Musikresa

9.20
Sitter här hemma i tysta huset medan mina älskade tar en tupplur, Heira i sin säng och Ronnie på soffan. Började lyssna på lite musik som direkt väcker massa minnen. Det är det som är så underbart med musik. Man kan höra en låt och förflyttas 10-20 år bakåt i tiden och minnas platser, människor och händelser som man knappt minns annars i vardagen.

Musik har alltid varit något jag tyckt om. Är inte musikalisk själv det minsta, men att lyssna, köpa skivor och gå på konserter har jag alltid tyckt om. Vilken resa man gjort sen då.. i lågstadiet lyssnade jag på Ace of base, The boppers och Roxette. Mellanstadiet blev det mycket svensk punk som Ebba grön och Dia psalma. I högstadiet hårdrock och amerikansk punk som Metallica och Offspring. I gymnasiet var jag totalt insnöad på hårdrock och metal, där favoritbanden var Dimmu borgir, Morbid angel och Iron Maiden.

Detta intresse för hård musik kommer nog alltid stanna kvar men jag har blivit betydligt mer tolerant och öppen för ny musik. Idag kan jag inte säga att det är någon viss genre som det så tvunget måste vara men metal förblir ju alltid bäst såklart.. He, he! De artister som gått varma de senaste åren och som jag nog aldrig tröttnar på är Mustasch, Sophie Zelmani, Stone sour, Five finger death punch, The haunted..

Sen har jag märkt att tiden man lägger på att lyssna på musik har minskat väsentligt. När jag har varit ute och joggat eller tränat har jag alltid mp3-spelaren med mig så det är något jag verkligen kan längta till. Sen i vår när alla dessa gravidkrämpor är över ska jag komma igång igen. Nu har jag i princip varit inaktiv sen i höstas på grund av att jag haft så ont, så motivationen är ju starkare än någonsin.. att få rida igen, springa, gå på gymet, ta raska promenader.. få upp pulsen och bli så där härligt utmattad och varm i hela kroppen igen.. Läängtar så!

Graviditeten med Heira kunde jag verkligen njuta av på ett annat sätt även om jag fick foglossningar där med, men det var först sista månaderna. Det är underbart att ha ett liv växa inom en den här gången med, men det blev kanske lite för intensivt för kroppen att vara ogravid bara 6 månader innan det var dags igen. Men men.. jag slår vad om att när väl det lilla livet kommer till oss kommer den här låånga vintern att soffliggande, rastlöshet, smärtor och gråt vara som bortblåst! Vi längtar så efter dig!