Acceptans

10.30
Familjen otur. Jo, tror vi ändock lyckades leva en hel vecka igenom utan större missöden. Inatt kom det. Thorin har varit småhängig sen i fredags. Inatt vaknade han flera gånger och skrek, grät och va risig. Heira vaknade av det och blev ledsen så hon och jag bäddade ner oss i soffan tillsammans mitt i natten. Hon klagade på nästäppa och hosta. Är man inte hypokondriker så blir man lätt nojig efter all sjukdom som går runt runt.. hu!

Båda hade Luciafirande på dagis och skola i morse. Då natten bestod av lite småkaos försov vi oss. Thorin va fortfarande hängig så vi avstod från dagis firande detta år och åkte direkt till skolan. Det blev bra i slutändan även om han va ledsen först över att missa sitt. Han får va klädd som tomte ändå hela dan idag som en liten tröst.

Det är fantastiskt fint ute nu. Minusgrader, ett tunt snötäcke och strålande sol. Sådär som en perfekt vinter skulle kunna vara ett par månader framåt. Men det vet vi att vi inte får. Därför får man njuta av varje sådan dag som inträffar.

Jag tog en långpromenad med Erika igår trots snö som yrde och blåst. Det va underbart! Och så kul att gå och prata med henne om allt mellan himmel och jord. Det är så bra att ha någon med sig ut. Är man ensam så hittar man tyvärr tusen ursäkter för att hålla sig kvar i soffan.

Jag ska verkligen komma igång med gymet också på sikt. Det är den där känslan att komma över nåt sorts löjligt komplex som bromsar mig tyvärr. Jag har gått upp på tok för mycket i vikt det senaste året och kan bli så tyngd av att jag låtit det bli så. Samtidigt behöver jag intala mig att livet inte alltid går i medvind och att acceptera det som blivit. Det blir ju inte mindre deppigt när man lägger så höga krav på sig att man skulle vilja tappa en si sådär 22 kg för att verkligen bli nöjd. Frågan är om man någonsin blir nöjd då? Det är ju sjukt när en siffra är det man hänger upp sig på och tros vara det viktigaste i livet. Nu tänker jag ta en dag i taget. Vara tacksam för det fina och göra det bästa med det mesta. Släppa den tanken på allt man inte gör.. Uppskatta det som blir av helt enkelt. För en piska är det sista jag  behöver när kraven redan står mig upp i halsen. Lustfyllt, friskt och peppande.