Vända på en hand minsann

8.07
Torsdagens konsert var superbra. Miss Li! Den dalkullan sprudlar verkligen på scenen. Tog en hyfsat tidig buss hem och va lite uppe i varv innan jag somnade. Sen vaknade vi abrupt upp ett par timmar senare av Heira som kräktes. Så det blev nattvak för min del med henne. Självklart man vill va där och trösta och hjälpa de små när de våndas. Där och då pusslade vi ihop ett och annat. Efter att vi var ut i tisdags blev Ronnie jättehängig. Vi trodde först han blivit en aningens förfriskad under tisdagens festligheter men det va feber, frossa och han kräktes. Sen har barnen turats om här under gårdagen att va sjuka och jag går nu lite på nålar i väntan på min tur.
Livet hamnar lite i karantän såna här gånger. Man får ställa in alla planer och helst inte lämna hemmet på ett par dagar. Sånt är livet.
Bara önska att allt går över fort. Jag vågar inte ta mig iväg på något förrän jag kan gå säker att inte smitta någon.
Idag hade jag tänkt följa med en vän och se sin unghäst som är på inridning och sen gått ut med två vänner i Uppsala ikväll men det får vänta. Kollade igenom kalendern och räknade att vi har haft cirka tre dagar denna sommar där vi inte umgåtts med andra så det har minst sagt varit en social sommar.

Nästa vecka blir mjukstart med jobb två dagar sen drar det igång mer på allvar veckan därpå. Ser fram emot ett nytt läsår.  Jag är inne på mitt tredje år på denna tjänst sen jag va föräldraledig. Min arbetsresa har nu varit följande:
2007: timvik. på behandlingshem samt semestervik på socialtjänsten tre månader.
I samband med examen den sommaren fick jag min nuvarande tjänst men då placerad på fem f-6-skolor.
2009: tjänsten drogs in plötsligt och jag placerades i ett halvår på en f-9-skola i Alunda.
Dec. 2009 - juli 2012: föräldraledig och blev tvåbarnsmamma under den tiden där det skiljer 14 månader mellan första och andra knodden.
Juli 2012 gick jag på och jobbade heltid en termin på tre skolor men det va inte kul med två små barn hemma.
Jan 2013 och framåt har jag jobbat på 80% på två skolor f-9.
Vi får se vad framtiden bjuder på. Mycket förändringar hela tiden så man får ta en dag i taget har jag insett. Det tuffaste när det blir mycket personalomsättning under kort tid är att man lite tappar orken att bygga relationer. Det är alltid en sorg när en kollega man trivs med försvinner..