Ok, tugga maten nu!

21.12

Barnen sover och det är tyst här hemma. Bara en timme kvar så är Ronnie hemma. Barnen har varit läskigt punktliga med att somna nu tre dagar i rad. Våra kvällsrutiner har sett ut som följande: 

18.30 - Ny blöja och pyjamas på. Vällingmys i soffan. 

19.00 - Lagt Thorin i sin säng med snuttefilt och napp, släckt lampan, sagt godnatt, smekt kinden och gått ut ur rummet. Somnat på 10 min. 

19.30 - borsta tänderna med Heira. Först leker vi att jag jagar tandtrollen med tandborsten i hennes mun så de hoppar ner i handfatet, och sen hon själv. Hon plockar ihop favoritböckerna och vi sätter oss i soffan och läser. Det har varit Knacka på, Pettson och Findus, Nalle puh m fl.

20.00 - Heira somnar i soffan mot mig med nalle och nappen och jag bär in henne till sin säng sovandes djupt. I vanliga fall har vi legat i hennes rum och läst till hon somnat men med mina hostattacker om kvällarna har inte det funkat nu. Hoppas det här med läsa saga får fortsätta högt upp i ålder, för det är en underbar rutin att sluta dagen med. Sen när de delar rum är drömmen att kunna gå och lägga sig där inne med dem på sidan om sig och läsa om kvällarna tills de somnar.

Nu är det körigt en period. Allt blir ofta så intensivt just den här veckan när Ronnie jobbat 12 timmar natt lö-sö och sen eftermiddag direkt på det. Känns som man knappt ses då. Ännu mindre sen när vi båda jobbar. 

Har precis tagit cocillana, alvedon och näspray inför natten. Har haft sprängande huvudvärk hela dan. Har känt mig stressad utan egentlig anledning och en sak jag märker det allra mest på är när jag äter vissa måltider, särskilt när jag är ensam med barnen. Jag ser till att de får i sig mat i första hand och innan jag får något i magen hinner jag ofta bli vrålhungrig och är barnen trötta och gnälliga så stressar jag omedvetet i mig maten bara för att få det ur världen. Usch.. magen säger ifrån som första kännetecken att jag går på för hög växel. Det är så bra att ha sådana varningsklockor som väcker en då och då. Men jag har varit och snuddat vid gränslandet en gång vad gäller stress och utbrändhet så skulle det hända igen att det banar utför så känner jag igen känslan om den kommer. Kan man bli utbränd/deprimerad av att vara föräldraledig, du skojar väl?! Jo, det svär jag på att man kan! Men jag är verkligen inte där på långa vägar.. Jag blir ändå så imponerad av de som väljer att skaffa obegränsat med barn. Hur tusan orkar de? Jag är ibland så less på bajsblöjor och diska vällingflaskor så jag kräks!

Nu ska jag däcka av för den här gången.. Snart åker vi på kryssning och det ska bli så kul!