Skriv skriv

7.00
Har fått ett enormt behov att skriva bara sådär. Bara skriva för skrivandets skull och låta tankarna bara skölja ur mig. Nu kan jag på något sätt reflektera lite över tiden som gått. Varför har det varit en så lång paus i bloggandet? Jag är inte riktig i form mentalt är väl största förklaringen. Har inte haft någon lust. Inte så stor lust med någonting alls tyvärr..

Vill hitta tillbaka till den där gnistan! Den kommer ju inte serveras utan ansträngning som sagt. Passion! Det är en så viktig ingrediens i livet. Att ha något som ger dig drivkraft framåt. Det är lite som zebran och lejonet och när zebran ger upp kampen för att överleva. Jo, det låter kanske drastiskt men lite den uppgivna känslan har jag hamnat i.

Idag ska jag se till att ta en lång promenad i skogen och bara vara. Jag sa till Ronnie i morse att nu är jag fri! Första gången i livet är jag inte bunden till ett heltidssansvar runt det här med hästar. Och jag kan säga att senaste årets hästägande har varit allt annat än lustfyllt. När jag ett års tid stod med dubbla kostnader och två hästar för att Prix skadade sig och inte blev såld och jag kände mig så desperat till slut. Det bara kostade pengar och gav ingen glädje. Jag la alltså minst 7-8000 kr/månaden på bara häst nästan ett år. Parallellt med min fasters bortgång, att jag åkte in på sjukhus för akut blindtarmsinflammation som brast och ledde till operation och några månader senare en till operation för att ta bort hela ena äggstocken och stora cystor som växte och oron för cancer. Plus massa stress och trassel kring jobbet. Nä, fy fan vad det slitit och jag fattar inte att jag hållt mig flytande så länge genom allt det där.

Men det har trots allt funnits fina ljusglimtar under 2015. Vi fick åka utomlands hela familjen i januari. Vi fick ha en välförtjänt lång gemensam ledighet ihop under sommaren. Jag och lillebror fick åka och se Metallica på Ullevi. Jag fick en vecka på Kreta ihop med en vän vilket var första gången både hon och jag gjorde en resa på egen hand sen barnen kom. Vi skrev kontrakt på ett hus i våras som vi äntligen fick flytta till för tre veckor sen. Så mycket fantastiska upplevelser också.

Nu ska jag försöka laga mig själv steg för steg. Njuta av tillvaron igen, tycka om mig själv, få tillbaka energin till att uppskatta all tid med min familj som i slutändan är det som man kämpar för och det som alltid måste få komma först. Det är relationen till dem man älskar som i slutet av livet kommer betyda något. Inte att man varit en ambitiös, kravfylld och "duktig" individ som kunnat uppvisa en finslipad yta. Inte att jag levlat upp i prestigestegen.