Snöö

20.05
Barnen sover. Vi laddar för lite sen middag på tu man hand och film.

Det är fantastiskt hur energin hos en familj kan vända. I morse kände jag inte lust för någonting. Vaknade utvilad men snörusket gav den spontana reaktionen att bara stanna under täcket hela dan och deppa. Varför ska humöret styras av vädret så dant? Det blev lite olika vilja efter frukost med vem av oss vuxna som tyckte att vi hade störst skäl till att få krypa ner under täcket igen och få dra sig vår lediga dag ihop. Ronnie somnar precis var som helst och näromhelst och då blir jag en avundsjuk surpuppa för det enda sättet jag kan koppla av på och slumra till igen är att det är nedsläckt, inga ljud och helst ingen vaken i huset. Har inte små krav på livet jag. Men så är det. När man ammade och sov max tre timmar i sträck så va kroppen fantastisk på att anpassa sig men nu kan jag knappt ta en powernap med liv och rörelse runt mig.

Det va myror i brallan här hemma före lunchen så det gjorde oss alla så gott att dra på massa kläder, fixa varm choklad med mackor och ge sig ut i skogen en stund. Va riktigt härligt att sätta sig i ett vindskydd med snön yrandes runt oss.

När vi kom hem kollade vi på Lejonkungen och jag började nästan gråta. Samma scener varje gång. Den är så fin. En stor favorit.

Ska jag eller ska jag inte började mala i tankarna. Hemmaträning, gymet eller löpning. Det slutade med att sprang jag 5,5km. Det krävde sin kvinna kände jag. Dra på sig kläderna, mössa, musik i öronen, vantar och ut i tung snöslask, oplogade gångvägar, piskande regn och hård motvind. Men det va så skönt.

Så det gick att rädda upp denna första känsla i morse till en superbra dag.