Kalas. Ett år äldre. Ja.

21.37

I morse vaknade jag av Ronnie som kom in med fika på sängen och sjöng ja må hon leva till mig. Det va så mysigt! Fick presentkort på massage av honom (hos en utbildad massör alltså). Det är sånt som man aldrig unnar sig själv men nu får jag för första gången prova det. Sen fick jag Five fingers skiva. Får aldrig nog av att lyssna på dem! Sen somnade vi om och vaknade tillsammans senare. Jag kände lite inför den stundande dagen en viss olust i kroppen. Inte lika kul att fylla år längre. Det är ju inte som när man var liten direkt och gjorde en lista i kalendern.. 162 dagar kvar till min födelsedag.. Men nu på kvällen, när allt folk varit här hela dan, så känner jag mig så upprymd och jo det är faktiskt kul. De som betyder så mycket för en visar en fin gest genom att gratulera en vilket bidrar till att man känner sådan frid i kroppen. Känner mig omgiven av så fina människor.

Jag blev på så bra humör också efter att fått prata i telefon ikväll med stallägaren som hjälper mig träna Prixen. Hon berättade hur det gått efter att ha åkt iväg och tränat honom för instruktör idag och hon fick sådan bra respons och var så nöjd med honom vilket fick mig att känna mig så glad och upprymd. Hon nämnde att hon mer än gärna fortsätter att träna honom nu framöver och jag blir så smickrad. Det bästa jag kunnat gjort är att ha flyttat honom till det här stallet. Trodde aldrig jag skulle ha turen att få sådan hjälp. Och det kommer verkligen som en skänk från ovan nu när man är gravid och allt. Det är verkligen bra tajming!

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund och njuta av det som är kvar av denna bemärkelsedag och hoppas på att det här året som 27-åring blir så bra det bara kan bli. Och ojsevojse vad mycket man står inför i form av upplevelser och förändringar detta kommande år...