Sitter och lyssnar på Thåström. Hans underbara texter får en verkligen att sväva iväg i tankarna..
Har någon mer sett filmen Into the wild av Sean Penn? Såg den för ungefär ett år sen tror jag och blev helt tagen. Det är en helt fantastisk film som samlar så mycket av det livet består av och kanske om att våga gå emot det där förutsagda, det där förväntade i våra liv. Efter filmen lämnades i alla fall jag med känlsan att vi verkligen ska våga släppa våra roller och uppleva det hjärtat vill. Men allra bäst gör vi det ihop med de betydelsefulla i våra liv. Lycka blir ändå fulländad om vi delar den med någon annan.
Jag älskar ensamheten och den har varit min bästa vän många gånger. Jag älskar friden. Jag älskar tystnaden. Jag älskar att känna hur allt vilar inom mig och runtom mig. Jag älskar stunderna då jag slipper omgivningens förväntan att det hela tiden måste hända något, som bara får mig att känna mig instängd.
Men allra mest älskar jag den känslan de riktigt bra relationerna till dem i min omgivning ger, där den osynliga outsagda energin infinner sig. Där hela tiden känslan av ömsesidig förståelse finns. Ingen tar eller ger mer energi än någon annan, utan allt är i balans. Man behöver inte uttala bandet som finns eller jobba för att vänskapen ska överleva. Den bara är.
Jag har väldigt sällan behövt andras uppskattning för att känna mig värdefull. Ofta har jag litat på mig själv allra mest och min förmåga att klara av livet. Många, särskilt vuxenvärlden, i ens omgivning har byggt upp en förväntan i vad man borde och ska göra med sitt liv, men alltid har jag lyssnat på vad jag själv vill och vad jag själv är redo för och detta har fått mig att lyckas uppfylla mina drömmar hittills.
Tyvärr sätts många relationer livet i gungning då och då genom livet, även dem som kanske varit det trygga fundamentet i ens barndom. Ingen relation eller person är konstant. Allt förändras och egentligen har det nog gått upp för mig alltmer vilka relationer jag behöver i livet. Vi ska aldrig vara tvungna att befinna oss i närvaron av människor där vi fylls av känslan att den positiva energin sugs ur en, eller där man känner sig mindre värd än någon annan. Dessa relationer tror jag inte ger mig någonting och jag tror inte jag kan inte ge något till dem..
Nu ska jag gå och färga håret och fortsätta njuta av musiken och friden..
Har någon mer sett filmen Into the wild av Sean Penn? Såg den för ungefär ett år sen tror jag och blev helt tagen. Det är en helt fantastisk film som samlar så mycket av det livet består av och kanske om att våga gå emot det där förutsagda, det där förväntade i våra liv. Efter filmen lämnades i alla fall jag med känlsan att vi verkligen ska våga släppa våra roller och uppleva det hjärtat vill. Men allra bäst gör vi det ihop med de betydelsefulla i våra liv. Lycka blir ändå fulländad om vi delar den med någon annan.
Jag älskar ensamheten och den har varit min bästa vän många gånger. Jag älskar friden. Jag älskar tystnaden. Jag älskar att känna hur allt vilar inom mig och runtom mig. Jag älskar stunderna då jag slipper omgivningens förväntan att det hela tiden måste hända något, som bara får mig att känna mig instängd.
Men allra mest älskar jag den känslan de riktigt bra relationerna till dem i min omgivning ger, där den osynliga outsagda energin infinner sig. Där hela tiden känslan av ömsesidig förståelse finns. Ingen tar eller ger mer energi än någon annan, utan allt är i balans. Man behöver inte uttala bandet som finns eller jobba för att vänskapen ska överleva. Den bara är.
Jag har väldigt sällan behövt andras uppskattning för att känna mig värdefull. Ofta har jag litat på mig själv allra mest och min förmåga att klara av livet. Många, särskilt vuxenvärlden, i ens omgivning har byggt upp en förväntan i vad man borde och ska göra med sitt liv, men alltid har jag lyssnat på vad jag själv vill och vad jag själv är redo för och detta har fått mig att lyckas uppfylla mina drömmar hittills.
Tyvärr sätts många relationer livet i gungning då och då genom livet, även dem som kanske varit det trygga fundamentet i ens barndom. Ingen relation eller person är konstant. Allt förändras och egentligen har det nog gått upp för mig alltmer vilka relationer jag behöver i livet. Vi ska aldrig vara tvungna att befinna oss i närvaron av människor där vi fylls av känslan att den positiva energin sugs ur en, eller där man känner sig mindre värd än någon annan. Dessa relationer tror jag inte ger mig någonting och jag tror inte jag kan inte ge något till dem..
Nu ska jag gå och färga håret och fortsätta njuta av musiken och friden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar