Underbart

5.30
Så skönt att få va ledig med barnen och sova ut allihop. Vad tror man egentligen? Thorin har krupphosta och vaknar vid 2 och är ledsen. Jag lägger mig hos honom och han somnar om. Jag smyger upp ur sängen och precis när jag varvat ner och är på väg att somna om hör jag Heira ropa från sitt rum. Klockan är 3. Jag går in med en mugg vatten åt henne och lägger mig bredvid henne. Hon säger att hon inte kan sova. Vi går in till vår säng och hon ligger och är orolig en lång stund. Sen vaknar jag kring fem nu på morgonen och barnen har krupit intill varandra under en filt i soffan och tittar på tv. Tre sjuklingar än en gång. Jag går som på nålar när jag vet att det går en vända till med baciller hemma. Men peppar peppar.. men trots det är det underbart att va hemma med sina fina barn och varje gång man tillåter sig att släppa alla måsten och bara ägna sig åt dem så inser man att det är det vackraste finaste och viktigaste. Och jag har sen den dagen jag blev förälder lovat mig själv att i de alltid ska komma först. Jag önskar att när de är vuxna kan känna att man gjort allt man kan för dem.

Igår va jag och Erika iväg till gymet igen. Känns som det va längesen vi tränade ihop nu. Är så glad att hon börjat med. Superkul med pepp och sällskap. Jag har fått till motion varje dag nu en vecka tillbaka så det känns toppen.

Jobbet har fått tagit lite för mycket energi den senaste månaden och det ihop med all sjukdom sätter en verkligen ur balans. Så jädra svårt att ha fokus och ta allt med ro känner jag. Och så kan det ibland bli att man hetsar från det ena till det andra, men så säger kroppen stopp ibland. Och det är tur. När varningsklockorna går igång är jätteviktig för alla att vara uppmärksam på. För mig är det när jag vaknar upp mitt i natten med hjärtklappning, eller när jag får spänningar i axlarna och nacken. Eller allra värst när jag inte har full fokus när någon pratar med mig. Allra helst mot min familj. Vilka varningsklockor har ni på att man pressar sig själv för mycket? Visst kan jag skylla på att det är mycket förväntningar från alla håll men vad jag gör med allt detta ligger ju hos mig. Att sätta gränser är ju en sak. Man tror att man ska rädda hela världen. Nej Jenny. Lägg ner. Tycker det är det svåraste som finns. Man vill vara till lags för alla.

Nu blir det helg och släppa all press på sig själv för ett tag. Punkt.