0.22
2 november var sist jag kikade in och skrev ner mina tankar här på bloggen. Snart två månader sen. Det har varit tyst sen dess. Av flera skäl gissar jag. Sinnet har varit fyllt av mycket stress, grubblande och oro sista tiden som jag nämnt tidigare. Försöker att inte bli för privat här. Integritet borde vara mer dyrbart och värt att värna om för oss alla. Sen vill jag inte blotta mitt innersta för precis vem som helst i min omgivning. Man får då och då tanken att sudda ut sig från sociala medier, men helt raderat kommer det ändå aldrig bli. Och skrivandet har livet igenom varit så befriande för mig. Men värt att ägna en tanke då och då till att det man delar med sig av på nätet stannar där för alltid. Känner mig relativt trygg ändå i den mängd jag väljer att dela. Det finns många som är hundra gånger mer orädda än mig som vi behöver oroa oss över mer där ute i cyberrymden. Mitt aktiva val till digital paus har varit att lägga mindre tid på Facebook och det är så befriande. Strunta i det där flödet till exempel..
Det är mycket som satts i rullning i tankarna detta år. Tyvärr på grund av mycket som fått mig ledsen och besviken. Summerar man allt det som gått emot så har det å andra sidan även stärkt min vilja att kämpa på. Grundfundamendet inom mig säger mig hela tiden "det kommer bli bättre". Och den enda som kan bibehålla och underhålla denna positiva livssyn är jag själv.
Jag var sjukskriven två veckor efter operationen. Väl tillbaka på jobbet fick jag en jobbig månad att kämpa mig igenom innan en efterlängtad ledighet med familjen här över julen. Känner mig så trött på vuxenvärlden ibland. Att möta och hjälpa till med elevers brett skiftande problematik ger mig energi och arbetsglädje. Men härskartekniker, maktspel och falsk inställsamhet bland vuxna får mig illamående. Men så tänker jag... Sånt existerar säkert på alla arbetsplatser? Jag har hur som helst många stöttande kollegor som är genuina och fantastiska människor och då får inte energitjuvar samma utrymme helt enkelt.
Vid lucia var vi in till Uppsala och firade min farmor som fyllde 75 år. Det var så härligt att överraska henne med sådan glädje och fest efter sorgen som fyllt våra tankar sista tiden. Nu har vi fått jullov tillsammans hela familjen och det är verkligen så efterlängtat. Heira hade sitt 5-årskalas i söndags och hon verkade så nöjd. Hon omgavs av flera av sina jämnåriga vänner och de lekte och skrattade massor i två timmar i en gympasal. På födelsedagen tog vi det lugnare och firade här hemma. Julaftonen firade vi hemma hos min lillebror. Det var supertrevligt och barnen hade det skoj.
Just nu är Ronnie och barnen på en snabbvisit i Dalarna. Jag är hängig och höll mig hemma denna gång.
Nu är det dags att sova..
