Here we go again

4:43

Vaknar utan väckarklocka den här tiden. Ska ladda om för att träna. Jo, men visst. Går upp, tittar ut och möts av 50 kg frost på bilrutan. Där tar det stopp. Jag struntar i gymet. Eller nej. Sätter i motorvärmaren och laddar om. Jag vill dit. Jag har varit nitisk åtminstone en månads tid. Ställt klockan på kl 5. Tre dagar varje vecka. Och sen sett till att träna. Och det har lyckats. I många år har jag hittat tusen anledningar att avstå. Nu. Vill. Jag. Bara. Få. Det. Att. Funka. För jag mår bättre. Stressar mindre. Blir piggare. Och förhoppningsvis lite starkare. Och uthålligare. Min målbild att orka springa Tjemilen igen någon gång känns kanske avlägsen nu. Men får jag fötter, knän och bäcken att inte ge upp och bygger upp styrka långsamt och försiktigt så kanske.

Jag fick inspiration när jag såg ett nyhetsinslag om en kvinna som va 80 år som sprang en mil om dan. Fy tusan vad coolt. Och hon började med den rutinen vid 65. Jisses alltså. 

Jag klippte mig själv igen i helgen. Gick sådär. Jag ska finslipa lite till så kanske det kan funka. Att klippa i nacken och lite uppklippt är lite mer avancerat på egen hand än bara toppa. Men det är lite kul också. Det är ju trots allt bara hår. Med toning och klippning själv så sparar jag en sisådär 10 000 kr/år minst. Inte att jag vill uppmuntra andra till att göra samma för samtidigt så vet jag hur underbart det är att unna sig att bli behandlad av ett proffs. Och snart kommer jag nog sitta där i frisörstolen igen jag med. Om jag får något hår kvar efter mina experiment.

lunch

12:20

Jag är inte aktiv på sociala medier särskilt ofta, så igår fick jag se att en f.d. kollega gick bort i december. 33 år hann hon bli. Så fruktansvärt sorgligt. Så ung. Så lång kamp. Jag minns när vi satt här hemma och fikade på vår altan tillsammans, innan hon flyttade hemåt igen. Två månader senare fick hon sitt besked om cancern och sedan dess har hon kämpat för att överleva. I sex år. Hon var under hela tiden omgiven av sin familj och vänner och verkar ha haft många fina personer runt sig in i det sista. 

Man får perspektiv på saker när sådant händer. Allt värdefullt. Livet. 

Inte bitter

22:39

Jo, lite kanske. Visst hade det varit najs att håva in en och annan miljon nu när man hör att det är vinster som rasslar in på olika håll i denna lilla by. Postkodmiljonärer och annat. Det är kul att det händer så nära och är väldigt kul för dem som fått vinst. 

Ända sen man va liten har man ju kunnat fantisera om vad man skulle göra om man vann en miljon. Som vuxen tänker man på känslan att få va skuldfri eller slippa jobba. Som barn hade man lite roligare drömmar. Typ en ponny. Ett fint hus. Resa till ett varmt ställe. Köpa godis. Ha ha. 

Tankens kraft

7:37

Är det fler än jag som styrs av sina tankar? En dum fråga. Självklart är det så. För visst är det lite läskigt hur mycket våra tankar och känslor styr de val vi gör. För hela livet genomsyras ju av det. 

Ett litet exempel. Jag köpte ett gymkort precis före årsskiftet. Det va väldigt längesen jag var in i en träningsanläggning senast vill jag tillägga. Vääääldigt längesen. Och så många hinder som byggts upp under de åren till att undvika sådana miljöer. Så har jag hur som helst packat gymväskan och preppat för att ta mig dit. Men det har varit en spärr. Att va där när det är för mycket folk är min största skräck. Eftersom jag inte har varit på just detta gym och typ glömt hur allt funkar. Helst vill jag va där ensam. Eller med typ 4 till i lokalen på sin höjd. Hur som helst så vaknade jag utan väckarklocka kl 5:00 denna måndag morgon. Hur i helskotta gick det till?! Mina tankar börjar surra. Ska jag eller ska jag inte. Då får jag i princip säga till mig själv högt "Nu åker du bara!" Och det gjorde jag. Efter att tanken "Nä, ta det en annan "bättre" dag" fått styra mig sedan 30 december. Ha!! Det goda vann! Kl. 5:30 va jag där och tränade 45 minuter. Med två andra personer där så blev det en perfekt första gång. 1-0 till mig. För det är den jag vill vara. Den som inte undviker det som är läskigt. Ibland får man tillåta sig det men den enda som tar skada är en själv. Att undvika läskiga saker gör det läskiga ännu läskigare. Det vet jag och säkert många av er där ute med. Man vet sånt. Precis som man vet att motion är bra, sömn är viktigt, rutiner mår man bra av med mera. 

Noob som barnen kallar det

17.56

Jo, men jag publicerade ett inlägg 2022 på Heiras födelsedag som jag nu råkade radera. Lite "noob" över det hela. Ha, ha. Så 2022 fick inget blogginlägg tyvärr. Första året sen 2009 som jag inte la upp något. Alls.

Det jag reflekterade över den dagen 22/12, va just att man har en dotter som är 13 år. Att ens kids är förbi det där med att va "små" nu. Man kan inte kalla dem det längre. 

Och sen frågade jag mig själv skillnaden på intensiteten av bloggandet. Varför 100-tals vissa år och 0 andra. Jag kom fram till slutsatsen att just hela grejen med att exponera sig, både i text och bild, i bloggandet och i alla sociala medier har liksom tappat sitt syfte och inte så kul längre. Nu delar jag nog med mig av helt andra skäl helt enkelt. 

Men ibland kan jag få en impuls-tanke att återuppliva just bloggandet, eftersom jag älskar att skriva och för att rensa tankarna. Just nu blir det mest anteckningar på telefonen (tidigare även noveller, vilket jag tyvärr också tappat bort) men visst skulle det va ett värde att inte låta bloggen helt dö ut. 

Men jag tror det får lov att bli lite luststyrt. Jag skriver när jag skriver. Och jag tror egentligen ingen läser bloggen längre eftersom den varit i dvala så länge, så den text som kommer ut här blir mer till mig själv än någon annan. Men såklart glad för er som hittar hit.

Det kommer inte va i att locka någon att läsa som är syftet, utan bara lägga ut text någonstans. Mina tankar och annat. Och kanske för att peppa igång mitt övriga skrivande igen. Sanningen är att jag har ett färdigt utkast för en bok (dock ej redigerat). Jag vill släppa den någon gång men varför det inte hänt än kan jag inte svara på. Lite rädsla tror jag. Att bli granskad, sågad, kritiserad. Jag måste liksom bygga upp en sköld runt mig och kasta mig ut. För hela grejen med att skriva är att det ingår att bli granskad. Så ett djupt andetag och ge sig ut i ovissheten.