Slajm

20.40
Barnen älskar ett program som heter Labyrint som går på Barnkanalen. Grönt slajm och olika spännande utmaningar. Det programmet går varmt här hemma.
Ikväll när jag nattade Heira så läste jag boken Solägget av Elsa Beskow. Ur precis samma bok som min farmor läste högt ur för mig om kvällarna när jag sov över hos henne som liten. Vilka härliga minnen det väcker. Jag älskade att höra på sagor. Mamma och pappa läste också sagor för oss. Det va ett mysigt ögonblick. Vad härligt att va barn igen..

En tanke for precis igenom mitt huvud att kanske ta en springtur men nej. Jag både red en långtur samt gymade igår så jag kan gott vila idag. Förra veckan bjöd på två ridturer, tre tunga gympass och en löptur. Igår provade jag lyfta lite tyngre i marklyft lite på skoj. 5 reps på 60 kg vågade jag prova. Men det är läskigt. För det är så lätt att lyfta fel. Har tränat mycket med lätta vikter en lång tid bara för känna mig trygg med rörelsen. Och 60 kg låter säkert såå pluttigt för någon som styrketränat länge. Men jag har inte ambitionen att lyfta tungt heller. Det är mest kul att mäta framstegen man gör från att man började styrketräna igen i höstas.

Gårdagens ben-& magpass blev:
15min crosstrainer på tungt motstånd
Sen 10×3 av:
Knäböj djupa uppvärmning
Knäböj m skivstång ovanför huvud    
Lårcurl 
Vadpress
Sit-ups uppvärmning
Cable crunches
Benlyft raka ben
Russian twist m stång
Bänkpress
Och..
Sit-ups med 5kg vikt 50x2  
Marklyft 60kg   
2 minuter planka

I helgen har det varit full aktivitet. Vi va med lillebror och familj och badade på lördagmorgonen. Va så kul att busa och plaska med alla fyra barnen. Lunchade sen ihop hos oss och tog en stallsväng på eftermiddagen. 

Ronnie började sin nya tjänst idag. Känns som han fått en helt annan glädje till jobbet så det gjorde honom gott.

Snöö

20.05
Barnen sover. Vi laddar för lite sen middag på tu man hand och film.

Det är fantastiskt hur energin hos en familj kan vända. I morse kände jag inte lust för någonting. Vaknade utvilad men snörusket gav den spontana reaktionen att bara stanna under täcket hela dan och deppa. Varför ska humöret styras av vädret så dant? Det blev lite olika vilja efter frukost med vem av oss vuxna som tyckte att vi hade störst skäl till att få krypa ner under täcket igen och få dra sig vår lediga dag ihop. Ronnie somnar precis var som helst och näromhelst och då blir jag en avundsjuk surpuppa för det enda sättet jag kan koppla av på och slumra till igen är att det är nedsläckt, inga ljud och helst ingen vaken i huset. Har inte små krav på livet jag. Men så är det. När man ammade och sov max tre timmar i sträck så va kroppen fantastisk på att anpassa sig men nu kan jag knappt ta en powernap med liv och rörelse runt mig.

Det va myror i brallan här hemma före lunchen så det gjorde oss alla så gott att dra på massa kläder, fixa varm choklad med mackor och ge sig ut i skogen en stund. Va riktigt härligt att sätta sig i ett vindskydd med snön yrandes runt oss.

När vi kom hem kollade vi på Lejonkungen och jag började nästan gråta. Samma scener varje gång. Den är så fin. En stor favorit.

Ska jag eller ska jag inte började mala i tankarna. Hemmaträning, gymet eller löpning. Det slutade med att sprang jag 5,5km. Det krävde sin kvinna kände jag. Dra på sig kläderna, mössa, musik i öronen, vantar och ut i tung snöslask, oplogade gångvägar, piskande regn och hård motvind. Men det va så skönt.

Så det gick att rädda upp denna första känsla i morse till en superbra dag.

Sportlov

13.00
En stor fördel med att jobba i skolan är lov. Man får på sätt och vis ha en fot kvar i de där rutinerna även om man själv inte pluggar. Inte för att man får ledigt utan mer för att man får en chans att pausa och tänka efter. Skolans värld är så oförutsägbar. Man vet aldrig hur en arbetsdag ser ut. Det är spännande och konstant i rörelse men väldigt intensivt. Loven blir som ett lugnt vakuum och man hinner göra sånt man inte hinner annars. Jag har haft litteratur i jobbet som jag tänkt läsa hur länge som helst som det äntligen går att få ro till. Det va snart 7 år sen jag tog min examen och mycket nytt har ju hänt sen dess. Man måste förnya sina kunskaper hela tiden vilket nästan alltid måste prioriteras bort tyvärr.

I måndags va jag ut med några kollegor och åt. Va riktigt trevligt. Behöver man göra oftare. 

Förra veckan kändes träningsrutinen på topp. Tre långa gympass och en halvmil löpning. Erika hängde med till gymet och det kändes jättekul. Vi tog passen rätt sent och mot sju är min kropp på väg in i dvala. Men det gjorde gott att ta sig iväg och kämpa emot tröttheten så det fortsätter vi med. 

Jag känner att jag blivit starkare och fått bättre uthållighet. Jag orkar springa snabbare än förut. Jag orkar ha tyngre motstånd och lyfta mer vikter. Det enda som säger ifrån är mina knän då och då men då får jag lägga mer fokus på styrka och mindre löpning har jag lärt mig. Ontet kommer oftast av för intensiva perioder med löpning och där jag glömmer styrketräningen.

Ska bli härligt att va ledig med familjen och va hemma utan massa måsten.  Barnen blev glada när snön kom så lite bus utomhus ska det bli. Sen satsar vi på träning, åka och bada, ridturer och träffa lite nära och kära under helgen. Full rulle, mycket glädje, njutning, lek och skoj. Så som det ska va i livet tycker jag.

Puls

6.03
Försöker och försöker. 3.55 står klockan på när jag slår upp ögonen. Och tankarna snurrar. På jobbet av alla saker. Jag kan inte sova. Tänk om det bara fanns en av-och-på knapp. Kl 7.30 på och kl 16 av. Det är det jag behöver jobba på konstant. Att släppa det. I perioder går det bra men när jag överhopas av förväntningar från miljoners alla hörn i perioder flippar hjärnan ur. Jag pratade med en fin kollega om KASAM - Känslan av sammanhang. Ibland känner jag mig som en alien och tappar allt fokus. Jag vet vad jag vill göra men det drunknar alltid i vad jag förväntas göra. Jag sitter just nu och försöker skriva ett schema över min arbetsvecka för att få en vettig övrerblick på tiden. Hur en vecka generellt är uppbokad av olika saker. När allt jag ska hinna är utlagt får varje skola i snitt en dag där jag kan ägna mig åt faktiskt elevarbete. Där jag kan möta eleverna i det de befinner sig i. Hur tusan ska man kunna göra något meningsfullt för 250 elever en dag i veckan? Önskar att någon kunde berätta det för mig.

Nu är det dags att göra sig i ordning. Väcka barnen, klä på dem, fixa mig och klä mig, äta något, borsta tänder, klä på ytterkläder, packa jobbväska och träningsväskan. Lämna barnen på förskolan. Åka till jobbet. Men i kväll klockan fem är det helg för oss allihop och det är jag så tacksam för! Vad vore livet utan min fantastiska familj!

Rullar på

20.00
Kom nyss hem från gymet. Ikväll fick jag sällskap. Hittills har jag mestaldels tränat ensam vilket jag inte heller har något emot. Det kan snarare va skönt när det varit en intensiv vecka att få ta sig iväg tidigt en lördagmorgon och få vara där helt ensam. Men jag ser verkligen fram emot att få sällskap ett par dagar i veckan av Erika. Det peppar en och är ett kul sätt att umgås på.

Gårdagens jobbdag bestod av 9 timmar utan rast. Ja, med min definition av rast så har man paus och helt utan tankar på jobbet. Detta infinner sig inte så ofta. Det är något man måste ta ansvar för själv. Får man inte den pausen så får man inte heller chansen till att göra sitt bästa i jobbet. Det gäller ju allt. Vi behöver sömn. Vi behöver vara passiva och lära oss att kunna vara det. Att vila för att plocka fram ny energi. Fylla på. Koppla av.

Prix har fått komma i andra hand någon vecka tillbaka. Tappskor, ruskväder, mörker och blankis peppar inte mig ett dugg att rida. Men det blir bara ljusare så snart kommer motivationen tillbaka.

Träningen föregående veckan blev i alla fall:
Må: 40 min styrkepass hemma
Ti: 40 min styrkepass hemma
On: 3,5km löpning
To: -
Fr: gym 45 min
Lö: gym 1 h
Sö: 3km löpning

I morse vaknade jag kl 5 när Ronnies väckarklocka ringde och kunde inte somna om. Det va härligt att få va vaken och ta morgonen med ro men jag hade gärna norpat en timme sömn till. Barnen vaknade före 7 och när vi va påklädda gick vi allihop hand i hand till förskolan. Det va en underbar stund ihop att börja dagen med.

Nu satsar vi på dusch, titta på nån serie eller film och något att äta. I dessa tider känns det befriande att inte ha fler kanaler än filmkanalerna för då behöver jag inte ofrivilligt matas med OS. Ja självklart, de är superduktiga, men jag får klåda i hela kroppen när jag ser sport på tv, oavsett vad det är.

