Blodsband

14.41
Middagen med min lillebror, mamma och pappa blev så himla bra igår. Daniel kom en stund innan mamma och pappa, och vi hjälptes åt att laga all mat. Vi bjöd på toast skagen, ugnsgratinerad fläskfilé med hasselbackspotatis, och så blev det brownies i efterrätt. Det var så himla skönt att få ha mamma och pappa vid samma köksbord sådär! Min lillebror har inget minne från när vi var små och fortfarande levde som familj, eftersom de skildes när han bara vår två år. Så då var det på tiden att vi kunde ses allihop, 20 år senare! Det kändes bara så bra allting.

Mamma och pappa berättade lite om minnena de hade från när vi föddes och var pyttesmå. Pappa berättade om Daniels och mina olika påhitt och bus. Jag nämnde något som jag tror är ett av mina allra första minnen från när jag var liten. Jag var 3 och skulle fylla 4 år. Daniel hade precis kommit till världen och jag och pappa skulle åka och hämta honom och mamma på BB. Jag kommer ihåg en bild av att Daniel ligger i baksätet i en brun liggvagn på vägen hem och jag är så mallig över att ha en lillebror. Jag har verkligen känt så starkt för honom ända sen dess. Ingen avundsjuka, eller missunsamhet någonsin, som jag kan minnas. Han har varit den jag alltid velat skydda och vara rädd om och som alltid varit det viktigaste jag haft under uppväxten.

Jag tycker man inser mer och mer, ju äldre man blir, vad familjen betyder för en. I alla fall är det så för mig. Under uppväxten är de ens allt. Man har en tid i livet då man bryter sig fri och vill klara sig själv. Sen märker jag igen att vad som än händer en i livet så är ens familj och släktband det viktigaste man har i slutändan. Där finns en gemensam historia och blodsband som aldrig kan tas ifrån en.