Vad härligt med bar mark igen och sol som värmer. Hann man tänka under typ två dagar. För att därefter vakna upp till detta återigen denna lördagsmorgon.
Det är ungefär samma känsla som föds i en som att få löften till sig som inte införlivas när man är barn. Men hur tusan kan man bli besviken på vädret? Det finns ju liksom ingen att skylla på. Ha ha.
Igår gjorde jag min dotter besviken, apropå det. Jag hade varit vaken till och från sen klockan 3 på natten/morgonen på grund av en katt som bestämt sig för att tycka synd om sig själv för han inte har en överfylld matskål eller vill komma ut eller nåt annat trivialt som lika gärna skulle kunna vänta 2 timmar till att solen åtminstone får gå upp. Men nej.
Så vi sitter i soffan på kvällen med uppdukat snacks på bordet och kollar på en tv-serie och jag kan inte hålla mig vaken. Jag försöker med allt men gör små micro-tupplurar gång på gång. Så vi får ge upp strax före 22. Inte världens undergång och hon kommer nog förlåta mig för det. Men man har liksom intentionen och viljan att va vaken och få umgås med sina barn, men i det där tillståndet är det som kroppen blir kidnappad. Det går inte att va vaken.
Möjliga åtgärder:
Kattlucka
Sälja katt
Elpistol att använda på trött mamma
Min mamma och jag var iväg på spa för två veckor sen. Det var så skönt och uppiggande.
Ikväll ska jag in till Uppsala och umgås med två vänner. Så härligt det ska bli. Hoppas jag inte somnar då med bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar