ego-boost

15.10
Ja, självkänsla är ju inte direkt något man är fylld till bredden av kanske, och vem är egentligen det till 100%? Vad är det som gör oss människor så självkritiska? Det bästa man kan göra åt saken är att istället för att klanka ner på det man tycker mindre om hos sig själv, kan man alltid försöka höja sig själv med det man faktiskt är nöjd med.

Jag såg mig själv under hela min barndom och i tonåren som tjock och ful till exempel. Vet inte om det är att jag redan som liten fått höra att jag är mullig och klumpig och att det sen etsat sig fast. Eller kommentarer från de grymma tjejerna i skolan som fått en att sänka sin självbild. Eller den ständiga ytliga tävlan man utsätts för från man föds till man dör om att vara snyggast, bäst och vackrast.

Nu med facit i hand och när jag är vuxen så kan jag säga att jag varken var/är tjock eller särskilt ful heller. Det konstiga är när jag kollar tillbaka på mig själv för 10 år sedan eller bara för 3 år sedan så ansåg jag mig som stor och klumpig även då. Det är så sjukt att dessa tankar naglar sig fast så djupt i oss livet igenom. Varför inte bara kunna vara nöjd, njuta av livet och låta samhällets normer och krav bara rinna av en?

2001

2008

Ja, och den där hetsen kan jag väl erkänna lever kvar i mig än, att aldrig bli riktigt nöjd. Nu vet jag att jag har några lastkilon att jobba med efter två graviditeter, till skillnad från förut i mitt liv då jag egentligen varit ganska "normal" (hur man nu ska avgöra vad som är normalt idag, med alla sjuka ideal). Men konstigt nog så är jag mer trygg med mig själv nu, trots bristningar, valkar och celluliter. Det är väl just känslan av att man fått någon form av harmoni i livet som gör att alla dessa nojor blir liite mindre betydelsefulla. Men som sagt det lever kvar där än och jag vill så gärna ha den där H&M-modellenkroppen och kunna klä mig i vilka kläder jag vill.. men det är inte lika viktigt längre!