit svårt att ställa om kroppen, när man tidigare varit van vid ridning, simning, gymet, joggingturer och raska promenader regelbundet, till att det gör ont bara av att kliva ur och i bilen, vända sig i sängen, resa sig från soffan, eller ta en långsam promenad.
Jag längtar efter att få upp pulsen, bli svettig och fysiskt utmattad. Den känslan fyller en med sådant lugn efteråt, men samtidigt massa ny energi. Förlossningen blir ju ett jädra avtramp då det påstås kunna jämföras med ett Marathonlopp. Där har man lite att jobba med minsann!
Å andra sidan känns det såklart värt att befinna sig i den här fasen när man vet vad belöningen blir. Det är en kort period i ens liv som man får vara så fysiskt begränsad så det är bara att vänta ut tiden och göra det bästa av den.
Det här med heminredning och styling är ju väldans kul tycker jag. Det svåraste är att vara konsekvent och få det att bli enhetligt tycker jag. Jag funderar på om man ska plocka ur allt ur rummet (ja inte de tunga möblerna förstås) och sen plocka in allt det som man verkligen vill ha där. Då tror jag det blir som lättast att få till det som man vill. Skulle vilja ha öga för det här med färger och prylar som blir snyggt ihop. Man får väl laborera lite så kanske man får till det. Jag gillar ju mest det stilrena enkla och avskyr egentligen allt dutt dutt man samlar på sig.
