20.32
Det är lite som att dimman lättar framför ögonen när man får de där omvändarna i hjärnan. I stunden syftar jag på det där obegränsade utrymmet att exponera sig själv i våra älskade sociala medier. För ett par månader sen gick det bara upp för mig hur mättad jag blivit på allt. Vem har råd med dyrast nyast vagn till sitt barn, snyggaste kläderna, vem gör de finaste middagarna, den mest supertränade, har flest vänner, lyckligast.. Nä, jag kräks lite på alltihop. Med det inte sagt att jag är fri från skuld när jag ser mig i backspegeln. Jag spelar också det spelet och känner mig lite lurad för på något sätt har jag anammat en karaktär som jag inte trivs med. Den där exhibitionistiska sidan hör inte hemma hos mig.
Ibland får jag behov av att skrika ut till hela världen hur lycklig och stolt jag varit över vissa stora saker i livet, för det tycker jag banne mig människan har rätt att vara. Men fortsättningsvis tänker jag mer på vad jag förmedlar av mig själv. Vilken sida av sig själv vill man dela med sig av? Hur privat vs icke privat man väljer att vara.
I morgon är det torsdag igen. Jag är så uppfylld av allt traumatiskt jag mött på denna vecka. Två kollegor inom tre dagar som blivit oväntat sjuka. Satt 4 timmar på akuten som stöd åt en av dem som sen fick opereras akut på natten. Usch vad ömtåliga vi är, när man i vissa stunder tror man är osårbar.
Nu blir det avkoppling och sen sova..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar