Pannkaksdag

10.55

Det är så härligt att den traditionen har hållits vid liv. Just torsdagar brukar på något komiskt sätt bli dan för pannkakor och soppa här hemma. Det är verkligen ett heligt barndomsminne för mig. Minns när man fick pannkakor och ärtsoppa hemma hos farmor som liten och det var verkligen en veckans mathöjdpunkt. Först fick man hennes smaskiga ärtsoppa direkt från storkoket på vedspisen. Sen några nygjorda pannkakor med sylt. Sen tog man gärna en till skål soppa och några pannkakor till efter det. Det gick aldrig och bestämma sig riktigt för vad man ville ha sist. Mums!

Ja, vad vore livet utan den njutning som mat ger? Skulle aldrig kunna välja bort hemlagad, smaskig mat mot supermegalightvaror, konstiga dietpulver och bantningspiller. Näe, då lever jag hellre med de där extrakilona i så fall. Men jag vet, det må låta motsägelsefullt, för självklart har även jag hundra gånger gnällt framför spegeln och bara velat vakna upp färdigformad och vältränad. Men vägen dit får vara lite krokig och långsam, det gör mig inget. Motion säger jag bara! Tror det var Mia Skäringer som sa något liknande som att "jag tränar för att kunna äta". Det är en härlig livsfilosofi tycker jag! Eftersom mat är halva livets passion så får det vara motionen som gör jobbet, och vad man får jobba sen då! Men när väl målet är nått, för det vet jag att jag klarar, så kommer man kunna se tillbaka och känna att jag har gjort hela jobbet, utan någon livlina!

Den här bilden är tagen för cirka två år sen. Då var jag bara ett par kilon från min drömvikt. Det efter att under studietiden slutligen hittat fasta rutiner, levt sunt och varit i harmoni. Sen 2007 blev det flytt, nytt jobb, stress, dåliga rutiner samt att jag förlorade både farfar och min häst det året. Den tiden hade man absolut ingen tanke att vara rädd om sig så då föll hälsotänket totalt.. Tror det där året 2007 var det mest uppslitande och tärande år jag upplevt.

Låg och pratade med älsklingen i morse om balans i livet och det känns verkligen som alla delar är i harmoni nu igen. Ligger ofta och smeker magen och känner mig så trygg med att få bli mamma just nu. Är verkligen där i livet som jag hade velat. Fritiden, ekonomin, socialt sett, boende, arbete.. Frågade Ronnie och han kände samma sak runt sin tillvaro. Vi båda har hittat vårat eget, och det är synkat med vår gemensamma tillvaro på ett så bra sätt. Så du är så välkommen till världen lilla bebis!