Livet as we (not) know it.

18.45
Den närmaste veckan har nog varit den tuffaste i mitt liv. I söndags anmäldes min faster försvunnen hemma i Östhammar. Missing People gjorde en stor sökning hela natten utan resultat. Bland alla var min man och min lillebror och gick med i regnet. På måndagkvällen hittas hon avliden i en tät skog en bit från deras bostad. Det är en stor fruktansvärd tragedi för allihop. Hennes man, barn, mamma, syskon och alla vänner sörjer så. Det är så orättvist. Hon är en så varm och go kvinna som förtjänade att få det bästa med sin enorma omsorg och omtanke för alla runtom henne. Satte sig själv i andra hand. Närmaste släkten hade en minnesstund för henne under tisdagen. Det va skönt att ses.

På onsdagen var jag mest i chock och höll mig hemma. På torsdag försökte jag jobba och lägga fokus på något annat men det va nästan omöjligt. Kombinerat med detta började jag känna mig yr, matt och kallsvettades de sista timmarna på jobbet. Jag låg sen hela kvällen med kramper i magen och kräktes. På fredagen hade smärtan klingat av men letat sig ner på högra sidan av magen. In till akuten på kvällen där de misstänker blindtarmsinflammation. Sen dess har jag slussats hit och dit. Det har varit sjuktaxi, in på Akademiska på akuten, ta prover och klämma och känna massa.Träffa sköterskor och läkare i mängder. Vidare upp på vårdavdelning inför operation. Iväg till gyn för att utesluta eventuella besvär där. Tillbaka igen. Göra skrubbdusch på skrubbdusch. Morfindos på morfindos. Haft besök av min älskade lillebror och hans fru på förmiddagen och sen kom en av mina närmaste vänner hit på eftermiddagen. Man sover. Gråter en skvätt. Hemlängtan och till min fina familj. Vrålhungrig och törsdig efter att knappt ätit på två dygn. Agerar nåldyna för blodprover, då jag är omöjlig att hitta kärl på. Får leva på dropp och måste fasta inför operationen som skjuts fram hela tiden när de har lägre bemanning på helgen och hela tiden får ta det mer akuta före. Tänker på hur det blir att bli sövd för första gången och vad de kommer hitta där inne..

Så nu ligger jag här på lördagkvällen och tänker och tänker.. Ligger helt stilla för då gör det som minst ont. Vill bara att det ska va överstökat och få åka hemåt snart.. och kramas och pussas med min älskade man och våra barn. Och äta.. halleluja vad gott det kommer va att ta den första tuggan mat.. och de första stora klunkarna vatten..

Jag älskar er alla där ute!