Jag förstår verkligen vad alla pratat om angående barnen och hur fort det går. Thorin fyllde 12 år i tisdags och det känns overkligt. Nu har barnen kommit upp i den åldern där de är relativt självständiga. Den där känslan att inte vara lika behövd är tudelad. Det är skönt och tomt på samma gång. Nu går de mer in i den fasen att man stöttar dem på ett mentalt plan. Förut var det mer praktiskt stöd. En rolig sak med att få äldre barn är alla de funderingar och frågor de har. Man pratar på ett djupare plan om livet. Men det är också helt andra typer av känslor hos våra barn som vi vuxna behöver hitta förmågan att vara följsam i. I de tidiga åren förstod man det här med att träna upp tålamod, vara konsekvent och se till att sova alla dyrbara timmar man kunde. Nu kanske det handlar mer om att stanna upp, andas och hantera sina egna känslor innan man brusar upp eller går in i en diksussion med sina barn. Och verkligen kunna lyssna på vad de vill säga. Många gånger rusar man på, tänker ett steg fram, vill ha snabba lösningar, istället för att bara lyssna in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar