22.00
Ja, det vet nog de flesta som känner mig. Så har det nästan alltid varit och kommer nog alltid att vara. Visst är man pissless många gånger över hästägandet. Ofta kommer det krypandes på hösten, med regn, leriga hagar, detta eviga mockande, blöta tunga täcken och mörker. Men det glömmer man fort när man har en gnäggande vän som hälsar en välkommen på morgonen, som kan stå och mysa och njuta i evighet medans man står och borstar den i lugn och ro, och den mjuka mulen man kan lägga kinden mot när allt känns motigt, eller att få dra iväg i en lång härlig galopp ute i friheten. Det är livet för mig! Då andas hela min själ!
Tänk vad så många går miste om, som aldrig får chansen att uppleva detta och inte får vistas bland djur alls i sitt liv. Istället för terapi och antidepressiva medel tror jag samvaron med djur skulle ha minst lika bra effekt på sikt i många fall. Ja, det beror ju såklart på vad man är för typ av person. Det kan ju inte hjälpa för alla.
Jag kom ihåg hur tomt livet blev när jag lånade ut Pandora (mitt nordsvenska sto) ett år, och ännu värre var det ju när hon gick bort. Livet tappade på ett sätt sin mening. Man hade inte samma uppgift att fylla, någon att utvecklas och hitta nya utmaningar med, någon att slösa villkorslös kärlek på. Sen kom Prix. Min andra häst i livet, som jag bara tycker om mer och mer för varje dag.
Jag har häst bara för att jag tycker om dessa vackra varelser så oerhört mycket. Det ska inte behöva finnas en massa konkurrens, krav eller prestige bakom ett hästintresse (vilket jag tyvärr upplever att det gör många gånger). Det handlar inte om att vara bäst, ha mest meriter, eller ha den duktigaste hästen. Samvaron, relationen och responsen man får från en häst är så unik och inte lik något annat, och det är det som gör tillvaron med hästen meningsfull. Hästar har varit min medicin genom svåra perioder av livet, mitt sätt att få vara jag fullt ut och strunta i hur alla människor runt om mig beter sig, tänker eller tycker. Ett djur dömer aldrig, utan tar bara emot dig precis som du är, och förväntar sig aldrig någonting tillbaka! Det är genuin vänskap i mina ögon!
Ja, det vet nog de flesta som känner mig. Så har det nästan alltid varit och kommer nog alltid att vara. Visst är man pissless många gånger över hästägandet. Ofta kommer det krypandes på hösten, med regn, leriga hagar, detta eviga mockande, blöta tunga täcken och mörker. Men det glömmer man fort när man har en gnäggande vän som hälsar en välkommen på morgonen, som kan stå och mysa och njuta i evighet medans man står och borstar den i lugn och ro, och den mjuka mulen man kan lägga kinden mot när allt känns motigt, eller att få dra iväg i en lång härlig galopp ute i friheten. Det är livet för mig! Då andas hela min själ!
Tänk vad så många går miste om, som aldrig får chansen att uppleva detta och inte får vistas bland djur alls i sitt liv. Istället för terapi och antidepressiva medel tror jag samvaron med djur skulle ha minst lika bra effekt på sikt i många fall. Ja, det beror ju såklart på vad man är för typ av person. Det kan ju inte hjälpa för alla.
Jag kom ihåg hur tomt livet blev när jag lånade ut Pandora (mitt nordsvenska sto) ett år, och ännu värre var det ju när hon gick bort. Livet tappade på ett sätt sin mening. Man hade inte samma uppgift att fylla, någon att utvecklas och hitta nya utmaningar med, någon att slösa villkorslös kärlek på. Sen kom Prix. Min andra häst i livet, som jag bara tycker om mer och mer för varje dag.
Jag har häst bara för att jag tycker om dessa vackra varelser så oerhört mycket. Det ska inte behöva finnas en massa konkurrens, krav eller prestige bakom ett hästintresse (vilket jag tyvärr upplever att det gör många gånger). Det handlar inte om att vara bäst, ha mest meriter, eller ha den duktigaste hästen. Samvaron, relationen och responsen man får från en häst är så unik och inte lik något annat, och det är det som gör tillvaron med hästen meningsfull. Hästar har varit min medicin genom svåra perioder av livet, mitt sätt att få vara jag fullt ut och strunta i hur alla människor runt om mig beter sig, tänker eller tycker. Ett djur dömer aldrig, utan tar bara emot dig precis som du är, och förväntar sig aldrig någonting tillbaka! Det är genuin vänskap i mina ögon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar