Jag tror jag är lite för privat för att öppna mig i ett sånt här forum om allt som varit svårt sista tiden. Med respekt för de det berör helt enkelt. Att jag lider och går igenom svåra saker och att när det specifikt rör mig kan jag öppna mig om. Men det mesta har handlat om personer i min närhet och kunna va ett stöd för dom.
Jag är så tacksam att jag har fina nära vänner runt mig som jag kan prata om allt med. Vi har även det klimatet på jobbet att vi kan prata relativt öppet. De vet vad jag gått igenom och det hjälper oerhört med den förståelsen när man går igenom svåra perioder i sitt liv. Man tar sig igenom och ut hyfsat hei på andra sidan tack vare det stödet känner jag.
Jag tror jag ska försöka väcka liv i den här bloggen igen. Tror inte att nån jag känner kanske läser den längre. Men det får bli som ett avtryck ändå. För mycket minnen och tankar finns lagrade här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar