Lite i förbifarten

20.46

Det här med få rådgivning och stöd via akutsjukvård är ju sådär.. om det bara är en molande oro och inte livshotande alltså med 112-läge.

Heira insjuknade ju i veckan med hosta och hög feber. Sen gick det något dygn och febern var borta och hon var mycket piggare. Jag kunde åka till Stockholm med gott samvete och Ronnie lämnade barnen hos Elin ett par timmar på lördagen för att åka iväg och trolla på kalas. Hostan har hållt i sig men idag hade hon feber igen och var alldeles mörk runt ögonen. Hon äter knappt någonting om dagarna men vi får i henne vätska som tur är. Men bristen på energi gör ju henne ännu svagare. När jag plockade undan från middan satt hon upprätt på sin tripp-trapp stol och nickade och somnade till flera gånger. Jag lyssnade på hennes bröst med örat och hörde ett djupt rossel från lungorna och blev så osäker när jag även hörde de snabba hjärtslagen. Det gick knappt att räkna när jag försökte ta pulsen, men barn kan ju tydligen ha extremt hög puls innan det behöver vara farligt fick jag ju veta sen.

Men jag ringde ändå till akuten här i Östhammar. Jo, tjena. Gick inte ens att nå fram på linjen. Sen fick det bli sjukvårdsrådgivningen och där satt jag väl i kö i 15 minuter. Blev lugnad och avvaktar, men man blir så nojig när ens små barn är sådär svaga. Vill inte ens ha glass och då är det en varningsklocka som ringer!

Har verkligen haft en underbar helg i Stockholm hos Marie, tillsammans med henne och hennes kusin Jennie. Hoppas vi ses snart igen allihop. Man kan verkligen vara sig själv och koppla av till fulloi deras sällskap.

Nu är det dags för serien Äkta människor igen.