Dags

22.20
Precis tillbaka från en halvtimmes rask promenad. Va riktigt skönt att rensa huvudet lite och få frisk luft. Thorin har haft hög feber och varit jättehängig idag. 40,4° som högst. Har pysslat om honom med att försöka få i honom vätska, febernedsättande, hålla honom sval, tröstat och torkat snor hela eftermiddagen. Det kommer nog till oss andra med gissar jag. Jag har känt mig lite seg idag men har tänkt att det mest berott på det gråa slaskvädret och kanske för att det är söndag. Men det känns som man bär på något som inte riktigt bryter ut. Det visar sig. Har klarat mig ifrån virusarna bra den sista tiden så någon gång måste det ju slå till. Det är ju trots allt värre för de små liven att bli sjuka än för oss.

Den här helgen har snurrat iväg så fort. I fredags var jag till Uppsala en sväng för att gå på stan. Blev lite reafynd och gick runt och provade flera löpartights men inga jag riktigt trivdes i. Jo, ett par för 800kr men då blir jag för snål mot mig själv. Dom pengarna behöver vi till något bättre. Är så skönt att strosa runt där själv och inte ha någon brådska. Va hemma igen strax före middagen. Det blev en skön kväll hemma.

Igår åkte vi till mamma för att gratta henne på sin 54-årsdag. Det va mysigt att hälsa på. Jag tog en springtur på kvällen på en halvmil. Kunde hålla mig under en halvtimme trots underlaget. Ska bättra på tiden längre fram i vår men just nu är jag så nöjd att få komma ut någon gång i veckan. Som det sett ut närmaste månaderna har jag hunnit i snitt två gympass, en löprunda, samt promenader och ridning varje vecka. Är glad att jag får möjlighet. Det är verkligen min ventil när annat går i uppförsbacke. Man tänker klart och tar bättre beslut efter man fått rensa både kropp och själ.
Prix har fått vilat den här veckan pga två tappade skor. Lite semester är han värd då och då.

Ronnie byter jobb om ett par veckor. Han är kvar på Sandvik men på en helt annan avdelning. Och hör och häpna - bara DAGTID! För första gången på våra tolv år tillsammans får han slippa skiftarbete i sitt jobb. Både när vi bodde i Falun och under våra år i Östersund jobbade han skift. Och inga mer helger.

Jag har verkligen kommit in i en grubblarperiod. Har aldrig direkt känt någon form av livskris. Alla beslut hittills har varit så självklara. Både jag och Ronnie brukar va noga med att prata om våra livsval och drömmar tillsammans. Var vill vi rota oss, hur vill vi bo, vad vill vi jobba med, vad vill vi prioritera, vilka drömmar går att förverkliga.. Tror det är viktigt att fråga sig för inga val man gör ska behöva kännas som skrivet i sten. Är livrädd för hamsterhjulet och att man ska känna att man inte har något val, för det har man alltid. Hela livet! Jag vill inte åldras med ångerkänslor. Det viktigaste av allt är att få chans att bygga upp en livslång relation till våra älskade barn. Jag vill så gärna få va viktig för dem livet ut. Och det hänger liksom på mig som förälder. Det är aldrig ett barns ansvar, anser jag.

Nu är det sovdags.