Man vill bara stanna tiden..

10.00

Sitter i vardagsrummet och blickar ut över det frusna havet. Isen ligger så långt man kan se och snön glimmar i kylan. Det är så vackert med denna riktiga vinter, och jag är så glad att den kommit hit!

Heira ligger och sover i sin säng och Ronnie och jag har precis ätit en jättefrukost. På tisdag blir Heira 3 veckor. Tiden går verkligen fort, samtidigt som det ibland känns som man alltid haft barn. Det känns så naturligt och självklart att ha henne hos sig nu. De här veckorna som gått med henne hos oss har varit så underbara! I början kunde man gå och tänka; är hon verkligen bara våran? Någonting vi har skapat? Det är en abstrakt känsla att helt plötsligt blivit föräldrar, vilket blir alltmer verkligt för varje dag som går..


Första veckan var hormonerna verkligen i gungning. Man kan bara sitta och titta på henne hur länge som helst och lyckotårar som kommer utan förvarning. Att bli mamma är verkligen helt otroligt! Hela ens världsbild förändras på ett kort ögonblick. Allt materiellt och världsligt blir helt plötsligt obetydligt. Allt det där onödiga man går och oroar sig över och de där måstena man skapar i tillvaron bara rinner av en.. Det som i slutändan egentligen betyder något är de fina människor man har i runt sig, alla relationer man bygger i livet, vilket är något att värna om och vårda hela livet igenom.