En smula intensivt

18.43
Har varit ut till Gräsö och ätit påsklunch hos mamma. Idag är det långfredag. Det innebär en lååång fredag. Nja, inte längre än någon annan men däremot en otroligt skön ledig fredag.  Behöver verkligen denna ledighet nu för har lyckas bygga upp nån sorts inre stress och är allmänt sliten mentalt. Har tyvärr dragit på mig en förkylning som först har passerat både Thorin och Ronnie. Inte den värsta sorten men tung i huvudet och halsont än så länge. Den sista månaden har varit en intensiv jobbperiod där jag behövt jobba över till halv sju flera kvällar för att hinna få iväg material i tid som domstolen ska ha. Vi fick komma iväg på utbildning i Helsingborg förra veckan men på grund av tågtrassel blev vi kvar och kom hem först på lördagen. Sen hade jag lyckats fylla hela söndagen med planer (om än roliga sådana) men kändes tungt att inte hinna träffa barnen så mycket den helgen. Men det tar vi igen nu. Nu får vi umgås och ha påsklov ihop till 9 april. Så underbart!!!

Nya tag 2018

Hej kära blogg. Får nog erkänna att 2017 har varit det minst engagerade bloggåret sen den drog igång 2009. Men fördelen är att det inte blir så stor utmaning att försöka få till lite fler inlägg detta år än de futtiga två. Har haft denna blogg i 9 år och det är otroligt kul att kunna gå tillbaka ibland och läsa. Behovet att skriva va som störst 2012. Nu de senaste åren har den där kreativa reflekterande sidan av mig själv bleknat lite. Tror allt man är uppfylld med och måste hinna med i vardagen tar ner den förmågan. Jag har sedan många år tillbaka haft drömmen att skriva noveller och kanske till slut en bok. Den drömmen håller jag fast i ett tag till.

Ibland vill jag spy på alla sociala medier just för att det är där man på något sätt har någon legitim identitet. Jag vill inte bli ihågkommen för något man sett på Facebook. Jag har försökt sluta slöscrolla på nätet för det fyller liksom inte på. Det bara lämnar efter sig något tomt. Eller ja.. Det som är härligt är att kunna följa sina vänner och bekanta som betyder något alldelses extra i livet i deras vardag oavsett om det dröjer en vecka eller fem år mellan gångerna man får chans att träffas. Hålla kontakten, om än lite ytligt, så är det ändå en länk till dem som man inte kan bo nära och få träffa regelbundet.

Vad har gjorts 2017 då. Jag har mest jobbat känns det som. Ronnie har jobbat på som egen företagare och haft lite andra jobb på sidan av men han har också kunnat fokusera på att ha korta dagar och låta barnen få mycket ledigt efter skolan.  Jag gjorde en härlig resa med en vän i våras till Kreta. Vi har målat om huset. Från rött med svarta knutar till ljusgrått med vita knutar. Det var ett projekt som fick räcka gott det året och som vi kommer kunna avsluta först i vår. Vi drog in fiber i huset. Thorin började förskoleklass och lämnade förskolan. Vi har rest till Teneriffa och varit lediga tre veckor tillsammans under december. Efter den resan började man lite smått omvärdera hela ens existens..

Utvandra till ett varmt och skönt land, leva minimalistiskt, snåla in på alla lyxvanor och kostnader, jobba mindre, stressa mindre, få sol i överflöd, låta barnen gå i skolan och njuta året runt.. Ja, varför inte? För mig handlar det mycket om alla jag kommer sakna tror jag. Hade man inget nätverk skulle det va enkelt kanske. Sen är ju våra fyra årstider också något alldeles speciellt.

Flow

8.48
Befinner mig på Kreta tillsammans med en fin vän. Vi kom hit i tisdags och åker hem i morgon kväll igen. Har varit underbart! Varmt och sol hela dagarna. Sol och bad på stranden. Precis sådär som jag vill att en semesterresa ska vara. Varken hon eller jag är rastlösa eller vill upptäcka saker. Vi går runt och upplever olika restaurangers goda mat  på kvällarna och bara är.

Det ska bli härligt att komma hem till familjen igen. Det kommer bli två dagar jobb denna vecka och sen ska barnen ha lov hela sommaren bortsett från någon vecka. Det är dom värda!

Det är 8 veckor kvar till semester. Valde att ta en vecka tidigt och tre veckor sent detta år och sen spar jag dagar till i vinter i fall vi åker utomlands senare i år hela familjen.

Jag är tillfreds med hur livet är just nu. Kan inte önska mig något mer! Den känslan är underbar att känna när det några år tillbaka mest varit uppförsbacke på många plan.

Att jag gjorde mig av med mina hästar har skalat bort en del av mig. Ett tomrum som inte går att fylla. Finns liksom inget som ersätter det. Just nu har jag inte utrymme för att ha häst men jag ser att någon gång i framtiden kanske skaffa häst igen. Om fem-tio år möjligen. Jag kan absolut uppleva en frihetskänsla i att inte ha häst. Jag kan resa bort långa perioder, inte ha oro över att de skadar sig, blir sjuka med allt vad det innebär, inte betala den mängd pengar det kostade mig varje månad.

Fyra månader sen sist

16.40
Jag har inte bloggat nu sen september 2016. Nu är vi en månad in i 2017. Ibland får man suget att skriva ner allt. Ibland är det bara så skönt att vara helt privat. Något som jag mer och mer känt behov av senaste åren är integritet. Om man tittar tillbaka 3-4 år så ville jag uppdatera omvärlden konstant om mitt liv via facebook och instagram och hänga med i sociala medier vad alla andra har för sig. Nu är det så skönt att avstå och slippa bemöta sina vänner med frasen "jo, jag såg det på Facebook."

En reflektion över 2016.
- Vi har bott ett år i vårat eget hus
- Jag sa upp mig från mitt gamla jobb som kurator
- Jag fick ett nytt jobb inom Familjerätt
- Ronnie gick samma väg med uppsägning men tog klivet ut som egen företagare
- Jag återhämtade mig succesivt från min sjukskrivning och utmattning utan större bakslag
- Vi åkte hela familjen på en välförtjänt semester till Cypern i maj
- Vi hade en superhärlig semester där vi hann träffa i princip all Ronnies släkt, fick umgås med nära och kära och reste runt en hel del.

Intense

22.00
Vad jag tappat detta med att blogga. Har nog inte samma behov längre. På samma gång vill jag inte bara stänga ner den efter alla år. Det får bli nu och då. Ibland ofta. Ibland sällan. Ett tag till.

Jag har snart jobbat en månad på mitt nya jobb. Det är så spännande! Jag är så tacksam över att vi klivit ut i ovissheten och gör något helt nytt. Jag får på sätt och vis tacka de kriser och tuffa vägval vi ställts inför att jag hamnat där jag är idag. Jag önskar å andra sidan ingen det tillståndet som livet pendlat in och ut i de senaste två åren. Där när allt känns mattsvart och tomt. Vill aldrig mer återvända dit. Jag har så mycket jag är tacksam för i mitt liv och som jag återigen kan njuta av. Våra underbara barn, min man, mitt hem, mina närmaste, mitt jobb.. att få skratta och spåra ur.. gråta och kramas.. vi behöver alla samma sak. Kärlek, skratta och omges av bra människor. Jag vill innerligt tro på att jag mår bättre av att vara ärlig mot mig själv, våga brista då och då, tillåta sig att backa från allt, våga vara öppen med hur jag mår med dem jag är trygg med. Om ni bara visste vad betydelsefulla ni är där ute! Jag kan ibland bli överväldigad över hur många fantastiska vänner, släkt, och bekanta jag har. Det är inte så att man träffas och har supertät kontakt med alla men det kan ibland kännas som det finns någon överjordisk kraft som drar oss samman gång på gång år efter år!! En klick människor som jag alltid kunnat vara mig själv med. Ni är de största av skatter!