Smack

7.05
Ja, veckan som gått har minst sagt fått livet i en stark riktning framåt. Äntligen känns det så! Hade ett jobbigt möte i början på veckan där jag hamnade under lupp på högsta nivå. Var till tandläkaren på onsdagen (som jag tursamt nog aldrig haft så mycket rädsla kring). Ett ytterligare möte som jag var nervös inför senare i veckan som fick oväntat positiv utgång. Haft kontakt med banken om möjlighet till framtida husköp som fått positivt gensvar. Tagit mig i kragen och fått professionellt stöd i hur jag ska hantera min oro och mer försöka återta kontrollen över mina tankar så jag inte bränner ut mig. Jag känner mig stark äntligen och som tar tag i allt innan det går för långt. Mitt under allt detta har jag även hästbryderier att lösa. Att en gång för alla få ett bra hem till min älskade Prix. Detta har minst sagt tagit knäcken på mig. Men nu är det bara att börja om och ta en dag i taget.. Så allt detta inom loppet av fyra dagar.

Min största svaghet och som jag hela tiden, dagligen får slå undan i tankarna är att oroa mig över det jag inte kan påverka, eller det som inte har inträffat. "Tänk om ditt eller datt inträffar?!" Och då känner jag ändå dem i min omgivning som gör detta mot sig själv hundra gånger mer. Det positiva i det är att kunna scanna av risker och möjligheter med allt man gör. Ett tydligt konsekvenstänk. Stark impulskontroll. Men ibland måste man nog våga lita på att allt löser sig. Ta stora risker och njuta under resan. Önskar så innerligt att jag hade den där tillbakalutade attityden som vissa besitter.. "det löser sig".. "DET LÖSER SIG".. och när andra försöker lugna oss med den frasen så rinner det bara av en.. Det behöver komma inifrån. Släppa kontrollen och lita på just att det löser sig.. tänk om man kunde lägga all den tid som man oroar sig på bara roliga saker. Hjärnan är en krånglig kompis som man verkligen måste anstänga sig för att få kontrollen över stor del av vår vakna tid. Ska börja träna mindfulness och att leva här och nu. För det är här jag behövs. Inte i det som är historia eller det som inte ens inträffat.. Inte lägga så stor press på mig själv utan istället leva med mantrat "jag gör så gott jag kan".. Varför formar samhället oss till att anse att det viktigaste är statusikoner, att försöka visa sig duktig och ha en finpolerad fasad utåt.

Tror många skulle må allra bäst av att flytta ut i skogen, avskärma oss från alla ideal och bara leva utan krav från omgivningen. Värna om familjen. Behålla de närmaste vännerna. Ha ett jobb där vi trivs. Ta vara på det naturen ha att ge. Säga upp vänskapen med all digital smörja vi blir mer och mer beroende av. Mm.. njuta av det enkla..