Så jädra galet

18.49

Det är inte så mycket som får mig att tappa tålamodet faktiskt och jag får ge mig själv en klapp på axeln för att jag oftast håller humöret uppe. Ta ett djupt andetag och ta nya tag kan väl närmast förklaras som min överlevnadsstrategi genom livet.

Men idag orkade jag inte hålla linan ut. Natten har varit stökig med Heira som plötsligt insjuknade med kraftig hosta och fick 40 C feber. Hon har i princip aldrig feber så där märks det väldigt tydligt när det poppar upp. Alvedon och sova nära mig i soffan hade gjort lite gott när vi vaknade på morgonen. Thorin har varit febrig en veckas tid på grund av tänderna och nu mest snorig.

Jag snabbade mig ut till stallet på morgonen och tog en avkopplande ridtur. Kände på mig att jag skulle behöva det för den stundande feber-torka-snor-gny-dagen. Vi gick ut med barnen en stund i solen och chillade på studsmattan medan Heira var lite pigg. Det var underbart ute och man hade gärna legat där på och solat hur länge som helst.

Sen blev det en kort promenad med vagnen precis innan middan för jag kände att det kröp i hela kroppen. Från att Ronnie åkte till de däckade här innan sju så har det varit konstant gny och gråt. Det är så himla svårt att på egen hand försöka trösta och tillgodose två barn som är sjuka och därav har ett enormt behöv av tröst och närhet. När man sätter sig med den ena i knät, gråter den andra. Det är inte det att det är jobbigt, utan snarare så frustrerande och utmattande att känna sig så otillräcklig hela tiden. 

Tur att inte alla dagar är så här. 

Om jag ändå ska kinka lite så befarar jag att min hälsporre börjat spöka igen. Fan! säger jag bara, om den kommer tillbaka. Jag ska ge mig tusan på att fortsätta springa så långt det går, ha inlägg och undvika uppförsbackar för det är efter dem jag märker att smärtan kommer. Ja, det blir nog gymet för mig istället för där kan jag inte få ont på något sätt i alla fall. Min ambition sen när jag är tillbaka i jobb är att hinna träna innan jobbet, för efter kommer familjen och hästen behöva all tid. Får se hur man får ihop det. Allt går!

Nu ska jag bara vara, njuta av tystnaden och ladda för en eventuell stökig natt.