VI HAR BLIVIT FÖRÄLDRAR!

Åh, man vill verkligen skrika ut det till hela världen! Det här är verkligen fullständig och komplett lycka! Här följer en logg över hela den dagen då Heira kom till oss.

Namn: Heira Elin Manfredsson
Födelsedatum: Tisdagen den 22 december kl 21.12
Vikt: 3590 gram
Längd: 48 cm

Tisdag 22 december

6.30

Ronnie kommer hem från Sandvik efter att ha jobbat nattskiftet. Jag vaknade till och vi låg och pratade och drömde oss bort till dagen då vårat barn skulle komma som var beräknat 2 januari 2010.
- Jag känner på mig att det blir 4 januari, säger Ronnie.
- Hm.. 7 januari tror jag, det är ju ett lyckonummer, fyller jag i.
Ronnie somnar fort men jag ligger och vänder mig i sängen och kan inte somna om.

7.10

Jag går upp för att gå på toa och då knäpper det liksom till i mig. Vattnet har gått! Men det tar ett tag innan jag förstår vad som just skett, för det är ju inte direkt vattenfallet med ett plask som man ser på film utan det sipprar sakta, sakta, vilket det sen visar sig kommer fortsätta göra ända fram till 18-tiden på kvällen.

8.00

Jag ringer Förlossningsmottagningen i Uppsala där jag blir rekommenderad att äta en ordentlig frukost och försöka sova lite fram till att det blir dags att åka in för rutinkontrollen som görs vid vattenavgång som vi fått tid för kl 13.30. Vid den här tidpunkten har jag hittills inga värkar. Jag irrar runt hemma en stund, äter något, packar lite och går och lägger mig. Jag ligger i halvdvala, men är alldeles för uppspelt för att kunna somna.
9.00
Snart börjar en molande känsla smyga sig på och jag märker att det händer saker i kroppen. Än så länge ligger Ronnie sovandes bredvid mig ovetande om den stora händelsen. Jag tänker att han behöver de knappa 4 timmarna sömn om han ska vara kapabel att köra och lite alert.
9.30
- Gubben, vattnet har gått, viskar jag. Hans ögon blir stora.
- Nä, du skojar va?!
Vi tar oss upp och äter och plockar i ordning för att åka. Ute är det en sagolik dag, -10, strålande sol och pudersnö. Vid det laget är värkarna kraftiga och kommer med ca 15 min mellanrum.

-10 c, stålande sol och ett vackert snötäcke

13.00
När vi är inne i Uppsala kommer värkarna med 10 min mellanrum. Jag är alldeles blöt av allt fostervatten. Jag får ligga i ett rum där de kollar värkarnas styrka och hjärtljud på bebisen.
14.30
Nu är värkarna kraftiga och jag har svårt att fokusera på annat. Vi åker ifrån sjukhuset hem till Tinas föräldar där vi tar en kort fika med Daniel och Tina. Men vi får snart bege oss tillbaka till sjukhuset igen. Värkarna kommer var 5:e minut.
16.30
Vi beger oss till Förlossningen där vi blir mottagna av en barnmorska som heter Carina. Hon och en annan som heter Carin är de två som följer oss under hela kvällen.
19.00
Vi får vara i ett vårdrum tillsammans i väntan på undersökningen där de kollar hur pass öppen man är. Nu är det verkligen igång! Det kommer 1 minut långa värkar, var 3:e minut och det är sådan kraft. De frågar om jag vill ha smärtlindring och jag ber om värmande omslag att ha mot ryggen, där det gör mest ont när värkarna är som starkast. Ronnie ligger bredvid mig och stöttar och peppar mig under och mellan värkarna skojar vi och pratar. Hans hand får ta en del stryk då jag kramar den hårt, hårt under värkarna.
20.20
Carin kommer in och undersöker mig.
-Är ni beredda att bli föräldar, för du ska föda nu Jenny.
Då är jag öppen 10 cm och hon känner bebisens huvud några centimeter in. Hon rullar iväg min säng till ett förlossningsrum. Här inne finns tillgång till lustgas. Det blir väl i princip den enda smärtlindring jag hinner prova, men som jag snart puttar ifrån mig då jag till slut tänker: Äh, vad gör det för skillnad nu? Jag klarar mig sista biten med.
20.40
Nu börjar känslan att vilja krysta komma på allvar. Jag ligger en stund på sidan men sen på rygg de två sista värkarna. En halvtimmes regelbundna krystvärkar hinner det bli sen kommer bebisen ut till världen.
21.12
Heira är hos oss! Hon är först så där bebisblå, men skriker direkt när hon är ute och får snabbt fin färg. Hon läggs efter ett tag på min mage och ligger och kikar. Navelsträngen klipps. Moderkakan lossnar och kommer ut efter ett tag. Vi flyttas så småningom över till en annan säng och hon börjar nästan direkt att amma.

Vi sover kvar över natten, läkaren kommer för undersökning klockan 9 dagen efter. Vid 12-snåret den 23 december är vi hemma med vår nya lilla familjemedlem.

Knappt en timme gammal!

Två har blivit tre!

Gått upp i rök?

22.40

Näe.. fysiskt är jag allt annat än frånvarande just nu. Inte mentalt heller för den delen även om det mesta av tankarna fylls av att när som helst inom den närmaste framtiden befinna sig i ett förlossningsrum. Var har tiden tagit vägen? Många hävdar att tiden som gravid ibland släpar sig fram men det har jag knappast känt av vill jag lova! Den har gått för fort nästan! Stopp, stopp vänta på mig ett tag! Men nu längtar jag samtidigt så mycket till att den lilla varelsen kommer! Man är såå nyfiken..

Här är lite av de roliga figurer jag liknat mig med dessa sista månader. Tjaa, den sistnämnda är väl kanske så man kan känna sig de allra dåligaste dagarna, vilket ändå varit förvånansvärt få.

Man vankar fram och tillbaka som en anka..


..eller hasar sig framåt likt en pingvin..

..vissa stunder får man känna sig lite sensuellt mullig och rund som Gloria från Madagaskar..

..eller varför inte som barbamama, moderligt kvinnlig och rund..

..ja sen har vi ju de dagar då solen inte skiner: Jabba the hut.. Men vem känner sig inte så ibland?

Nu är det dags för sömn.. Kanske skulle kunna berätta lite om vad som hänt sen sist jag lämnade ett avtryck här, men just nu är jag för trott i hjärnan.. det kan nog tänkas bli en liten rapport framöver, men vet ju hur det blir med dessa noveller som det alltid lyckas bli för mig! He, He! Skriva är såå kul!

de fyra årstiderna..

13.40

Jag vill verkligen ha vinter nu! Att marken torkar upp, det fryser på ordentligt, kärlen kommer och sist men inte minst snö, snö, snö! Det är väl det jag kan sakna från tiden boendes i norrland (spenderade ju över 3 år där så en liten plats i hjärtat fick kära jämtland!). Där visste man att vintern skulle komma, och då för att stanna de flesta gånger och det med råge! Men.. å andra sidan.. här hemma får man en riktig överos med sommar istället och det känns ju än viktigare för mig som är uppväxt "havs/sommar/badjänta". Det är svårt att få det bästa av två världar på samma gång.

Jag skulle aldrig vilja bo på någon annan plats än där vi har dessa fantastiska årstider som skiftar. Jag älskar all tid på året (förutom den typ av mörka regniga november som vi hade i år då). Men all övrig tid har sin charm på något vis, och det är fantastiskt egentligen hur vädret påverkar oss och har sån stor betydelse.

Våren med sin pånyttfödelse både bland djur och växter.
Allt får en nystart på något vis efter den långa tiden av mörker.


Sommaren. Åh, vad jag älskar sommaren! Långa ljusa dagar, ljumma nätter, livet och friheten ute på havet!


Hösten med alla underbara färger, vilda stormar och då allt liv lägger sig i dvala.

Vintern med den rena kalla luften, massa snö och knarrande fotsteg.

21.30
.. och vintern verkar smyga sig på nu! Och kanske till och med få stanna fram tilll jul, i alla fall om man vill lita på SMHI's senaste prognos. Sådan skillnad det där tunna vita täcket på marken gör för humöret. Direkt får man ny energi och glädje! Ligger det ett rejält snötäcke på marken i morgon ska jag nog lyckas få iväg en och annan snöboll på älsklingen (trots att jag känner mig som en stor vandrande snögubbe själv). He, he! Ja, lägga sig och göra snöänglar blir det ju inte tal om i alla fall!

Sov gott alla där ute..

Pyssel och heminredning

13.25

Idag är det ännu en grå novemberdag. Varför bli förvånad? Men man håller humöret uppe ändå, när tanken slår en att man ska vara ledig lång tid framåt. Gud, vad det känns skönt! Min kropp är öm och sliten i alla vrår nu känns det som, som ett riktigt renoveringsobjekt. Den här semestern och övertiden som jag hunnit jobba in under hösten är så efterlängtad nu! Det bästa val jag kunnat göra!
Det har varit svårt att ställa om kroppen, när man tidigare varit van vid ridning, simning, gymet, joggingturer och raska promenader regelbundet, till att det gör ont bara av att kliva ur och i bilen, vända sig i sängen, resa sig från soffan, eller ta en långsam promenad.Jag längtar efter att få upp pulsen, bli svettig och fysiskt utmattad. Den känslan fyller en med sådant lugn efteråt, men samtidigt massa ny energi. Förlossningen blir ju ett jädra avtramp då det påstås kunna jämföras med ett Marathonlopp. Där har man lite att jobba med minsann!Å andra sidan känns det såklart värt att befinna sig i den här fasen när man vet vad belöningen blir. Det är en kort period i ens liv som man får vara så fysiskt begränsad så det är bara att vänta ut tiden och göra det bästa av den.

Det jag hoppas kunna pyssla med i december är ju hemmet. Nu kommer man kanske ha lite energi över till sådant som annars skjuts upp pga tröttheten efter jobbet hela tiden. Idag blir det lite advenstpyssel. För första gången känns det lite skoj att julpynta. Har aldrig varit så mycket för juldukar, julgardiner och plick plock men i år känns det lite kul.

Det här med heminredning och styling är ju väldans kul tycker jag. Det svåraste är att vara konsekvent och få det att bli enhetligt tycker jag. Jag funderar på om man ska plocka ur allt ur rummet (ja inte de tunga möblerna förstås) och sen plocka in allt det som man verkligen vill ha där. Då tror jag det blir som lättast att få till det som man vill. Skulle vilja ha öga för det här med färger och prylar som blir snyggt ihop. Man får väl laborera lite så kanske man får till det. Jag gillar ju mest det stilrena enkla och avskyr egentligen allt dutt dutt man samlar på sig.

uppdatera mera

7.50
Ska snart bege mig iväg till barnmorskan. Igår la Ronnie örat mot magen och kunde höra hjärtljuden från magis därinne (magis är namnet han/hon fått så länge, en mix av bebis och magen blir helt enkelt magis tyckte vi).


Efter det ska jag vidare till en dags arbete. Efteråt kanske jag simmar, vi får se hur pigg jag är där vid 16-snåret. Sen vidare till stallet och fixa och sen hem.. Igår kände jag mig som en levande död när jag kom hem efter jobbet. Somnade nästan vid middagsbordet. Det är så skönt att sova! Känns som man får ta alla tillfällen man får nu och ladda batterierna. Sen gör ju inte denna mardrömsmånad av regn och mörker det så mycket lättare. Var är solen?

Det här med pengar är ju en hel vetskap. Jag trodde att man var slarvig och oekonomisk men när man ser programmet Lyxfällan får man lite annat perspektiv på det hela. Så nu ska vi luta oss tillbaka och känna oss lite duktiga trots allt..

Jag är så duktig på det här!

14.55
Ja, tvåveckorsintervaller i bloggandet är ju jättebra. Summera summera.. Sen sist jag skrev har jag mestadels befunnit mig i sängen. Från söndag till lördag (1-7:e) var jag krasslig. Ingen feber men alla andra roliga förkylningsbesvär som håller en vaken om nätterna infann sig. Halsont, frossa, nästäppa och rethosta. Så det blev en vecka hemma från jobbet. Det tyckte mina fogar var jätteskönt också så det blev dubbel rekreation.

Har fått tag på en medryttare till pållen, vilket känns jätteskönt! Nu får han motion och stimulans ändå nu när jag inte kan rida på ett tag. Hon är jätteduktig och får honom att jobba och tänka ordentligt! Han har ju lärt sig en del knep hur man kommer undan så nu är det bra med någon som kan trycka på de rätta knapparna.

Idag är jag gravid i vecka 33. Känns märkligt att det är så lång tid som gått. Från vecka 37 och framåt kan alltså barnet komma när som helst! Nu har jag åtta arbetdagar kvar, sen går jag hem på ledighet! Det ska bli så skönt!

Jag hoppas ju lite på att bebis vill komma ut först efter jul i alla fall, men det där är ju inget vi kan bestämma. Bara den mår bra och allt fungerar som det ska så spelar datum ingen roll. Längtar så..

Frid med snabbt hjärta

9.11

Ligger ibland och lyssnar till mina hjärtslag när jag ska somna, och jag märker hur hjärtat har börjat jobba mer nu desto längre graviditeten har gått. Ibland kan jag känna mig stressad av att höra hjärtat slå så där tungt, ibland blir jag lugn av det. Oftast fylls jag av känslan av att det är något som händer inom en. Någonting nytt och växande..

Jag började den här morgonen med att lyssna på en avslappningsskiva. Så härligt när man lyckas komma ner till det där tillståndet mellan vaken och sömn, när man bara är. Jag brukar föreställa mig olika miljöer som blir som små egna rum i medvetandet, som ingen annan kan komma in i.Där man är avslappnad i hela kroppen och ingenting berör eller oroar en, då är man verkligen där man bör vara. Utan ständiga förmaningar, måsten, prestationer, krav, stress, händelser, intryck, aktivitet, underhållning, stimulans..

Jag ska jobba nu november ut sen är jag ledig. Det ska bli sååå skönt!! Det som har förvånat mig är att vissa i omgivningen reagerar med: "Hur klarar du att vara hemma, kommer du inte klättra på väggarna?" eller "Jaha, kommer du eventuellt vara hemma längre än ett år med barnet? Har du verkligen tålamod till det?"

Vad är det med människor?! Jag älskar min fritid, och skulle aldrig vilja låta arbete och de prestationer och mål jag utför där gå före mitt privatliv. Jag är nästan aldrig uttråkad och älskar att leva livet så som jag vill ha det, och njuter av känslan av frihet, att göra precis sådant jag känner för. För hur länge vistas vi här på jorden egentligen?

Och hur mycket tid ägnar vi inte åt saker som vi är bundna till, där samhället byggt upp ett system vi är tvungna att infinna oss i? Jag är tacksam över att jag får jobba med något som är betydelsefullt för mig, men det är inte my mission in life..

För vad har vi egentligen för funktion att fylla här i livet? Det har bara du själv svaret på, och det finns inget allmänrådande svar där. Glöm bara inte bort att leva här och nu!

Nu är det dags för en smaskig frukost..

känslor väcker känslor

19.10

Sitter och lyssnar på Thåström. Hans underbara texter får en verkligen att sväva iväg i tankarna..

Har någon mer sett filmen Into the wild av Sean Penn? Såg den för ungefär ett år sen tror jag och blev helt tagen. Det är en helt fantastisk film som samlar så mycket av det livet består av och kanske om att våga gå emot det där förutsagda, det där förväntade i våra liv. Efter filmen lämnades i alla fall jag med känlsan att vi verkligen ska våga släppa våra roller och uppleva det hjärtat vill. Men allra bäst gör vi det ihop med de betydelsefulla i våra liv. Lycka blir ändå fulländad om vi delar den med någon annan.

Jag älskar ensamheten och den har varit min bästa vän många gånger. Jag älskar friden. Jag älskar tystnaden. Jag älskar att känna hur allt vilar inom mig och runtom mig. Jag älskar stunderna då jag slipper omgivningens förväntan att det hela tiden måste hända något, som bara får mig att känna mig instängd.

Men allra mest älskar jag den känslan de riktigt bra relationerna till dem i min omgivning ger, där den osynliga outsagda energin infinner sig. Där hela tiden känslan av ömsesidig förståelse finns. Ingen tar eller ger mer energi än någon annan, utan allt är i balans. Man behöver inte uttala bandet som finns eller jobba för att vänskapen ska överleva. Den bara är.

Jag har väldigt sällan behövt andras uppskattning för att känna mig värdefull. Ofta har jag litat på mig själv allra mest och min förmåga att klara av livet. Många, särskilt vuxenvärlden, i ens omgivning har byggt upp en förväntan i vad man borde och ska göra med sitt liv, men alltid har jag lyssnat på vad jag själv vill och vad jag själv är redo för och detta har fått mig att lyckas uppfylla mina drömmar hittills.

