7.51
Ja, vilken vecka det har varit. Jag åkte till barnmorskan i tisdags för en vanlig rutinkoll. Mäta magen, lyssna på hjärtljud osv. På morgonen hade jag känt av domningar i ansiktet, ungefär som efter en tandläkarbedövning.. så märkte jag plötsligt att jag inte kunde röra på ena ansiktshalvan. När jag ler rör sig inte ena mungipan, kan inte blunda helt med ena ögat, kan inte lyfta ögonbrynet osv. En läkare hämtades och de tyckte jag skulle åka in till akuten. Ronnie skulle ha jobbat eftermiddag men fick gott ta ledigt. Så vi fick ta med oss Heira och åka in till Uppsala. Det är tur att hon är så tålmodig. Vi var inne vid sjukhuset vid 15-tiden och åkte därifrån 19.30..
Väl inne på akuten gick det fort. På en timme hade jag fått komma in och bli undersökt. En mening som etsade sig fast var när läkaren sa "det kunde varit två saker; en hjärnblödning eller en ansiktsförlamning "http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=6525. I nästa mening var han ändå snabb att konstatera att en blödning hade gett fler andra symptom så det kunde ganska snart uteslutas. Men bara att höra de där orden räckte för att man skulle få skälvan. Man känner sig så liten när dessa vitrockade filurer petar, känner, antecknar, undersöker och slutligen ska komma med en sorts "dom". Vi skickades vidare till en annan avdelning där symptomen kunde bekräftas. Jag hade tydligen 35% funktion i ena halvan av ansiktet. De satte in en 10 dagars kortisonkur som i de flesta fall hjälpt. Sen har jag ögondroppar och ögonsalva till natten så ögat hålls fuktigt hela tiden. Tydligen kan man drabbas av det här under senare delen av graviditeten bland annat. Det hindrar mig ju inte så värst mycket i vardagen, förutom att ögat blir irriterat och att det är svårt att tugga och dricka. Bara det läker till slut..
Ja, vilken vecka det har varit. Jag åkte till barnmorskan i tisdags för en vanlig rutinkoll. Mäta magen, lyssna på hjärtljud osv. På morgonen hade jag känt av domningar i ansiktet, ungefär som efter en tandläkarbedövning.. så märkte jag plötsligt att jag inte kunde röra på ena ansiktshalvan. När jag ler rör sig inte ena mungipan, kan inte blunda helt med ena ögat, kan inte lyfta ögonbrynet osv. En läkare hämtades och de tyckte jag skulle åka in till akuten. Ronnie skulle ha jobbat eftermiddag men fick gott ta ledigt. Så vi fick ta med oss Heira och åka in till Uppsala. Det är tur att hon är så tålmodig. Vi var inne vid sjukhuset vid 15-tiden och åkte därifrån 19.30..
Väl inne på akuten gick det fort. På en timme hade jag fått komma in och bli undersökt. En mening som etsade sig fast var när läkaren sa "det kunde varit två saker; en hjärnblödning eller en ansiktsförlamning "http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel.jsp?articleID=6525. I nästa mening var han ändå snabb att konstatera att en blödning hade gett fler andra symptom så det kunde ganska snart uteslutas. Men bara att höra de där orden räckte för att man skulle få skälvan. Man känner sig så liten när dessa vitrockade filurer petar, känner, antecknar, undersöker och slutligen ska komma med en sorts "dom". Vi skickades vidare till en annan avdelning där symptomen kunde bekräftas. Jag hade tydligen 35% funktion i ena halvan av ansiktet. De satte in en 10 dagars kortisonkur som i de flesta fall hjälpt. Sen har jag ögondroppar och ögonsalva till natten så ögat hålls fuktigt hela tiden. Tydligen kan man drabbas av det här under senare delen av graviditeten bland annat. Det hindrar mig ju inte så värst mycket i vardagen, förutom att ögat blir irriterat och att det är svårt att tugga och dricka. Bara det läker till slut..
Nä, nu får det vara nog! Jag är så glad för att Ronnie bara jobbar nån vecka till och sen ska va hemma resten av mars.. Något annat som är härligt i allt det här är att det går mot vår. Den känns fortfarande långt borta när man tittar ut på de meterhöga plogvallarna, men den kommer ju nån gång i alla fall.. och med den kommer den efterlängtade bebisen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar