Soool

8.52

Ja, tänk vad lite solsken och fågelkvitter kan göra för humöret. Helt plötsligt lossar bara allt det där mörkret och tycka-synd-om-sig-själv-stunderna som man grottat ner sig i hela vintern. Livet är för kort för att man ska gå runt och må dåligt! Nu är det så himla nära till bebisen kommer så kan man bara hålla ut några veckor till med dessa smärtor, så har vi snart det underbara livet i vår famn!

Sitter och väntar på att den lilla damen ska somna in en stund. Sen ska vi iväg och träffa ett helt gäng med kids som är jämnåriga med Heira och deras mammor. Det märks att hon börjar bli mer och mer nyfiken på andra barn och jag tror det är supernyttigt att hon får den stimulansen. I höst ska hon skolas in på dagis också så då får hon leka och busa som bara den.

Det är så märkligt vad man kan känna sig så motiverad att komma igång och motionera när man inte kan och har ont överallt. Jag hoppas verkligen den drivkraften att röra på sig kommer sitta i livet ut nu och att när väl den här förlossningen är över kunna bygga upp all styrka och undvika skaffa massa nya krämpor. Jag kan vagga runt här hemma och fantisera om hur jag bara kan börja ta milslånga raska promenader, börja löpträna igen, kunna börja rida och tappar alla kilon.
Jag lovade mig själv tidigare att jag ska väga mindre än Ronnie dagen vi gifter oss. Ja, då blir det väl aldrig något bröllop. He, he! Nä, men jag har gjort det tidigare och ska banne mig nå dit igen. Får jag bara komma under 70-strecket skulle jag vara supernöjd! Det får bara ta den tid det tar helt enkelt! Fällan jag och säkert många andra fastnar i är dessa ojordsliga snabba resultat och dåligt tålamod! Pang, pang så ska jag ha tappat 10-20 kg och förvandlats till en fitnessbrutta på en vecka med någon hokuspokusdiet! In your dreams!

Ronnie inspirerar mig så himla mycket när allt känns tungt och motigt. Jag är så glad för hans skull att han hittat en livstil och intresse, tack vare Parkour och träning i övrigt, som gjort att han kommit iväg och fått kontakt med så mycket nya människor och fått träningen som en del av livet. Han har även varit vegetarian nu över ett år. Jag var lite motsträvig mot detta då i början just för att vi skulle få göra två middagar men har under det här året insett att kött inte är så himla gott och spännande längre (förutom grillat). Så vi äter mestadels vegetariskt och fisk och det funkar bra. Och blir jag sugen på falukorv och stuvade makaroner eller en köttbit så äter jag det men det är inget måste.

Så här kan man väl säga att vi lever just nu:
- inget godis, chips, läsk (förutom ett glas coca cola när det äts tacos som det bara måste va)
- mestadels vegetarisk kost eller fisk till middag
- alltid fullkornsbröd före vitt bröd
- äter sällan hämtmat (pizza osv)
- köper sällan "fabrikstillverkade" kakor/fika utan mest hembakat i så fall
- dricker minimalt med kaffe/the, blir någon enstaka kopp om dagen
- dricker oerhört sällan alkohol. Ja för min del var det i somras vid två tillfällen och innan det vintern 2009, men för den sakens skull skulle jag inte bli nykterist för alltid, för att kunna njuta av ett glas rött vin finns det alltid utrymme för
- varken röker eller snusar
- gissar att vi proppar i oss flera kilo frukt i veckan
Så egentligen handlar det nog om för min del att bara få in motionen i livet igen så kommer kanske den där dagen när vi blir man och fru ganska snart.. eller skämt åsido, så kommer nog den dagen i vilket fall..