3.25

0.10
Ja, 3.25 igår natt vaknade jag upp med ett ryck och har på något undermedvetet plan hört Thorin gråta och hostar med krupphosta. I samma stund som jag slår upp ögonen hör jag även Heira gråta inne från sitt rum. Förvirrat nyvaken sätter jag mig upp och tittar efter Ronnie men hans sida av sängen är tom. Han jobbar över just denna natt på sitt kvällskift. Bara denna natt.

Dilemmat blir vilket barn ska jag trösta först. Jag inser att Heira kanske inte är helt vaken men jag går snabbt in till henne och stryker henne över ryggen och pratar lugnt med henne. "Jag vill att du ska stanna här mamma". Jag säger att jag snart kommer tillbaka men måste trösta Thorin. Hon hinner somna om under tiden. Jag går in till Thorin som är otröstlig och ropar efter pappa. Jag märker att hans blöja behöver bytas och passar i samma stund på att ringa Ronnie för att se om han är på väg hem vilket han är. Krupphostan får mig direkt att tänka på de två sista gångerna det blev akutenbesök mitt i natten och att tillsätta adrenalin för att få honom att andas. Den här gången kändes inte lika kritisk ändå. Med telefonen i handen går jag in och ger vår pojke vatten och märker i samma stund att han under det korta ögonblick jag va ute ur rummet att han kissat igenom blöjan och lakanet.

Slänger ifrån mig telefonen och bäddar snabbt om så han får det torrt och kan bäddas ner igen. Han somnar tillslut om precis när Ronnie kommer innanför dörren. Jag somnar väl till kl 5 cirka.

Det va den natten det.

Tur att de nätterna är undantaget och all sympati till de som lever med denna turbulens dagligen.

I morgon ser vi fram emot att va lediga tillsammans allihop med helg och få fylla på sömnkontot igen.