Vintertid

21.58

Så långt tillbaka jag kan minnas så har det någon gång varje vinter dykt upp tanken.. hu, varför har man häst egentligen.. Och lika fort försvinner tanken. Oftast kommer de där känslorna när det är som mörkast, kallast och eländigast ute. När man knappt hinner utnyttja solljuset, utan får rida i mörker en period. Men idag, när solen värmde mot ansiktet under ridturen och Prix börjar fälla lite av sin vinterpäls så fick man känslan att det går mot vår och då släpper alla tankar på att det skulle vara jobbigt med häst. Jag är verkligen galen i denna varelse i alla dess former vilket jag återkommit till gång på gång här i bloggen genom åren.

Jag är verkligen jag när jag är där ute i stallet omgiven bara av dessa fyrbenta vänner.. ingen som jag behöver känna att jag förväntas vara.

Idag har jag nästan känt mig frisk igen. Kommer hosta och snor och attackerar mig då och då men nu känner jag att jag är människa igen och snart kanske jag komma igång med träningen igen.. Längtar så!

Men nu är det dags att krypa ner under tänket så jag orkar vara glad och busig tillsammans med mina barn i morgon hela dagen.