En stund för mig själv

22.51

Jo, jag tänkte att jag skulle blotta mitt hjärta och faktiskt ta mig en stund att fundera vad jag faktiskt är nöjd med hos mig själv. De som läser det här kommer kanske rynka på näsan och jag känner att hjärtat rusar lite när jag tänker på det. Jag - BRA? Självförtroende har jag skrivit om tidigare här i bloggen: http://jennys-dagdrommar.blogspot.com/2011/10/ego-boost.html så då vet ni lite om hur jag resonerar runt det sen förut. Men vad är jag nöjd med hos mig själv? Vad är jag bra på? Under uppväxten hade jag hundraelva olika komplex. Jag vågade aldrig räcka upp handen för att jag var rädd att klassen skratta ut mig. Jag hatade min röst. Jag sa aldrig ifrån.. Något som hör lite till min personlighet är att jag är helt värdelös på att ta skit från andra, vara bitchig och ge svar på tal! Åh, vad många gånger jag önskat att jag haft lite jävlar anamma i mig och kunnat ge folk på käften som gjort någon i min omgivning eller mig själv illa. Om någon sagt något nedlåtande så har jag bara blivit stum och nästan ursäktat min existens. Tacksamt personlighetsdrag för dem som gillar att trycka ner andra i skolsulorna med andra ord.

Idag är jag inte riktigt den personen som jag var som liten, men självklart kan den där försynta Jenny och känslan av att vara mindre värd komma fram då och då idag med. Det är som att en viss typ av människor lockar fram det där inom mig, som att de kommer förbi min sköld och jag blottar hela mitt inre och känner mig som 8 år på nytt. Ledartyper och de som kör på med sina härskartekniker är väl dem jag har svårast för. Jag har lärt mig att avskärma mig och blivit starkare såklart och med föräldraskapet har en tiger växt fram, en helt annan kraft och vilja att skydda mitt eget. Idag har jag väl en sorts annan trygghet och behöver inte på samma sätt andras bekräftelse eller bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig. Jag försöker omge mig med glada, varma och lugna människor som gör mig glad och som får mig att känna mig betydelsefull. På sätt och viss undviker jag att omge mig med dem som sprider negativ energi runtom sig helt enkelt.

Nåväl, för att summera mina goda sidor då.. vinna eller förlora!

1. Genom alla år så verkar jag haft en förmåga att få många av mina närmaste att anförtro sig åt mig, kanske bland annat därav mitt yrkesval eftersom jag helt enkelt älskar att höra människors berättelser och fördjupa mig i det som sker inom oss och samspelet mellan människor. 

2. Ett annat drag jag gillar hos mig själv är min strukturella förmåga (även om det inte alltid går enligt planerna). Jag gör gärna att-göra-listor, planerar ekonomin, inköpslistor, skriver planeringar, fyller kalendrar och vill vara lite av en projektledare i vissa fall. Det ger mig en känsla av kontroll helt enkelt. Ibland kan jag bli lite för låst vid planering och rutiner, men impulsiviteten finns där, jag lovar!

3. I hela mitt liv har jag trivts med ensamheten och det är något jag aldrig haft något problem med. När jag var liten kunde jag dagdrömma mig bort och leka mycket ensam, för att jag trivdes med det. Som vuxen har jag till exempel kunnat njuta till fullo av att åka iväg själv för en shoppingdag, sitta själv och mysa om kvällen till en film eller lyssna på en skiva.

4. Något som kanske kompletterar upp förra punkten är väl att jag å andra sidan har ett starkt närhetsbehov. Jag tycker om närhet och kroppskontakt och får aldrig nog av att visa uppskattning till dem som står mig nära med en kram. Att ha mina barn i knät och pussa och krama dem. Eller ligga i Ronnies knä och bli pillad i håret. Eller stå och borra in ansiktet i min hästs mjuka päls..

Ja, det blev ett långt inlägg om bara mig så nu får jag ta en paus från ego-trippen och gå och lägga mig. Men jag lovar, mina vänner, det känns oerhört bra för själen att berömma sig själv någon gång då och då. Det är ju ingenting man gör i överflöd direkt..