Karaktären

21.30
Helgen har varit bra. Man vill att det aldrig ska ta slut. I fredags var agendan rätt full från början. Planen va rida, träna, spontanbesök av Erika, pulkabus i Öregrund med Tina och barnen och utgång med ett par kollegor i Uppsala på kvällen. Nu blev inte allt av så dagen blev lugn och mest hemma. Passade på att rida min vilda häst. Han är så härlig med sitt galna temperament. Det bidrar minst sagt till en skräckblandad förtjusning att ge sig ut. Han är så taggad ibland. Ibland är han lugn och from, ibland håller han på att krypa ur skinnet helt.
På eftermiddagen åkte vi pulka hela familjen. Har en backe ganska nära som är perfekt för barnen. Va superkul!

På lördagen blev det stall och sen följde mamma med mig och barnen och badade. Träningen den veckan blev två gympass, en löprunda, ridning och promenader.

Idag efter jobbet tog jag ett gympass.
Nu har jag gått in i vecka 3 med mitt gör-det-själv-rehab med socker. Några återfall kan jag erkänna att det blivit. 1 delicato-bit, 1/2 munk, 2 småkakor. Ingen semla eller annat gräddigt bakverk i alla fall, vilket är en stor seger på resan. Jag fortsätter på och kan med en titt i backspegeln erkänna att jag inte lyckats mer än en vecka utan att ge efter. Men jag känner att det är lättare nu än för två veckor sen. Det stora eldprovet va att se en nyöppnat chokladask stå i fikarummet på jobbet. Då va mina fingrar på väg dit. Omedvetet. Men jag lyckades stå emot.

Jag känner att det verkligen va på sin plats att tänka över sina gottevanor. Före jul blev det mycket gott med fika, kakor varje dag och en chokladkaka fick jag nog i mig varje helg under en period. Jag märker hur dålig sömn, stress, stor press, för mycket ansvar,  brist på träning och det där eviga mörkret gör med min karaktär. Ändrar jag på det så stoppar jag ovanorna.