22.10
Jo, ibland så brister det. Tålamodet. Jag tycker att jag oftast håller mig lugn. Ibland kanske lite för mycket. Mitt tålamod styrs av så många olika saker som för de flesta. Brukar checka av läget med mig själv då och då när man känner sig mer sårbar än vanligt. Har jag sovit tillräckligt? Ätit tillräckligt? Är noga med att ta rast? Hur stressad är jag? Är ekonomin ok? Är alla pigga och krya? Har man något ouppklarat med någon? Får man chans att göra sådant man brinner för? Ja, funkar dessa är jag oftast och jämnt i balans och klarar motgångar nästan hur långt som helst. Nu har det under en längre tid varit brist på allt det där och man märker så fort hur nära det är att man bara vill ge upp. Gräva ner sig i en grop. Ta en sista minuten och fly. Stänga in sig. Bildligt talat. Jag tror och känner på mig att den känslan kommer att vända. Nu kan det bara bli bättre.
Hade en toppendag igår med stalltjejerna. Det enda som fick mig ur fas va att jag fick sådant enormt tryck över pannan och hela huvudet och förstod att det va bihålorna som börjat jävlas. Ja, men varför inte? Säkert bara för att jag äntligen fick träna dagen innan. Men det är bara att acceptera läget än en gång.
I natt blev det värre och jag har legat däckad hela dagen idag. Hade sett fram emot en dag av lek och bus med familjen samt en eftermiddag i stallet men det gick inte. Det är skönt med en lugn vecka på jobbet. Det är man värd. Hjärnan får en chans att reflektera över saker. Tycker ibland att man inte gör sina bästa beslut över saker och det har oftast att göra med att man jobbar med för högt tryck. Utan utrymmet att stanna upp och väga för och emot utan att man bara snabbt ska hitta lösningar på vissa saker.
Fortfarande mycket på gång i tankarna på olika plan i livet, men det får visa sig var vi hamnar i detta. Ibland är det skönt att bara hålla saker för sig själv för den som sitter inne med de rätta svaren över olika livsval är i slutändan vi själva. Men vad vore livet utan de fina människor man har runt om sig som å andra sidan kan få grubblandet att klarna när man verkligen känner behov av det. Tror jag bara har svårt för när människor tycker och kommer med färdiga lösningar. Det funkar liksom inte. Det är något jag försöker tänka på med jobbet också. Försöka uppmuntra människor att själva hitta fram till svaren på sina problem. Tror på den tanken..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar