Tisdag var det nu

21.25

Efter en dag på högsta växel sätter jag mig ner för att blogga med en rykande stor kopp med te i handen och tänker "tänk om man får dricka upp hela sin kopp te utan att det hinner kallna". Det är vardagslyx för en småbarnsförälder det! Näe, Heira sjunger högt från sängen i sitt rum medan Ronnie är där inne för att natta henne. Thorin väcks av hennes skönsång och börjar gny och har sparkat av sig täcket. In dit, stoppa om honom, sätta mig.. mm.. bää äh äh hör jag från Thorin igen. Upp ur soffan, in och stoppa i nappen och stoppa om honom  igen och precis i samma stund ringer hemtelefonen ute i vardagsrummet. Springer iväg för att svara snabbt så att Heira kommer till ro och inte blir nyfiken vem det är som ringer mitt i allt. Mamma i telefon. Nu är mitt te kallt.

Heira drömde nåt otäckt för inatt väcktes vi av ett gallskrik från hennes rum. Galet vad en liten tjej kan låta rasande arg fast det förmodligen var en mardröm eller nattskräck. Var väldigt längesen sist nu, men hon går väl igenom någon utvecklingsfas just nu, det är då det brukar komma. Otäckt är det i alla fall. Skulle man vara troende skulle man nog kunna tro att ens barn blivit besatt av en demon eller något för så märkligt beter dom sig.

Idag fick jag lite påminnelse om att jag är jag igen, och inte bara en bajsblöjebytande mamma. Så himla viktigt med den där egna stunden, att få ladda om för att orka vara en glad och energisk mamma. Det blev en skön vagnpromenad på en timme mitt på dagen. Jag åkte sen till stallet vid 15-snåret, så fort Ronnie kommit hem från jobbet. Det var så vackert ute och jag såg fram emot en lunka-tur i skogen med min underbara häst. Trodde jag ja! Han taktade (småsprang i skritten) sig igenom hela ridturen. Galenpanna, men så härlig på sitt alldeles egna vis. På vägen hem stannade jag och handlade, och strax efter kl 18 tog jag mig ut på min andra löptur sen Thorin föddes. Har varit så harig med det där för jag vill verkligen inte få tillbaka hälsporren och smärtan i fötterna. Men det gick bra, så det kommer jag fortsätta med så länge kroppen vill. Nu blev det knappt 2 km men det är alltid en start. Jag höll väl cirka 9 km/h i hastighet och det kändes bra.

Nu är det kudden nästa..