2025. Även du i slutskedet.

19:36

Ligger och slötittar på Svamp bob fyrkant. Ha ha. Det är typ där min nivå är just nu. Är så otroligt trött om kvällarna nu. Jag märker att björnen i mig börjar preppa för idet. Ja precis så känns det varje år den här tiden. Mörker, föruttnelse, grådassigt, frysgrader och slut på solljus. Vem vill inte gå i ide då? Hur många har jsg hört säga "åh, jag älskar november!". Kanske 1% och de som är immuna mot depression. 

Jag boostar med vitaminer och har nån tillit till att det motverkar en del av det inre mörker som gärna pockar på varje år den här tiden. Jag vet också att daglig motion gör underverk. Där har jag varit helkass ända sen september. Det dog ut lite från att ändå hållt i det på veckobasis under flera år i följd. Kanske beror på livet bara. Det tog stopp. Jag ska ta en morgonpromenad i morgon är min ambition och jag ska verkligen tvinga mig ut. Jag vet att det går och att komma tillbaka men först behöver man över den där puckeln att få det till en vana. Då kan man inte va utan det sen. Skulle kunna en sån här kväll. Den här tidpunkten. Men inte ikväll. Är bara så sjukt utpumpad nu och det blir nog en följd av att omges av människor hela dagarna på jobbet. Då är det skönt att mysa hemma utan nån som pockar på. Och just ikväll får jag va själv en stund. Har aktiverat Bookbeat och kan njuta av ljudböcker igen. Det går verkligen i skov. Vissa faser i livet fastnar verkligen ingenting i böcker. Mitt huvud är någon annanstans eller så fullt så det inte finns utrymme att ta in mer. Men nu har jag en ny Kepler att hugga tag i. Sen kommer ju min stora idol alltid va Stephen King. Han är bäst på karaktärbeskrivning och dialoger.. Kommer jag alltid hävda tror jag. Kepler är nåt annat. Men typ en av få svenska författare som fångat mig. Men har många outforskade där ute. Skulle önska att jag kunde få tillbaka min egen kreativitet och slutföra alla noveller jag påbörjat. Jag hade en fas för typ 8 år sen då jag va så sjukt motiverad och kreativ. Idéer kom till mig utan att jag behövde tänka. Jag gick ner i deltid en period för att plugga och lyckades slutföra en bok. Men den har bara blivit läst av Ronnie. Ingen annan har tagit del av den.. Varför vågar jag inte?

2024. Vart tog du vägen?

År 2023 bloggade jag relativt ofta ändå. Sen 2024 var det radioskugga. Nu är det snart november 2025 och det har inte bloggats något på över två år. Det känns helt sjukt. Att jag inte ägnat bloggen en tanke på så lång tid. Och så sjukt mycket som har hänt i mitt liv sen dess. Mycket har varit väldigt negativ och mycket motgångar under i princip hela de 2 åren tillbaka. Men dock inslag av fantastiska ljusglimtar på vägen. Tack och lov inte bara mörker. Det vill jag verkligen förtydliga.

Jag tror jag är lite för privat för att öppna mig i ett sånt här forum om allt som varit svårt sista tiden. Med respekt för de det berör helt enkelt. Att jag lider och går igenom svåra saker och att när det specifikt rör mig kan jag öppna mig om. Men det mesta har handlat om personer i min närhet och kunna va ett stöd för dom. 

Jag är så tacksam att jag har fina nära vänner runt mig som jag kan prata om allt med. Vi har även det klimatet på jobbet att vi kan prata relativt öppet. De vet vad jag gått igenom och det hjälper oerhört med den förståelsen när man går igenom svåra perioder i sitt liv. Man tar sig igenom och ut hyfsat hei på andra sidan tack vare det stödet känner jag. 

Jag tror jag ska försöka väcka liv i den här bloggen igen. Tror inte att nån jag känner kanske läser den längre. Men det får bli som ett avtryck ändå. För mycket minnen och tankar finns lagrade här.