Vaknar utan väckarklocka den här tiden. Ska ladda om för att träna. Jo, men visst. Går upp, tittar ut och möts av 50 kg frost på bilrutan. Där tar det stopp. Jag struntar i gymet. Eller nej. Sätter i motorvärmaren och laddar om. Jag vill dit. Jag har varit nitisk åtminstone en månads tid. Ställt klockan på kl 5. Tre dagar varje vecka. Och sen sett till att träna. Och det har lyckats. I många år har jag hittat tusen anledningar att avstå. Nu. Vill. Jag. Bara. Få. Det. Att. Funka. För jag mår bättre. Stressar mindre. Blir piggare. Och förhoppningsvis lite starkare. Och uthålligare. Min målbild att orka springa Tjemilen igen någon gång känns kanske avlägsen nu. Men får jag fötter, knän och bäcken att inte ge upp och bygger upp styrka långsamt och försiktigt så kanske.
Jag fick inspiration när jag såg ett nyhetsinslag om en kvinna som va 80 år som sprang en mil om dan. Fy tusan vad coolt. Och hon började med den rutinen vid 65. Jisses alltså.
Jag klippte mig själv igen i helgen. Gick sådär. Jag ska finslipa lite till så kanske det kan funka. Att klippa i nacken och lite uppklippt är lite mer avancerat på egen hand än bara toppa. Men det är lite kul också. Det är ju trots allt bara hår. Med toning och klippning själv så sparar jag en sisådär 10 000 kr/år minst. Inte att jag vill uppmuntra andra till att göra samma för samtidigt så vet jag hur underbart det är att unna sig att bli behandlad av ett proffs. Och snart kommer jag nog sitta där i frisörstolen igen jag med. Om jag får något hår kvar efter mina experiment.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar