6 oktober 2009

Jennydag

17.52
Ja, namnsdag var det. Knappt så man kommer ihåg det där längre. Ingenting som behövs grattas direkt känner jag. Men mamsen ringde mig när jag satt i bilen på väg till jobbet i morse och grattade mig. Då blev jag allt lite rörd ändå att hon kommit ihåg det.


Oj, vad jag är trött! Ska nog gå och krypa ner under en filt i soffan och läsa lite och kanske ta en tupplur. Har precis kommit från simhallen. Igår red jag och det var supermysigt. Har inte gjort det på nån vecka så det kändes skönt att komma upp i sadeln igen. Var en helt underbar höstkväll! Vill verkligen kunna hålla igång med fysisk aktivitet så länge jag bara orkar. Känner att mina höfter/fogar eller vad det nu är börjar ge upp, men simningen kommer jag nog kunna fortsätta med ändå.

I helgen var det full rulle. I fredags pysslade vi lite hemma. Ronnie åkte iväg och jobbade natt så då var jag själv. Smög ner till grannarna på kvällningen och vi hade lite filmmys ihop.

På lördagen försökte jag unna mig sovmorgon men vaknade kl 7 ändå. Gick ner på höstmarkanden på torget en snabbis och köpte lite godis och lite annat. På eftermiddan åkte Ronnie och jag till Uppsala. Ronnie träffade massa folk inom parkourträningen och jag gick ut och åt med ett gäng kollegor. Det var riktigt mysigt. Sen på kvällen begav jag mig direkt ut till stallet och hade stallträff med de andra tjejerna. Vi satt uppe på höskullen väl påklädda och drack te och åt tårta och snackade. Var riktigt charmigt i höstmörkret.

På söndagen tog vi det mest lungt på förmiddagen, sen åkte vi över till Gräsö. Ronnie sprang från färjeläget till Örskärsund, en sträcka på cirka 2,3 mil. Kände mig så stolt över honom när jag hämtade upp honom med bilen. Då var han trött. Stockholm marathon nästa då! Jag passade under tiden på att hälsa på hos mamma och sen vidare till pappa och hälsade på, där vi åt middag sen på kvällningen.

Helgerna går alltid så fort! Trots att jag har tredagarshelg känner jag att jag gärna skulle ha mer. Älskar min fritid! Ja, snart kommer jag ju vara hemma en lång tid. Känns lite overkligt nu när man haft full aktivitet i alla år med studier, jobb och allting.

Men fasiken var underbart det ska bli att få bli förälder, att det där lilla livet som ligger där inne och ruvar snart ska komma ut och bli en egen individ. Längtar varje dag. På lördag är det vecka 28 alltså. Nu börjar verkligen magen växa. Puh! Känns som organen knappt får plats där inne. Bebisen bara bygger ut sitt territorium hela tiden! När man lägger sig på kvällningen och känner alla rörelser så blir det på nåt sätt som man står ut med den där zeppelinarfeelingen man har i hela kroppen, inställd på att det bara kommer bli mer av den varan! Bara gilla läget!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade