7:10
Det är 50% risk att det är Corona, börjar vi tänka här hemma ... men Influensa eller Corona? Egentligen hoppas jag att det är Corona för det vore tungt med en ny omgång som slår ut oss allihop så snart efter den här. Något skit har slagit ner i vår familj oavsett och restriktionerna är: stanna hemma med förkylningssymptom. Det började med Ronnie onsdag den 5 mars. Jag skulle ge mig iväg till Riga med några kollegor samma dag och hade varit på Slipknot-konsert i ett överfullt Globen den 21 februari. Jag drog alltså INTE på mig några baciller, trots så mycket exponering ute i tunnelbanor, arenor, tåg och flygplatser. Så han fick det mest troligt här i lilla Östhammar. Ödets ironi, när man tror att man lever relativt skyddat i mindre samhällen.
Ronnie blev sjukare mot helgen och när jag kom hem på fredagen insåg vi att det bara var att ställa in kalas för Thorin som fyllde 9 den 7 mars, på lördagen. Vi ringde alla nära och kära och ställde in firandet. Vi grattade honom så gott vi kunde ändå här hemma, med fika och presenter. Det här var då innan alla restriktioner dök upp för oss "vanliga dödliga", som inte varit i Italien och åkt skidor osv.
Ronnie blev sjukare och sjukare och jag skämtade med honom om "man cold" och vi vet att han alltid blir så supersjuk så fort han får minsta lilla förkylning. Han har fått besked att han har bronkit sedan tidigare besvär med lungorna och får leva med det resten av livet som det låter. Måndag den 8 mars bröt det ut på Thorin med svår hosta och feber. Då började det gnaga i en om det kunde vara något mer än de vanliga säsongsförkylningarna. Jag gick omkring på jobbet med molande huvudvärk några dagar den veckan. Heira bröt det ut på fredag kväll den 13 mars och mig rejält på lördagen därpå. I samma veva började krisläget öka ute i samhället och i massmedia. Vi hade visst fullträff på många av symtomen. Ont i leder, huvudvärk, rosslande andning, feber (inte uppåt 40 grader, men ändå påverkade), torrhosta och snoriga. 1177 och Folkhälsomyndigheten är de källorna jag förlitar mig på. Kvällstidningarna och sociala medier ger mig bara magsår. Så nu sitter vi här hemma och kommer nog göra det resten av denna veckan. Vi har så fina vänner som ställer upp att handla till oss och frysen är redan full, så vi behöver inte hamstra i desperation.
Blir en hel del skärmtid när alla är hängiga men även massa härligt prat och häng med barnen. Det är liksom det man orkar. Alla krav läggs åt sidan dessa gånger. Heira är redan pepp för hemundervisning och läxor och vi övade intensivt på grammatik och Sveriges landskap igår. Barnen är på återhämtning, främst den elaka hostan och huvudvärk som är kvar. Ronnie är mest långdragen i detta. Han är pigg i knoppen, men lungorna är ur spel, så fort han rör på sig det minsta. Jag är påverkad och rejält hängig fortfarande. Släpar sig runt kvarteret korta svängar med vovven för att få lite frisk luft (undviker host och nys så gott det går utanför tomten). Går omvägar när man möter grannarna, så de tror väl att man är folkskygg.
Låt oss bara hoppas att majoriteten av oss människor kan får det här överstökat fort utan allvarliga komplikationer och kan komma tillbaka ut i samhället igen. Kanske kunna göra en insats för andra som behöver hjälp, i synnerhet de gamla.
