Väcker minnen

22.05
Det händer något inombords när minnen från alla sinnen vaknar till liv. Just nu syftar jag på att höra svalorna. Det ger hopp. Det nalkas ljus, värme och sommar. Tänker på alla underbara somrar man fått uppleva och alla underbara somrar man har kvar att få uppleva. Tidigare ikväll var det att se min dotter och son leka med mina gamla leksaker. Det för mig tillbaka till att vara barn själv. Utan krav och grubblerier om framtiden. 

Jag sitter ute och njuter av kvällen. Det är så fridfullt. Det här småstadslugnet tilltalar mig. Man hör bilar långt borta. Röster som pratar. Musik som spelar. Slipper bullret och det ständiga ljudet. Tanken har passerat hur det skulle va att bo i en storstad. Men lika fort försvinner det ur tankarna. Tror jag skulle känna mig som en fånge. Jag vill ha integritet, distans, inte vara omgiven av folkmassor, inte känna lukten av avgaser, inte stressa mig fram.. Det är mera jag helt enkelt. Sen kan jag ibland känna att småstäder känns lite som urväxta skor till slut. Jag vill inte veta allt om alla och vill inte att folk vet vem jag är. Men jag känner mig samtidigt trygg med det på ett sätt. Det är väl skvallrandet i sig jag nog kan vara utan helt enkelt.

Skönt det är när Ronnie är hemma igen. Tänk att man blir halvknäpp av att va ifrån varandra fem dagar. Det har ju varit längre än så tidigare i och för sig. Hans resor till London har varit längre. Nästa resa blir nog tillsammans. Har inte rest jättemycket i mitt liv men har i hunnit med Kanarieöarna, Kreta, Egypten, Skottland, Finland, Tallin Tyskland, Danmark, Norge, New york, Rom, Prag. Vill uppleva mer av världen men känner att jag kan ta det med ro. Jag hoppas kunna få uppleva några av mina drömresmål med min familj. Få resa med mina barn ska bli så kul. Livet har bara börjat när man tänker ur den aspekten. Så mycket kul man har kvar att utforska!