Tyvärr sätts många relationer livet i gungning då och då genom livet, även dem som kanske varit det trygga fundamentet i ens barndom. Ingen relation eller person är konstant. Allt förändras och egentligen har det nog gått upp för mig alltmer vilka relationer jag behöver i livet. Vi ska aldrig vara tvungna att befinna oss i närvaron av människor där vi fylls av känslan att den positiva energin sugs ur en, eller där man känner sig mindre värd än någon annan. Dessa relationer tror jag inte ger mig någonting och jag tror inte jag kan inte ge något till dem..

Nu ska jag gå och färga håret och fortsätta njuta av musiken och friden..

Pannkaksdag

10.55

Det är så härligt att den traditionen har hållits vid liv. Just torsdagar brukar på något komiskt sätt bli dan för pannkakor och soppa här hemma. Det är verkligen ett heligt barndomsminne för mig. Minns när man fick pannkakor och ärtsoppa hemma hos farmor som liten och det var verkligen en veckans mathöjdpunkt. Först fick man hennes smaskiga ärtsoppa direkt från storkoket på vedspisen. Sen några nygjorda pannkakor med sylt. Sen tog man gärna en till skål soppa och några pannkakor till efter det. Det gick aldrig och bestämma sig riktigt för vad man ville ha sist. Mums!

Ja, vad vore livet utan den njutning som mat ger? Skulle aldrig kunna välja bort hemlagad, smaskig mat mot supermegalightvaror, konstiga dietpulver och bantningspiller. Näe, då lever jag hellre med de där extrakilona i så fall. Men jag vet, det må låta motsägelsefullt, för självklart har även jag hundra gånger gnällt framför spegeln och bara velat vakna upp färdigformad och vältränad. Men vägen dit får vara lite krokig och långsam, det gör mig inget. Motion säger jag bara! Tror det var Mia Skäringer som sa något liknande som att "jag tränar för att kunna äta". Det är en härlig livsfilosofi tycker jag! Eftersom mat är halva livets passion så får det vara motionen som gör jobbet, och vad man får jobba sen då! Men när väl målet är nått, för det vet jag att jag klarar, så kommer man kunna se tillbaka och känna att jag har gjort hela jobbet, utan någon livlina!

Den här bilden är tagen för cirka två år sen. Då var jag bara ett par kilon från min drömvikt. Det efter att under studietiden slutligen hittat fasta rutiner, levt sunt och varit i harmoni. Sen 2007 blev det flytt, nytt jobb, stress, dåliga rutiner samt att jag förlorade både farfar och min häst det året. Den tiden hade man absolut ingen tanke att vara rädd om sig så då föll hälsotänket totalt.. Tror det där året 2007 var det mest uppslitande och tärande år jag upplevt.

Låg och pratade med älsklingen i morse om balans i livet och det känns verkligen som alla delar är i harmoni nu igen. Ligger ofta och smeker magen och känner mig så trygg med att få bli mamma just nu. Är verkligen där i livet som jag hade velat. Fritiden, ekonomin, socialt sett, boende, arbete.. Frågade Ronnie och han kände samma sak runt sin tillvaro. Vi båda har hittat vårat eget, och det är synkat med vår gemensamma tillvaro på ett så bra sätt. Så du är så välkommen till världen lilla bebis!

Jennydag

17.52

Ja, namnsdag var det. Knappt så man kommer ihåg det där längre. Ingenting som behövs grattas direkt känner jag. Men mamsen ringde mig när jag satt i bilen på väg till jobbet i morse och grattade mig. Då blev jag allt lite rörd ändå att hon kommit ihåg det.


Oj, vad jag är trött! Ska nog gå och krypa ner under en filt i soffan och läsa lite och kanske ta en tupplur. Har precis kommit från simhallen. Igår red jag och det var supermysigt. Har inte gjort det på nån vecka så det kändes skönt att komma upp i sadeln igen. Var en helt underbar höstkväll! Vill verkligen kunna hålla igång med fysisk aktivitet så länge jag bara orkar. Känner att mina höfter/fogar eller vad det nu är börjar ge upp, men simningen kommer jag nog kunna fortsätta med ändå.

I helgen var det full rulle. I fredags pysslade vi lite hemma. Ronnie åkte iväg och jobbade natt så då var jag själv. Smög ner till grannarna på kvällningen och vi hade lite filmmys ihop.

På lördagen försökte jag unna mig sovmorgon men vaknade kl 7 ändå. Gick ner på höstmarkanden på torget en snabbis och köpte lite godis och lite annat. På eftermiddan åkte Ronnie och jag till Uppsala. Ronnie träffade massa folk inom parkourträningen och jag gick ut och åt med ett gäng kollegor. Det var riktigt mysigt. Sen på kvällen begav jag mig direkt ut till stallet och hade stallträff med de andra tjejerna. Vi satt uppe på höskullen väl påklädda och drack te och åt tårta och snackade. Var riktigt charmigt i höstmörkret.

På söndagen tog vi det mest lungt på förmiddagen, sen åkte vi över till Gräsö. Ronnie sprang från färjeläget till Örskärsund, en sträcka på cirka 2,3 mil. Kände mig så stolt över honom när jag hämtade upp honom med bilen. Då var han trött. Stockholm marathon nästa då! Jag passade under tiden på att hälsa på hos mamma och sen vidare till pappa och hälsade på, där vi åt middag sen på kvällningen.

Helgerna går alltid så fort! Trots att jag har tredagarshelg känner jag att jag gärna skulle ha mer. Älskar min fritid! Ja, snart kommer jag ju vara hemma en lång tid. Känns lite overkligt nu när man haft full aktivitet i alla år med studier, jobb och allting.

Men fasiken var underbart det ska bli att få bli förälder, att det där lilla livet som ligger där inne och ruvar snart ska komma ut och bli en egen individ. Längtar varje dag. På lördag är det vecka 28 alltså. Nu börjar verkligen magen växa. Puh! Känns som organen knappt får plats där inne. Bebisen bara bygger ut sitt territorium hela tiden! När man lägger sig på kvällningen och känner alla rörelser så blir det på nåt sätt som man står ut med den där zeppelinarfeelingen man har i hela kroppen, inställd på att det bara kommer bli mer av den varan! Bara gilla läget!

Järnbrist, trött och höstvibbar..

7.30

Ledig men vaknar tidigt ändå.. Idag ser det ut att bli en sån där fin, klar och kall höstdag. Har varit jättetrött den här veckan, men nu har jag börjat ta järntabletter på barnmorskans begäran så då blir jag nog pigg snart igen.

Vi hade det underbart uppe i Norrland. Kändes vemodigt att åka ifrån våran bebis Alyssa men hon har det jättebra däruppe med alla hundkompisar och öppna ytor. När jag kramade henne hejdå så kändes det aldrig som farväl, utan snarare vi ses snart igen. Vi vet att hon får det underbart där uppe. Det känns så skönt att kunnat ta ett beslut där man känner att det är det bästa för djuret. Vi hade kunnat behållit henne men det hade mest blivit av egoistiska skäl och då hade vi förmodligen kommit till det läget att aldrig känna att man ger tillräckligt med tid åt henne. Hon kräver mycket engagemang, vilket vi tidigt insåg att vår livssituation inte har utrymme för framöver. Men så fort bebis i magen kommit till världen åker vi upp och hälsar på dem allihop igen!

Alyssa och hennes bror Isak

Vi åkte upp till Dorotea på onsdagen, övernattade där och for sen vidare till Ottsjö som ligger mellan Järpen och Åre. Vad skönt det var med stillheten där uppe! Man får ett lugn över hela sig, och kan verkligen koppla av när man inte behöver känna några ansvar, måsten eller åtaganden. Jag älskar verkligen fjällmiljön. Den gör att det händer något med en, samma känsla som havet ger mig!

Tina, Daniel och Ronnie

Jag hade verkligen en toppenupplevelse den helgen! Vi skrattade ihop så man nästan fick magknip. Vi passade på att ta lite fjällpromenader, spela kort i stugvärmen med brasans knaster i bakgrunden, åkte till Åre och Tännforsen en sväng. Ronnie och jag förlovade oss vid Tännforsen för ganska precis fyra år sedan så det var kul att få besöka den platsen igen. Jag älskar vattenfall! Det kändes vemodigt att lämna det här sagolandet, men när man väl var på väg på måndagen, så börjar man allt få lite hemlängtan. Ronnie was the driver i hela 150 mil! Det var tappert av dig älsklingen!

Tännforsen

Snart långhelg

6.30

Idag är det en del på gång. Ska snart äta frukost, sen ut med vovven på morgonpromenad. Bakade fika till jobbet igår som jag ska med mig idag. Blev chokladrutor. Mums!

Efter jobbet ska jag till BVC. Får se om de lyckas ta något blodprov på mig den här gången. Mina kärl gömde sig ordentligt sist. Efter det besöket ska jag nog ta mig iväg och simma. Blivit som beroende av det. Så himla skönt, särskilt nu när man är lite klumpigare. I vattnet får man känna sig så avslappnad och lätt i kroppen. Brukar ta en halvtimme ren motionssim. Efteråt går jag och badar bubbelbad, stretchar lite och ligger och bara flyter några minuter. Jag älskar vatten! Jag var nog fisk i mitt förra liv.
När det gäller mitt tillstånd är jag nu i vecka 25. Nu börjar det växa vill jag lova! Gick så fort från det att man passerade vecka 20. Kilona smyger sig på såklart. Det där med vågen får man nog lägga på hyllan ett tag. Det får inte bli fokus på den biten för det är inget man kan kontrollera när man är gravid och något man inte heller ska kontrollera anser jag (inom rimliga gränser förstås). Äter man och rör sig precis som vanligt så får kroppen sköta resten sen helt enkelt. Det rör sig jättemycket i magen nu och det är en helt underbar känsla!

Ikväll är det dags att packa alla saker för vår lilla tripp. Har väl blivit en resa på ca 150 mil när vi väl är hemma igen. Först beger vi oss upp till Dorothea och sen vidare ner mot Åre. Får se om vi kanske åker över en sväng i Norge också. Vi ska i vilket fall besöka vattenfallet Tännforsen där jag och Ronnie förlovade oss för ganska exakt 4 år sedan. Vi hade vår förlovningsdag igår.

Nu är det dags att sätta igång med dagens gärningar.

Kort och gott

22.00
Tiden vart tar du vägen? Kan bara meddela att allt känns toppen! Lite toppar och dalar kommer då och då, men än så länge har inte hormonerna spökat alldeles för mycket ändå. Nu ska jag gosa med min sambo igen.

Sköna söndag..

9.30

..och med en viss mån jobbångest. Nej då! Det känns ju alltid som helgen knappt hinner komma igång innan den är slut bara, men det får man bara ta helt enkelt. Klagar ju inte direkt nu när jag har tredagarshelg hela hösten. Åh, vad det är skönt! Den kommande veckans jobb känns spännande med föreläsning, jobba med lite grupper och nya elevsamtal.

Den här helgen har varit supermys! I fredags fick vi den härliga nyheten att två goda vänner precis blivit föräldrar. Ska bli kul att se den lille sen. Två veckor tidgare blev en gammal barndomsvän mamma så det ploppar ut smått överallt. Apropå vänta barn så har det gått 23 veckor nu för min mage. Sen jag passerade vecka 20 så har jag börjat märka att det växer och sparkar och bökar där inne för fullt. Nu är bebis alltså runt 30 cm lång och väger runt 500 g. My god vad det kommer att växa nu den sista tiden! 2 januari.. vad man längtar! Jag har hunnit gått upp 4 kg än så länge men gissar på många till innan årskiftet.. Men det gör mig inget. Hoppas bara att jag kan hålla igång och inte behöver bli dålig/ha ont sista tiden så kan jag leva med att man blir lite tung. Kommer väl märka sen när hästen pustar när man rider. Då lägger jag hopplandet på hyllan ett tag. He he!

Under den här lediga fredagen passade jag på att hälsa på mamma en sväng och var och klippte mig. Tänk att det här med hår är ett ständigt dilemma, i synnerhet för det kvinnliga släktet. Jag har i alla fall bestämt mig för att bara låta det växa nu igen. Vill ha riktigt långt hår igen. Och det kommer ta tid. Ja, min mållängd kommer det ju dröja si så där 2-3 år till. Men frågan är ju, blont (som är mitt naturliga), brunt eller det där häftigt eldiga. Fasiken, det är inte lätt! Dilemmat när man väl bestämmer sig för att låta det bli långt är att man får bestämma sig i god tid vad man vill ha för färg. Färgar man så kan man bara inte ångra sig, utan att man sliter ut håret så det bara blir risbuske av det. Färg får väl visa sig helt enkelt.

Tänkte väl en sån här frisyr i väntans tider..

..och jag bara älskar Simone Simons långa eldröda hår!

På lördagen kom Ronnies mamma, syster och hennes tre barn på besök. Barnen hade blivit så stora! De yngsta är 3 och 4 år redan. Den äldsta dottern följde med mig ut på en ridtur. Vi lånade en shettis i stallet och red ut i skogen en sväng. Var supermysigt!
Idag blir det allt bara en slappardag. Ska ta en långpromenad med hunden nu snart och sen bege mig till stallet en sväng..

Bilder..

7.39
Ska försöka bli duktigare på att lägga upp bilder i samband med bloggandet. Det är ungefär som man när jag va liten. Tyckte alltid att böckerna med bilder va mer spännande än de med bara text.

Om än lite sent så lägger jag här in dels en bild på originalmotivet som jag utgick ifrån när jag gjorde min tatuering och nedanför den har vi resultatet. Tatueraren ritade upp den på fri hand på min arm och lyckades få den spegelvänd. Jag älskar min skapelse!

Räkningarna betalda

18.20
Ja, detta eviga gissel med utgifter utgifter. Har ibland suttit och kollat igenom månadsutgifterna och funderat över vad man kan stryka:

• Hyran? - Har man klarat att bo på 19 kvm tillsammans så varför inte? Nej, nej! Mitt hem är min borg! Trivs jag inte där, trivs jag ingen annanstans heller.
• Bilen? - Där är ju verkligen en pengatjuv! Försäkringar, skatter, reparationer, reservdelar, bensin.. Hu! Men jag skulle verkligen få panik utan den. Oberoende frihet måste jag ha!
• Hästen? - Finns inte på världskartan att kunna stryka. Vad vore jag utan hästar? Sådan frihet jag känner att ha häst nu har jag aldrig haft förut.
  
• Internet? - Ja, kanske man skulle vara lite mer effektiv om inte den tidstjuven fanns. Men surfa är och förblir kul!
• Studielån? - Ja, någon får gärna ta hand om det åt mig. Men för den sakens skull skulle jag aldrig haft den tiden ogjord.
• Fackavgift? - Mmm.. det tål ju att tänkas på. Varför är det så många som kanske aldrig egentligen får utnyttja tjänsterna man betalar för, utan att egentligen veta vad man betalar för, bara gör det?
  
• Telefon? - Ja, det där med fast telefon är allt lite överflödigt.
• TV? - Tänk om man bara kunde få bra filmkanaler, utan reklam för en billig peng. Resten klarar jag mig utan!
• Kredit? - Stryk gärna! Dessa är som ett gift! Man förstår ju hur folk hamnar i lyxfällan tack vare alla dessa underbara små lömska avbetalningar. Tur är att man har lååångt kvar dit och förnuftet i behåll. Allihop ska vara avbetalda inom ett halvår har vi sagt!
• Mat? - Ja, kom på något smart och billigt som ersätter detta! Nej aldrig i livet! Mat är njutning!
  

Jo men nu så!

22.30
Ah! Min fredag är här! Fast egentligen torsdag. Känns så skönt med fyradagarsvecka nu ända fram till jul. Då får man verkligen ha helg ordentligt. Den här helgen blir jag ensam hemma med hunden. I morgon ska jag ha en egen myspysarkväll med räkor och kanske hyra någon film. Har köpt min lillebrors hemmabiosystem så nu jädrar ska det dras på ljudeffekter här!

Ikväll så fick jag den där plötsliga energin att pyssla lite igen i alla fall. Tror den där promenaden efter maten satte fart på min entusiasm till pysslet på allvar. Ibland har man helt enkelt de där perioderna när ingenting lockar.

I helgen har jag som ambition att fixa i ordning lite bland alla prylar man hunnit samla på sig i stallet. Varför inte bara grimma, borstar, hjälm, en sadel och ett träns? Ne ne! Istället köper man prylar i det oändliga. Men en hobby är ju alltid en hobby. Och jag hade förmånen att välja en hobby som kan bli hur dyr som helst! He, he! Men å andra sidan finns det få fritidsaktiviteter man kan lägga lika mycket omsorg, kärlek och tid på, och som ger så mycket tillbaka mentalt.

Jahaja! Gravid i 21 veckor på lördag. Damn vad fort det går! Känner mig inte så gravid ännu. Eller ja, det beror på dagsformen. Jag har ju märkt att det kan va himla bra undanflykt till att undgå viss fysisk aktivitet ibland, men också ett sjukhelsikes skäl till att göra något. Det där pendlar oerhört, men det jag märker är att jag har fått igång ambitionen på ett helt annat sätt nu när värmen avtagit ute och man faktiskt inte blir överhettad vid minsta rörelse, samt att man fått mer rutiner i vardagen sen ledigheten tog slut. Nu under hösten ska jag komma igång och simma någon dag i veckan har jag tänkt, försöka ta minst en ordentlig promenad varje dag, plus rida så mycket jag orkar och hinner. Jag har ambitionen att rida så länge jag inte får ont av det, så länge jag kan ta mig upp och så länge hästen samtycker att bära runt på mig och magen.

Nu är det dags för några skorpor och en kopp te innan jag somnar!

Lite mysig höstfeeling

22.04
Ja, tillbaka igen! Har nog fått skrivkramp eller nåt. Jag blir påmind av bokmärket jag har i webbläsaren till min blogg varje dag, men just precis då blir mitt huvud tomt på tankar så då skjuter jag klottrandet framför mig.

Det där med att skjuta på saker är nog min favorit-hat-olat. Finns så många miljoner saker jag funderat på att ta tag i men som inte känns tillräckligt angeläget att ta tag i. Ja, det är ingen ko på isen om man säger så. Och allt som kan tänkas hamna i den kategorin skjuts då framför mig. Oftast är det ju så vad gäller de där halvtråkvardagliga sysslorna, men som i rätt vinkel kan bli lite skojigt ibland om man bara vill. Jag kan tycka att hus-hemma-pyssel kan vara skoj men det har till exempel gått en hel sommar och den där skrubben är fortfarande som en sopstation, som egentligen skulle kunna agera välstrukturerad klädkammare. Nä då, lite har vi allt fått till tippen vill jag lova! Men motivation är noll ibland bara.

Tänk att alla dessa småprojekt man tänkt ta tag i aldrig blir av. Sy gardiner, framkalla alla kort sen ett år tillbaka, rensa upp bland alla hästprylar, plantera om blommor, kolla ut lite snygga tavlor att köpa och fylla väggarna med (där är det verkligen sparsamt, men sen vill man inte ha vad som helst på väggarna utan det ska liksom göra rummet på något sätt).

Tycker det är så kul med inredning, att förnya hemmet med olika färgsättningar, möblera, fixa dekorationer med mera, men det stannar ofta på idéplanet. Undrar vad det beror på? En orsak kan nog vara att när det kommer till kritan, och när man verkligen sätter det i relation till mer världsliga/viktiga problem så känns det inte tillräckligt nödvändigt. Man har väl det som i-landsfödd lite för bra helt enkelt. Eller så är det ett privilegium man ska lära sig uppskatta och njuta av mer, istället för att gnälla om alla smulorna som blir i chipspåsen.

Tycker hur som helst att det är skönt såna här kvällar när det börjar bli lite mörkt och burrigt utanför fönstret. Man kommer så lätt till ro då på något sätt och kan verkligen njuta av lugnet. Jag älskar lugnet! Nu ska jag nog gå och lägga mig och läsa en stund. Blir väl om jag känner mig själv rätt två rader, sen är jag i drömmarnas värld..

Bloggsemester?

18.50

Väntar på min matkompis som är på väg hem från gymet. Nu knorrar det i magen!

Har Mustasch på i bakgrunden medan jag fixat med maten. Bakad potatis med en räkkesoröra får det blir idag. Mums!

Ja, på lördag har det gått 20 hela veckor av graviditeten! Hjälp! Nu går vi in i andra halvlek alltså!

Har en del resumé att ta sen sist jag skrev. Måste fasiken bli duktigare på att lägga in lite bilder emellanåt också.

Slogs ju i och för sig återigen av tanken att lägga ner bloggandet för ett tag, men sen när man sitter och tangenterna börjar glöda så känns det ju lite skoj i alla fall, så kanske sen när mörkret faller på om kvällarna att man kan sitta och svamla av sig lite då och då om allt och inget.

Nu känner jag tydligt hur det sparkar och rör sig i magen. Det känns så fantastiskt. En liten varelse som gror i mig. Och ja, ultraljudet kunde ju konstatera att det inte var en fisk där inne som sprattlade utan det var faktiskt en människa. Puh!

Nu är han hemma!

Ja, detta bloggande...

22.00

Ja, det är då inte lätt att hålla igång det här med regelbundna uppdateringar inte. Har typ blivit en gång i veckan man bloggar, men nu får det bara bli så. Ska man sluta? Eftersom jag skriver vanlig dagbok så skriver man ur sig det mesta där. Det är där det totalt avskalade jaget får träda fram, precis så som det är. Jag skulle ju knappast delge det jag skriver där öppet för allmänheten. Var har det som kallas integritet som vi påstås äga tagit vägen då? Fast det kan man ju å andra sidan redan fundera över som samhället ser ut idag.

Om jag ser till mig själv så är inte jag särskilt rädd för att visa vem jag är offentligt, ut i den farligt gigantiska cyberrymden, som det idag har blivit så viktigt att ta kontroll över. Jag har inställningen att jag publicerar det jag kan stå för punkt slut finito! Det är mitt sätt att sätta gräns för min integritet. Skulle någon medvetet vilja skada någon människa så gör denne förmodligen det oavsett om man har en bild på sig själv på nätet eller inte.

Nåväl. Nog finns det saker att svamla om trots allt. Nonsens eller ej, så är det kul att skriva om det som ploppar upp i tankarna, så man får väl ge den här bloggen en till chans.

Har haft en underbar närmaste vecka i vilket fall, med familj, bada i havet, skärgård, grillat, kräftor, umgås med släkten, massa inslag av romantik som kryddat tillvaron dag som natt, varit ute hos pållarna och massa annat. Är så nöjd och glad med livet, och nu känns det faktiskt som att jag njuter av att vara gravid fullt ut. Inga krämpor i sikte i nuläget, och hoppas att det så förblir nu framöver. Känns så fantastiskt allting bara! Om ett par veckor så har halva tiden gått, 20 veckor! Oj, oj!

Kalas. Ett år äldre. Ja.

21.37

I morse vaknade jag av Ronnie som kom in med fika på sängen och sjöng ja må hon leva till mig. Det va så mysigt! Fick presentkort på massage av honom (hos en utbildad massör alltså). Det är sånt som man aldrig unnar sig själv men nu får jag för första gången prova det. Sen fick jag Five fingers skiva. Får aldrig nog av att lyssna på dem! Sen somnade vi om och vaknade tillsammans senare. Jag kände lite inför den stundande dagen en viss olust i kroppen. Inte lika kul att fylla år längre. Det är ju inte som när man var liten direkt och gjorde en lista i kalendern.. 162 dagar kvar till min födelsedag.. Men nu på kvällen, när allt folk varit här hela dan, så känner jag mig så upprymd och jo det är faktiskt kul. De som betyder så mycket för en visar en fin gest genom att gratulera en vilket bidrar till att man känner sådan frid i kroppen. Känner mig omgiven av så fina människor.

Jag blev på så bra humör också efter att fått prata i telefon ikväll med stallägaren som hjälper mig träna Prixen. Hon berättade hur det gått efter att ha åkt iväg och tränat honom för instruktör idag och hon fick sådan bra respons och var så nöjd med honom vilket fick mig att känna mig så glad och upprymd. Hon nämnde att hon mer än gärna fortsätter att träna honom nu framöver och jag blir så smickrad. Det bästa jag kunnat gjort är att ha flyttat honom till det här stallet. Trodde aldrig jag skulle ha turen att få sådan hjälp. Och det kommer verkligen som en skänk från ovan nu när man är gravid och allt. Det är verkligen bra tajming!

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och njuta av det som är kvar av denna bemärkelsedag och hoppas på att det här året som 27-åring blir så bra det bara kan bli. Och ojsevojse vad mycket man står inför i form av upplevelser och förändringar detta kommande år...

Sommarlov är skönt

18.13

Jag får aldrig tråkigt konstigt nog. Så har jag nog varit sen jag var liten. Jag nöjer mig med lagom, med det lilla och behöver inte underhållas hela tiden. Trots att man har så lång ledighet nu under sommaren, så blir det aldrig långtråkigt. Jag njuter av varje dag, kanske lite väl mycket ibland. Det är mycket man har på den där "att-göra-listan" men vad fasen! Just nu blir det umgås med min sambo, träffa nära och kära, sola, bada, pyssla med hästen, rida, busa med vovven, promenader, läsa och bara vara som står högst på listan.

Jag har min "vill-göra-lista" att gå efter just nu. Man gör lite det som man får lust med. Fick sån lust att bege mig iväg själv till Stockholm någon dag och shoppa. Det var megalängesen! År och dar sen! Inte får det bli så mycket kläder då inte i och för sig! Känns lite överflödigt att köpa upp en garderob som jag inte kommer kunna använda på ett tag. Märker lite redan nu att det är svårare att få igen mina jeans (det kan ju säkerligen vara en kombination av lite för många glassar i värmen och graviditeten, men visst känns det mest tillfredsställande att skylla på det sistnämnda). Nu är det bara 2,5 vecka kvar ungefär tills det är dags för ultraljudet, jag är inne i vecka 15 nu. Det känns fortfarande så overkligt att man går och bär på en växande varelse i magen. Underbart, skrämmande och spännande på samma gång!

Ja, tillvaron är oförändrat toppen!

7.41
Det var längesen jag kunde njuta av livet så här fullt ut, utan krav och massa förväntningar på mig själv. Nu är det bara att gå inför att njuta av varje dag till fullo. Vad kan man annat göra när man känner saltvattendoften genom sovrumsfönstret på morgonen och känner de varma vindarna mot ansiktet. Tänk om livet alltid kunde kännas så här. Å andra sidan skulle man fort glömma att uppskatta det underbara då. Det är något jag alltid märker när man har en riktig depparstund och bara tycker synd om sig själv (för det måste vi alla tillåta oss att ha ibland). Men efteråt, när det vänder så mår man oftast som bäst just där när det vänder, för man uppskattar på något sätt det lilla och behöver inte leta efter lustkickar för att vara lycklig.

Jag är gravid. Det känns så märkligt att se sig själv skriva det, höra sig själv säga det! Går allt som det ska kommer vi inom att halvår ha ett liv till att vårda och ge trygghet och kärlek till, något som växt fram genom vår kärlek till varandra. Det där lät deep deep.. Men så är det bara! Jag ser fram emot att göra ultraljudet. Då kommer det nog kännas mer verkligt för oss båda på något sätt gissar jag. Den här första tiden har varit väldigt upp och ner. Inget har smakat gott, och jag som är matmonstret nummer ett i vanliga fall! Jag har sovit som en klubbad säl så fort jag fått chansen, andfådd och känslan av att ha noll kondition, mått illa, nysit, kräkts och undrat vad tusan jag gett mig in på. Som tur är känns det som det börjar släppa nu. Nu mår jag hyfsat, förutom illamående och trött lite då och då. Så nu börjar man lämna det där zombie-liknande tillståndet. Nu njuter jag till max!

Igår bokade jag Yran-biljetter. Ska bli kul att få lite festivalvibbar i sommar, även om det inte blir den där mest ostädade, svettiga, nerdekade och långhåriga stämningen (som det ofta varit på den typ av festivaler jag gått på innan). Sådant är trevligt det med, men nog börjar jag bli lite för bekväm för att drunkna bland massa tält, sprit och bajamajor. Den tiden är nog lite förbi för min del.. Huvudnumret för min del blir nog Opeth i år. Sen är det lite annat smått och gott som jag kommer gå på (bl a Thåström, Takida, A camp, Sahara Hotnights och Anna Ternheim). Det är mycket själva känslan som lockar mig dit, just att det är Östersund, den gamla pärlan. Det känns fortfarande ibland som att komma hem.

Det var en vecka sen jag skrev sist nu. Det har varit varmt, sommar och inte alls läge att sitta inomhus vid en dator dessa dagar för min del. Sen har jag fått umgåtts med en hel del vänner som varit här i krokarna. En kollega var här i början av förra veckan och vi solade, badade, pratade om allt mellan himmel och jord, åt glass och hade det gott. Sen hade vi finbesök från just kära Östersund. Vi passade på att äta gott, njuta av solen, bada, åka runt och kika lite, rida och lite annat. Sen när vi gick ut i helgen träffade vi på en annan kollega till mig och hennes pojkvän på krogen. Vi satt och pratade en stund. Jag försökte övertala henne att komma ut och rida med mig någon dag. Får se om hon vågar. Stora hästar kan ju vara läskiga. Hi, hi! Igår var en barndomsvän här på besök med sin lilla dotter på ca 4 mån. Det var så mysigt att se dem ihop, att se bebisen le, jollra och slukas av alla intryck. Vi badade och hade det bara skönt! Det har blivit mycket av den varan den här veckan. Precis som jag vill ha det på sommaren!

Alldeles alldeles underbart!

14.04
Precis hemkommen från stallet. Prix har blivit stencool ute när man rider själv nu. La iväg i en låång skön galopp och det kändes som vi kunde dundra på i evighet där ute på vägarna. Det är verkligen vad jag kallar frihet! I love it!

Den där nedrans förkylningen tog det en hel vecka att bli av med. Har satt sig i bihålorna som det nästan alltid gör på mig så då går det ju ur kroppen med snigelfart. Man känner sig så jädrans invalid och sådant gör att det bara kryper i kroppen på mig. Fy för den lede!

Men nu känner jag mig piggare än vad jag gjort på säkert två månader (det har ju sina förklaringar också). He, he! Det här med motion har verkligen legat på hyllan ett tag, men nu pärskans är det garduller på gång. Nu tänker jag ut och motionera varje dag och även komma igång på allvar med ridningen igen. Så himla skönt när man har ångan uppe. Det är så lätt att man kommer in i ligga-på-soffan-lunken och tycka synd om sig själv. Nä fy för böveln! Något sådant blir det inte av den här sommaren vill jag lova!

Ska stoppa i mig lite lunch och sen beger vi oss (älsklingen och jag) ner till vattnet och solar lite. Bara ligga där på en filt, lösa lite korsord, kanske ta ett dopp, lyssna på massa hårdrock i mp3-spelaren, ta en tupplur, dricka lite vatten, knapra på en frukt.. Mmm.. Det är verkligen vad jag kallar frihet! I love it! (Hmm.. deja vu?)

Trött..

7.35
Har varit sjuk hela veckan. Jädra förkylning! Jag hatar att bli sjuk. Man känner sig för fasen invalid. Ligger där och tittar upp i taket och tänker på allt man vill göra men inte orkar ta tag i. Igår kväll orkade jag i alla fall åka ut till stallet på kvällen och vara med när en kompis fick rida Prixen. Jag ställde upp lite koner, cavaletti och en oxer som de fick rida över. Gick jättebra. Han var lite vild och glad som vanligt. Snart ska vi ta och löshoppa honom någon dag också. Det ska bli skoj!

Satte igång Spotify igår och blev lite musik-nostalgisk (har det på min dator men har inte haft den igång på typ en månad). Lyssnade på lite gammalt med Korn, Slipknot och annat elakt. Härligt! Man blir på så bra humör då! Ska ta tag i lite framkallning av alla miljoner foton man har ligger på datorn också någon dag. Det man är dålig på är ju att spara sådant på andra ställen än bara datorn. Kraschar den så är det finito! Har inte framkallat sen förra sommaren, så nu är det dags!

Blodsband

14.41
Middagen med min lillebror, mamma och pappa blev så himla bra igår. Daniel kom en stund innan mamma och pappa, och vi hjälptes åt att laga all mat. Vi bjöd på toast skagen, ugnsgratinerad fläskfilé med hasselbackspotatis, och så blev det brownies i efterrätt. Det var så himla skönt att få ha mamma och pappa vid samma köksbord sådär! Min lillebror har inget minne från när vi var små och fortfarande levde som familj, eftersom de skildes när han bara vår två år. Så då var det på tiden att vi kunde ses allihop, 20 år senare! Det kändes bara så bra allting.

Mamma och pappa berättade lite om minnena de hade från när vi föddes och var pyttesmå. Pappa berättade om Daniels och mina olika påhitt och bus. Jag nämnde något som jag tror är ett av mina allra första minnen från när jag var liten. Jag var 3 och skulle fylla 4 år. Daniel hade precis kommit till världen och jag och pappa skulle åka och hämta honom och mamma på BB. Jag kommer ihåg en bild av att Daniel ligger i baksätet i en brun liggvagn på vägen hem och jag är så mallig över att ha en lillebror. Jag har verkligen känt så starkt för honom ända sen dess. Ingen avundsjuka, eller missunsamhet någonsin, som jag kan minnas. Han har varit den jag alltid velat skydda och vara rädd om och som alltid varit det viktigaste jag haft under uppväxten.

Jag tycker man inser mer och mer, ju äldre man blir, vad familjen betyder för en. I alla fall är det så för mig. Under uppväxten är de ens allt. Man har en tid i livet då man bryter sig fri och vill klara sig själv. Sen märker jag igen att vad som än händer en i livet så är ens familj och släktband det viktigaste man har i slutändan. Där finns en gemensam historia och blodsband som aldrig kan tas ifrån en.

Ta sig i kragen!

17.42

Har precis tryckt i mig två mackor och lite juice. Var så jädrans hungrig efter att ha kommit tillbaka hem från ridturen. Jag hade verkligen tur. Det har regnat till och från hela dan så jag var inte så vidare värst sugen på att bege mig ut till stallet. Här gäller det verkligen att ha självdisciplin att sätta sig i bilen och åka. Jag kom dit och det duggade lite lätt. Precis när jag var klar för att rida slutade det regna, var uppehåll under den timmen jag var ute och sen började det regna strax efter att vi var tillbaka i stallet igen. Det kallar jag flyt.

I morgon ska Anna iväg med Prix på hoppträning. Hade så gärna följt med och hjälpt till och kikat men det får bli en annan gång. Litar å andra sidan på henne så mycket så det känns så tryggt att överlåta allt till henne. Får se om han kryper ur skinnet eller ej där borta, det visar sig.

Nu är det dags för middag. Hemgjord färskpotatis-sallad och rostbiff. Mums! I morgon ska äntligen pappa, mamma, Daniel och jag ses och äta middag hemma hos oss. Det blir trerätters hade vi tänkt. Sen har vi lite kul surpise stuff på g som de ska få också. Så kul att vara hemlig ibland!

Åhh.. helg!

16.30

Nu börjar det verkligen närma sig ledighet! Fyra arbetsdagar kvar! Kom hem för någon timme sen från Örskär. Hade det helt fantastiskt där ute. Nu känns det som om man kommit kollegorna lite närmare och man känner sig så stark som grupp. Jädrans den som försöker trampa på oss nu!

Det var tomt i lägenheten när jag kom hem så jag gissade att Ronnie möjligen var nere hos grannarna. Fullträff! Så fick jag chans att gosa lite med bebisen under tiden vi var där..

Sitter och lyssnar på regnet som piskar mot fönstret och har massa underbar hård musik i högtalarna. The Haunted, Five finger death punch och Stone sour. Underbart! Man får sån lust att gå ut och göra något galet med dessa underbara toner i öroren! Moohahahahahah!

Ronnie är ute och springer och jag ska nog ut i regnet jag med en sväng tillsammans med hunden. Regnkläder + gummistövlar på så är man fit for fight!

Vädret var är du?

8.55

Idag ska vi i elevhälsan i kommunen iväg till Örskär och bo kvar där på vandrarhem till i morgon. Det ska bli himla trevligt som en fin avrundning på läsåret. Det är vi värda! Hoppas vädret klarnar lite bara så man inte behöver ha gummistövlar och regnställ på hela trippen. Men med att bra humör så ska inte det behöva störa så värst mycket tror jag.

Long time no seen..

12.18

Hemma en snabbis på lunch.

Ja, nu var det längesen. Vad har hänt sen 31 maj månntro? Massa!

Hmm.. en liten resumé för den som vill..

Den första juni var jag och gick vårruset i Uppsala med pappas fru. Nästa år ska vi försöka få med några fler tjejer. Även om det är en lätt sträcka att ta sig runt, då promenaderna hemma oftast är runt 5 km, så är det är himla peppande att vara där bland tusentals andra och få känna sig lite hurtig. Och lyckan vore ju om man kunde vara i form nog att springa varvet runt nästa år. Men bäst att inte lova sig själv för mycket. He, he!

Onsdagen den 3:e var vi en skara kollegor som var ut och åt i Uppsala. Vi var på restaurangen Plock. Vi fick en plats ute i sofforna i solskenet. Det var suvernän mat och service där tyckte jag så dit blir det att gå fler gånger. Jag hade verkligen jättetrevligt!

På fredagen var det dags för min ena kusin att ta studenten. Jag åkte hem till min fasters hus, där de hade mottagning och grattade henne. Det var himla trevligt att få vara där med några av släktingarna. Det var fastrar, farbror, kusiner och farmor som var där samtidigt.

Sist det var studentfirande var för min bror. Då regnade det massor så han såg ut som en blöt katt vid utspringet. Men alla höll humöret uppe ändå!

Ja, och för en själv var det precis 8 år sedan nu. Hjälp vad tiden går fort! Jag minns det som om det vore igår. Och så var det två år sen man stog examen från universitetet.. Ibland blir jag så sugen på att plugga mer, men känner att jag har hela livet på mig. Psykoterapeut vore ju så spännande! Men då måste man ha ett jobb där man kan utöva det också.. Hm.. Ridterapi vill jag också läsa! Det kommer..

Den allra största händelsen föregående vecka var ändå på självaste nationaldan när en ny kusin kom till världen. Välkommen Emelie! Det har varit så himla spännande att få ha följt vänners/släktings/grannars graviditet från början till slut sådär, och sen att få fortsätta vara med och se henne växa.

På söndagen hade vi pysseldag i stallet då vi passade på att måla alla hinderbommar som vi har på ridbanan. Blev superfint!

Ja, nu har jag kommit i kapp en del. Puhh!

Häst:

Nu tänkte jag börja satsa ordentligt med tid på hästen igen och känner att jag har fått lite ny energi vad gäller honom. Han har fått vila en del under två veckors tid, vilket jag kände vi båda behövde. En liten paus! Jag tar hellre den pausen nu medan jag jobbar, med tanke på att jag kommer vara ledig i snart sju veckor framåt så då hinner jag ägna massa tid åt honom då.

I helgen påbörjade jag ryckning av manen (fjordinggenerna gör sig påminda i den tjocka kalufsen) så jag har börjat tunna ur den och ska korta ner den sen så får han se ut mer som en häst än en ponny snart! Prix fick massage också av en utbildad massör i helgen. Han är lite stel i högersidan men fick tipset att komma ihåg att massera och stretcha efter ridning så kan det släppa.

Tjejen som äger stallet hoppade både sin häst och Prix igår, och det gick jättebra! Jag assisterade från marken och filmade lite. Det känns så himla kul att få hjälp med hoppningen. Hon har så god hand med honom och är så mycket mer erfaren än mig, och sen är det så himla kul att få se sin häst bli riden av någon annan. Man får en helt annan känsla för hur allt utvecklats med tiden då.

Nu ska jag ut med vovven i regnet och sen bege mig iväg igen..

födelsedag och dop igår, och mer kalasande idag

9.38

Jag vaknade först vid 5-tiden i går morse av solen som sken in i fönstret. Vi måste fixa persienner snart! Jag somnade i alla fall om och vaknade igen strax efter 7. Jag smög upp ur sängen, gjorde i ordning tårta och present och återvände in i sovrummet och sjöng för Ronnie. Ronnie fick ett hemmagjort presentkort på ett par inlines i valfri prisklass av mig. Han blev himla glad. Vi la oss och mumsade i oss tårtan och drog oss i en timme. Sen blev det dags för en god helgfrukost. Efter det blev det städa och pyssla lite, och promenad i det underbara vädret.

På eftermiddagen begav vi oss till Gräsö för dop av min kusin Vilhelm, min yngsta mosters barn. Det känns som det är mycket bebisar i omlopp runt om oss nu. Vilken dag som helst ska det komma ännu en kusin. Min farbror och hans flickvän väntar barn de också. Eftersom vi bor grannar har det varit så himla kul att få vara med under hela graviditeten och sett steg för steg, och vi väntar ivrigt på att det lilla livet ska komma ut.

I går kväll kom grannarna och min lillebror och hans tjej upp på lite tårta. Sen gick vi en promenad ner till vattnet och njöt av solnedgången på kvällen. Det var helt underbart väder igår.

Idag vaknade vi 9.30. Det har typ inte hänt på år och dar känns det som. Det var så jädra skönt att få sova, sova, sova.. så nu är man utvilad. Dags för frukost nu sen kommer fler på fika under dan och kvällen.. Mycket tårta har det blivit den här helgen. Mums!

familjen..

22.40

Idag har det verkligen varit en riktig släkt- och familjedag för mig. På förmiddagen kom mamma in till Öregrund och hälsade på. Hon följde med mig och handlade, vi satte oss och fikade och tog sen en långpromenad. När vi kom tillbaka satt min farbror/grannen och solade på våran lilla asfalterade innergårsplätt (det där lät ju exotiskt?). Vi gjorde honom sällskap.

När mamma åkte hem satt jag kvar där, och efter att Ronnie var tillbaka efter sin springtur gick vi och grannarna och köpte årets första glass vid Glassbaren. Slurp vad den satt fint! Och så lapade vi lite mer sol till klockan plötsligt var halv fyra och min lillebror och hans flickvän skulle komma och äta middag inom en timme. Det blev bandpasta med räk/champinjon/vitvinspastasås.

Ronnie åkte sen iväg för att gå på sitt 12-timmarsnattpass på jobbet. Puh! Tur att du inte har det så jämt raringen. Våra middagsgäster var kvar några timmar till och vi satt och spånade på massa skoj idéer, om överraskningar hit och dit, medan vi mumsade på mer glass. Jag älskar att ruva på kuliga hemlisar och hur man kan tänkas genomföra/framföra dem. T ex släktträffen i sommar, familjemiddag, fira båda våra föräldrar som fyller 50 nästa år och lite annat skojsigt..

Jag ringde därefter min äldste farbror för att fortsätta sätta planen i verket med en släktträff i s0mmar. Nu ska vi försöka boka lokal, ha ett datum klart och skicka inbjudan så fixar vi innehållet eftersom. Jag har ju sommarlov snart så då kan man spåna på som bara den. He, he! Lekledarrollen kommer vi fixa galant!

Sen ringde jag till pappa. Det blev ett långt samtal. Jag framförde min och min lillebrors önskan om att få träffas ihop, pappa, mamma och vi. Bara vi fyra. Det har inte hänt någonsin på 20 år, så det kommer bli lite av ett högtidligt tillfälle som min lillebror och jag velat länge så länge. Känns som det är så mycket man velat prata om men inte kunnat sätta ord på tidigare. Nu tror jag både min bror och jag är mogna för det.. och våra föräldrar får helt enkelt köpa vårat koncept. Jag har en känsla av att vi alla kommer känna oss befriade efteråt! Äntligen!

Fredagslugn

9.30
Ikväll blir det bio. Ronnie, jag och grannarna ska gå och se Män som hatar kvinnor. Jag får se den för andra gången, he he! Den är så bra!

Undrar om vi ska äta den där sillen till middag idag..? Finns det färskpotatis i affären så kanske..

Igår var jag ut och red med Prixen. Han skyggade för stora stenar som vanligt (varför just stenar?! Knäppgök!), men annars var han lugn och fin. Det är så skönt att komma ut till stallet själv och bara släppa alla tankar på annat för en stund, det är som meditation. Nu är det 10 hästar i stallet så det är lite rörelse ute i hagarna också.

Ska nog ta några avsnitt av tv-serien Jericho idag, för det är så spännande. Regeringskonspiration på högsta nivå, inte alltid så långt ifrån sanningen, åtminstone inte när det gäller USA.

Jag är hungrig och trött så nu är det dags att försöka ge lite bränsle till kroppen. Blir nog yoghurt och flingor..

sill och färskpotatis

17.43

Jag blev så sugen på matjesill, färskpotatis, gräddfil och klippt gräslök bara sådär. Mums! Det bara vattnas i munnen. Kommer nog äta det innan midsommar i år. Ja, vad ska man göra vid midsommar? Jag och Ronnie firar vår sjuårsdag då. Helt otroligt, sju år! Vad mycket man fått uppleva på den tiden. Vi satte oss ner och gjorde en händelseresumé tillsammans förut där vi skrev ner så många händelser och upplevelser vi varit med om som vi kunde minnas. Det är nog något jag kan bubbla mer om här någon gång..

Idag har jag varit ut på en skön skogstur med hästen. Bara vi två. Ibland är det så himla skönt, och nu känns det så skönt när han blivit så mycket mer avslappnad när man är ensam ute. Vi drog iväg på en skön lång galopp på en av skogsvägarna. Det är verkligen frihet för mig! Det är så himla härligt vid det här stallet, man kan verkligen koppla av och behöver inte känna en massa ansvar. Det är bara min egen häst jag behöver rå om och det är himla skönt..

Hunden och jag

20.39

Det har åkt förbi en bil här nedanför typ tre varv ikväll som inte verkar ha nåt annat än en baslåda i sin bil. Stackarn! Jag som trodde det var roligare att ha musik på. Värsta coolt när det skallrar i fönstren på husen runt om en alltså. Då har man ju verkligen den coolaste bilen i världen, med det fetaste ljudet. Bahhaahahahah! Så patetiskt! Nåväl.. Boys will always be boys!

Är ensam hemma ikväll. Sitter och lyssnar på musik och bara kopplar av. Har varit ut på två långpromenader med vovven idag så det skönt. Ska kolla om det är nån bra film på Tv tror jag. Så skönt att bara koppla av. Luta sig tillbaka i soffan under en filt och bara rå om sig själv. Det är ett av många exempel på livskvalité för mig. Hoppas fler därute njuter av livet ikväll på alla möjliga sätt som för just den och den är livskvalité..

Sova..

7.14
Mina ögonlock är så tunga. Jag vill sova. Jag får nog sparka mig själv i baken ordentligt och ta mig i iväg om en stund till jobbet. Vi har ju en soffa i vilorummet som man kanske kan ta en powernap i på rasten? Låter lockande. Det är rena istiden på våra kontor på jobbet. Igår satt jag med en fleecefilt över mig på sista mötet. Det är nästan på gränsen att det är varmare ute i solen, så jag får väl ta med ungdomarna ut så slipper vi riskera att sitta och skaka tänder under samtalen.

Idag får jag hästledigt. Så skönt att få Prixen riden av någon annan någon dag i veckan. Det gör mycket för orken. Sen när jag jobbar måndag-torsdag är jag nästan säker på att jag får en helt annan energi om kvällarna. Lovely! På lördag ska vi hoppträna pållarna lite. Det ska bli skoj. Prix älskar det!

Ikväll får vi besök av min faster och kusin. Det ska bli jättekul!

Back to frukosten..

På banan igen

7.04

Nu ska jag göra mig i ordning inför jobbet igen. Förra veckan var det bara blä och jag blev hemma från jobbet onsdag-fredag. Magsjuka som inte gav med sig förrän efter fyra dagar. Vilken tortyr!

Men nu är jag pigg igen och ska försöka komma tillbaka till det normala. Vad gäller träna så vill jag komma igång med det igen. Det är så jädrans skönt! Förr var jag i farten med gymmet 3 dagar i veckan och promenader och rida varje vecka. Nu är det så trist att vara instängd på ett gym när man kan vara ute i solen. Så jag har nu som mål att hålla igång ridningen, samt försöka komma ut på en timmes promenad om dan. Då är jag nöjd!

Jag vaknade ur en sån konstig dröm som gjorde att jag ville somna om igen och ändra på handlingen. Men det gick inte såklart!

Igår, precis innan vi skulle somna blev det ett plötsligt strömavbrott och hela Öregrund slocknade. Vi hörde på nyheterna att det tydligen skett i nästan hela roslagen. Märkligt! Nåväl, strömmen kom tillbaka senare på natten i alla fall.

Nu är det dags för duschen!

Tänk om magen fungerade som extern hårddisk?

21.45

Ja, det vet nog en del av dem som känner mig att jag pratat om ibland. Särskilt när man äter något gott. De stunderna önskade man att man kunde få njuta obehindrat av det där smaskiga och sen bara koppla ifrån den där "onyttighetsmagen" och formatera hela alltet efteråt och göra plats för nytt. Då har smakupplevelsen bevarats och man har fått njuta maximalt, men man slipper alla dessa negativa konsekvenser det kan medföra på sikt.

Den här veckan har jag önskat att den kunde fungera på samma sätt men av andra orsaker. Min mage har verkligen givit upp. Den vill inte alls samarbeta med mig. Jag lovar, jag går inte in på detaljer, men jag har verkligen varit deckad. Nu ikväll känner jag mig lite piggare, så vi får se om det får hålla i sig till i morgon. Jag vill få min energi tillbaka nu!

Tjejen som äger stallet där min häst står kanske kommer börja rida Prix lite då och då och kanske kommer hon vara med lite i faggorna när det gäller att hoppträna honom också. Känns verkligen superkul!

Nu ska jag nog lägga mig och läsa lite. Läser boken "14 år till salu". Fy f-n vad man sådana stunder önskade att det var tillåtet att släcka dess sjuka karlars liv som medvetet köper sex av små flickor.