VI HAR BLIVIT FÖRÄLDRAR!

Åh, man vill verkligen skrika ut det till hela världen! Det här är verkligen fullständig och komplett lycka! Här följer en logg över hela den dagen då Heira kom till oss.

Namn: Heira Elin Manfredsson
Födelsedatum: Tisdagen den 22 december kl 21.12
Vikt: 3590 gram
Längd: 48 cm

Tisdag 22 december

6.30

Ronnie kommer hem från Sandvik efter att ha jobbat nattskiftet. Jag vaknade till och vi låg och pratade och drömde oss bort till dagen då vårat barn skulle komma som var beräknat 2 januari 2010.
- Jag känner på mig att det blir 4 januari, säger Ronnie.
- Hm.. 7 januari tror jag, det är ju ett lyckonummer, fyller jag i.
Ronnie somnar fort men jag ligger och vänder mig i sängen och kan inte somna om.

7.10

Jag går upp för att gå på toa och då knäpper det liksom till i mig. Vattnet har gått! Men det tar ett tag innan jag förstår vad som just skett, för det är ju inte direkt vattenfallet med ett plask som man ser på film utan det sipprar sakta, sakta, vilket det sen visar sig kommer fortsätta göra ända fram till 18-tiden på kvällen.

8.00

Jag ringer Förlossningsmottagningen i Uppsala där jag blir rekommenderad att äta en ordentlig frukost och försöka sova lite fram till att det blir dags att åka in för rutinkontrollen som görs vid vattenavgång som vi fått tid för kl 13.30. Vid den här tidpunkten har jag hittills inga värkar. Jag irrar runt hemma en stund, äter något, packar lite och går och lägger mig. Jag ligger i halvdvala, men är alldeles för uppspelt för att kunna somna.
9.00
Snart börjar en molande känsla smyga sig på och jag märker att det händer saker i kroppen. Än så länge ligger Ronnie sovandes bredvid mig ovetande om den stora händelsen. Jag tänker att han behöver de knappa 4 timmarna sömn om han ska vara kapabel att köra och lite alert.
9.30
- Gubben, vattnet har gått, viskar jag. Hans ögon blir stora.
- Nä, du skojar va?!
Vi tar oss upp och äter och plockar i ordning för att åka. Ute är det en sagolik dag, -10, strålande sol och pudersnö. Vid det laget är värkarna kraftiga och kommer med ca 15 min mellanrum.

-10 c, stålande sol och ett vackert snötäcke

13.00
När vi är inne i Uppsala kommer värkarna med 10 min mellanrum. Jag är alldeles blöt av allt fostervatten. Jag får ligga i ett rum där de kollar värkarnas styrka och hjärtljud på bebisen.
14.30
Nu är värkarna kraftiga och jag har svårt att fokusera på annat. Vi åker ifrån sjukhuset hem till Tinas föräldar där vi tar en kort fika med Daniel och Tina. Men vi får snart bege oss tillbaka till sjukhuset igen. Värkarna kommer var 5:e minut.
16.30
Vi beger oss till Förlossningen där vi blir mottagna av en barnmorska som heter Carina. Hon och en annan som heter Carin är de två som följer oss under hela kvällen.
19.00
Vi får vara i ett vårdrum tillsammans i väntan på undersökningen där de kollar hur pass öppen man är. Nu är det verkligen igång! Det kommer 1 minut långa värkar, var 3:e minut och det är sådan kraft. De frågar om jag vill ha smärtlindring och jag ber om värmande omslag att ha mot ryggen, där det gör mest ont när värkarna är som starkast. Ronnie ligger bredvid mig och stöttar och peppar mig under och mellan värkarna skojar vi och pratar. Hans hand får ta en del stryk då jag kramar den hårt, hårt under värkarna.
20.20
Carin kommer in och undersöker mig.
-Är ni beredda att bli föräldar, för du ska föda nu Jenny.
Då är jag öppen 10 cm och hon känner bebisens huvud några centimeter in. Hon rullar iväg min säng till ett förlossningsrum. Här inne finns tillgång till lustgas. Det blir väl i princip den enda smärtlindring jag hinner prova, men som jag snart puttar ifrån mig då jag till slut tänker: Äh, vad gör det för skillnad nu? Jag klarar mig sista biten med.
20.40
Nu börjar känslan att vilja krysta komma på allvar. Jag ligger en stund på sidan men sen på rygg de två sista värkarna. En halvtimmes regelbundna krystvärkar hinner det bli sen kommer bebisen ut till världen.
21.12
Heira är hos oss! Hon är först så där bebisblå, men skriker direkt när hon är ute och får snabbt fin färg. Hon läggs efter ett tag på min mage och ligger och kikar. Navelsträngen klipps. Moderkakan lossnar och kommer ut efter ett tag. Vi flyttas så småningom över till en annan säng och hon börjar nästan direkt att amma.

Vi sover kvar över natten, läkaren kommer för undersökning klockan 9 dagen efter. Vid 12-snåret den 23 december är vi hemma med vår nya lilla familjemedlem.

Knappt en timme gammal!

Två har blivit tre!