Buähähäh!!

7.51
Ja, vilken vecka det har varit. Jag åkte till barnmorskan i tisdags för en vanlig rutinkoll. Mäta magen, lyssna på hjärtljud osv. På morgonen hade jag känt av domningar i ansiktet, ungefär som efter en tandläkarbedövning.. så märkte jag plötsligt att jag inte kunde röra på ena ansiktshalvan. När jag ler rör sig inte ena mungipan, kan inte blunda helt med ena ögat, kan inte lyfta ögonbrynet osv. En läkare hämtades och de tyckte jag skulle åka in till akuten. Ronnie skulle ha jobbat eftermiddag men fick gott ta ledigt. Så vi fick ta med oss Heira och åka in till Uppsala. Det är tur att hon är så tålmodig. Vi var inne vid sjukhuset vid 15-tiden och åkte därifrån 19.30..

Väl inne på akuten gick det fort. På en timme hade jag fått komma in och bli undersökt. En mening som etsade sig fast var när läkaren sa "det kunde varit två saker; en hjärnblödning eller en ansiktsförlamning "http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=6525. I nästa mening var han ändå snabb att konstatera att en blödning hade gett fler andra symptom så det kunde ganska snart uteslutas. Men bara att höra de där orden räckte för att man skulle få skälvan. Man känner sig så liten när dessa vitrockade filurer petar, känner, antecknar, undersöker och slutligen ska komma med en sorts "dom". Vi skickades vidare till en annan avdelning där symptomen kunde bekräftas. Jag hade tydligen 35% funktion i ena halvan av ansiktet. De satte in en 10 dagars kortisonkur som i de flesta fall hjälpt. Sen har jag ögondroppar och ögonsalva till natten så ögat hålls fuktigt hela tiden. Tydligen kan man drabbas av det här under senare delen av graviditeten bland annat. Det hindrar mig ju inte så värst mycket i vardagen, förutom att ögat blir irriterat och att det är svårt att tugga och dricka. Bara det läker till slut..

Nä, nu får det vara nog! Jag är så glad för att Ronnie bara jobbar nån vecka till och sen ska va hemma resten av mars.. Något annat som är härligt i allt det här är att det går mot vår. Den känns fortfarande långt borta när man tittar ut på de meterhöga plogvallarna, men den kommer ju nån gång i alla fall.. och med den kommer den efterlängtade bebisen..

Musikresa

9.20
Sitter här hemma i tysta huset medan mina älskade tar en tupplur, Heira i sin säng och Ronnie på soffan. Började lyssna på lite musik som direkt väcker massa minnen. Det är det som är så underbart med musik. Man kan höra en låt och förflyttas 10-20 år bakåt i tiden och minnas platser, människor och händelser som man knappt minns annars i vardagen.

Musik har alltid varit något jag tyckt om. Är inte musikalisk själv det minsta, men att lyssna, köpa skivor och gå på konserter har jag alltid tyckt om. Vilken resa man gjort sen då.. i lågstadiet lyssnade jag på Ace of base, The boppers och Roxette. Mellanstadiet blev det mycket svensk punk som Ebba grön och Dia psalma. I högstadiet hårdrock och amerikansk punk som Metallica och Offspring. I gymnasiet var jag totalt insnöad på hårdrock och metal, där favoritbanden var Dimmu borgir, Morbid angel och Iron Maiden.

Detta intresse för hård musik kommer nog alltid stanna kvar men jag har blivit betydligt mer tolerant och öppen för ny musik. Idag kan jag inte säga att det är någon viss genre som det så tvunget måste vara men metal förblir ju alltid bäst såklart.. He, he! De artister som gått varma de senaste åren och som jag nog aldrig tröttnar på är Mustasch, Sophie Zelmani, Stone sour, Five finger death punch, The haunted..

Sen har jag märkt att tiden man lägger på att lyssna på musik har minskat väsentligt. När jag har varit ute och joggat eller tränat har jag alltid mp3-spelaren med mig så det är något jag verkligen kan längta till. Sen i vår när alla dessa gravidkrämpor är över ska jag komma igång igen. Nu har jag i princip varit inaktiv sen i höstas på grund av att jag haft så ont, så motivationen är ju starkare än någonsin.. att få rida igen, springa, gå på gymet, ta raska promenader.. få upp pulsen och bli så där härligt utmattad och varm i hela kroppen igen.. Läängtar så!

Graviditeten med Heira kunde jag verkligen njuta av på ett annat sätt även om jag fick foglossningar där med, men det var först sista månaderna. Det är underbart att ha ett liv växa inom en den här gången med, men det blev kanske lite för intensivt för kroppen att vara ogravid bara 6 månader innan det var dags igen. Men men.. jag slår vad om att när väl det lilla livet kommer till oss kommer den här låånga vintern att soffliggande, rastlöshet, smärtor och gråt vara som bortblåst! Vi längtar så efter dig!

Myyys

16.20
Mamma har precis åkt härifrån efter att ha varit här sen igår morse och det har varit supermysigt. Vi har suttit och pratat, gått ut och fikat och bara kopplat av. Hon och Heira har fått chans att gosa och busa massor. Det har varit kul att ha lite vuxensällskap också en sån här helg när man hinner träffa Ronnie typ i tre timmar innan han ska iväg och jobba igen. Nu ska jag sätta mig och mysa med honom en timme i soffan innan det är dags för honom att åka..

Frisyrer

9.19
Ett ämne som kan bli så uttjatat och tänk vad man kan lägga energi på något som just hår och frisyrer.. Well well nu kommer det igen.. tänkte lägga upp lite bilder på olika färger och frisyrer jag haft genom åren.. eller från 2005 och framåt i vilket fall..

2005

2006


aug 2007


nov 2007


jan 2008


mars 2008


juli 2008


aug 2008

sep 2008


feb 2009


jan 2010


feb 2010


maj 2010


sep 2010


2011

Framtid

11.15
Ronnie är ledig nu fram till fredag kväll. Det är så skönt att ha honom hemma och verkligen hinna umgås alla tre. Heira sover en tupplur och vi satte oss en stund i soffan med en varsin kopp kaffe och bara hade en stund där vi pratar om allt mellan himmel och jord. Vi pratade om vilka namn bebisen kan tänkas få, drömmen om bröllop, om tiden när jag ska börja jobba igen och Ronnie ska få vara hemma med barnen en period, möjligheten att kunna börja lägga undan pengar igen, resor, sommaren.. det dyker upp så mycket i huvudet och det är så härligt att bolla lite framtidsdrömmar och planer som vi har. Jag är så glad att under de här åren vi haft ihop (jisses, det blir ju 9 år till sommaren) så har vi alltid haft liknande drömmar om hur vi vill ha vår framtid.

Som vi känner nu så har vi verkligen fått känna att vi börjat rota oss för första gången i vårat liv. Vi trivs båda så bra här i huset och på orten och vill gärna kunna bo här några år framöver till vi vet vad vi vill gällande drömmen att köpa hus. Jag känner mer och mer att jag gått ifrån drömmen om det röda huset på landet med eget stall, till att få köpa något mer centralt, men med en rymlig någorlunda insynsskyddad tomt, och så pass avskilt så man inte har grannar vägg i vägg åt alla håll.

Just nu känner jag mig total i harmoni och känner ingen större oro för framtiden. Det finns en del vi kan påverka men charmen med att leva är att varje dag för oss in på nya oupptäckta vägar. Tänker vi tillbaka 10, kanske 20 år i våra liv så kanske man aldrig kunnat ana att man skulle leva det liv vi har idag. Är inte det en kick om något, att det finns så mycket vi inte kan ha maximal kontroll över och så mycket i livet som vi har kvar att uppleva?!

Jahaja!

9.55
Sitter och njuter av min frukost bestående av te och macka. Heira kommer upp i knät och jag kollar bort en stund och vips så stjäl hon en tugga av min frökuse. He, he!
I morse vaknade Heira ledsen, förmodligen av en dröm och fick lite välling för att komma till ro igen. Poff så var klockan 9 när vi vaknade nästa gång. Sådana mornar gillas i huset där klockan 6 har varit standardtid att gå upp sen ett halvår tillbaka.

Har inte bloggat på ett tag nu.. Har varit full rulle så jag har knappt suttit vid datorn den senaste veckan. Sista helgen i januari var jag i Stockholm och hälsade på två barndomsvänner. Vi åt god mat pratade in på småtimmarna och spelade spel. Var riktigt härligt! Sen har mamma fyllt år, nära och kära har kommit förbi och hälsat på, varit till lillebror och hälsat på, har varit iväg på 1-årskalas.. Ja, det är inte så svårt att få dagarna att gå med raketfart när man är hemma i alla fall.

Förstår inte dom som blir rastlösa och längtar tillbaka till jobbet. Till den kategorin hör inte jag. Visserligen blir det ju trevligt att komma tillbaka till rutinerna, kollegorna och arbetet igen när det väl är dags för det, men den här tiden att få vara hemma med sina barn ser jag som en stor belöning! Det är en så kort tid av ens liv som man får ägna sig till 100% till sina barn, så det är bara att njuuuta känner jag! Ja, typ 1½ år till kommer jag antagligen vara hemma, så sommaren 2012 är det väl dags att börja tänka på det där med jobb igen.. Det var som jag sa till Ronnie.. snacka om söndagsångest efter 1000 dagar föräldraledigt! Tack vare att jag tagit ut så få dagar med föräldrapenning så kommer Ronnie kunna vara hemma några månader sen också och det känns så kul!

Nu ska jag ut och skotta fram bilen, packa in oss och bege oss till barnmorskan..