3.25

0.10
Ja, 3.25 igår natt vaknade jag upp med ett ryck och har på något undermedvetet plan hört Thorin gråta och hostar med krupphosta. I samma stund som jag slår upp ögonen hör jag även Heira gråta inne från sitt rum. Förvirrat nyvaken sätter jag mig upp och tittar efter Ronnie men hans sida av sängen är tom. Han jobbar över just denna natt på sitt kvällskift. Bara denna natt.

Dilemmat blir vilket barn ska jag trösta först. Jag inser att Heira kanske inte är helt vaken men jag går snabbt in till henne och stryker henne över ryggen och pratar lugnt med henne. "Jag vill att du ska stanna här mamma". Jag säger att jag snart kommer tillbaka men måste trösta Thorin. Hon hinner somna om under tiden. Jag går in till Thorin som är otröstlig och ropar efter pappa. Jag märker att hans blöja behöver bytas och passar i samma stund på att ringa Ronnie för att se om han är på väg hem vilket han är. Krupphostan får mig direkt att tänka på de två sista gångerna det blev akutenbesök mitt i natten och att tillsätta adrenalin för att få honom att andas. Den här gången kändes inte lika kritisk ändå. Med telefonen i handen går jag in och ger vår pojke vatten och märker i samma stund att han under det korta ögonblick jag va ute ur rummet att han kissat igenom blöjan och lakanet.

Slänger ifrån mig telefonen och bäddar snabbt om så han får det torrt och kan bäddas ner igen. Han somnar tillslut om precis när Ronnie kommer innanför dörren. Jag somnar väl till kl 5 cirka.

Det va den natten det.

Tur att de nätterna är undantaget och all sympati till de som lever med denna turbulens dagligen.

I morgon ser vi fram emot att va lediga tillsammans allihop med helg och få fylla på sömnkontot igen.

Dags

22.20
Precis tillbaka från en halvtimmes rask promenad. Va riktigt skönt att rensa huvudet lite och få frisk luft. Thorin har haft hög feber och varit jättehängig idag. 40,4° som högst. Har pysslat om honom med att försöka få i honom vätska, febernedsättande, hålla honom sval, tröstat och torkat snor hela eftermiddagen. Det kommer nog till oss andra med gissar jag. Jag har känt mig lite seg idag men har tänkt att det mest berott på det gråa slaskvädret och kanske för att det är söndag. Men det känns som man bär på något som inte riktigt bryter ut. Det visar sig. Har klarat mig ifrån virusarna bra den sista tiden så någon gång måste det ju slå till. Det är ju trots allt värre för de små liven att bli sjuka än för oss.

Den här helgen har snurrat iväg så fort. I fredags var jag till Uppsala en sväng för att gå på stan. Blev lite reafynd och gick runt och provade flera löpartights men inga jag riktigt trivdes i. Jo, ett par för 800kr men då blir jag för snål mot mig själv. Dom pengarna behöver vi till något bättre. Är så skönt att strosa runt där själv och inte ha någon brådska. Va hemma igen strax före middagen. Det blev en skön kväll hemma.

Igår åkte vi till mamma för att gratta henne på sin 54-årsdag. Det va mysigt att hälsa på. Jag tog en springtur på kvällen på en halvmil. Kunde hålla mig under en halvtimme trots underlaget. Ska bättra på tiden längre fram i vår men just nu är jag så nöjd att få komma ut någon gång i veckan. Som det sett ut närmaste månaderna har jag hunnit i snitt två gympass, en löprunda, samt promenader och ridning varje vecka. Är glad att jag får möjlighet. Det är verkligen min ventil när annat går i uppförsbacke. Man tänker klart och tar bättre beslut efter man fått rensa både kropp och själ.
Prix har fått vilat den här veckan pga två tappade skor. Lite semester är han värd då och då.

Ronnie byter jobb om ett par veckor. Han är kvar på Sandvik men på en helt annan avdelning. Och hör och häpna - bara DAGTID! För första gången på våra tolv år tillsammans får han slippa skiftarbete i sitt jobb. Både när vi bodde i Falun och under våra år i Östersund jobbade han skift. Och inga mer helger.

Jag har verkligen kommit in i en grubblarperiod. Har aldrig direkt känt någon form av livskris. Alla beslut hittills har varit så självklara. Både jag och Ronnie brukar va noga med att prata om våra livsval och drömmar tillsammans. Var vill vi rota oss, hur vill vi bo, vad vill vi jobba med, vad vill vi prioritera, vilka drömmar går att förverkliga.. Tror det är viktigt att fråga sig för inga val man gör ska behöva kännas som skrivet i sten. Är livrädd för hamsterhjulet och att man ska känna att man inte har något val, för det har man alltid. Hela livet! Jag vill inte åldras med ångerkänslor. Det viktigaste av allt är att få chans att bygga upp en livslång relation till våra älskade barn. Jag vill så gärna få va viktig för dem livet ut. Och det hänger liksom på mig som förälder. Det är aldrig ett barns ansvar, anser jag.

Nu är det sovdags.